Kardinal Robert Sarah celebrerar mässan i S:t Petersbasilikan på 50 årsjubileet av hans prästvigning (foto Evandro Inetti/CNA / EWTN)

Nicolas Diat: Ni målar en ganska dyster bild av tillståndet i världen och i Kyrkan. Hur kan vi bana väg för en förnyelse? Vilket program skulle ni vilja föreslå som fortsättning?

Robert kardinal Sarah: Jag har inget program. Har man ett program så är det därför att man vill driva ett projekt i mänskliga termer. Kyrkan är inte en institution som vi måste bygga upp eller forma med våra idéer. Vi måste helt enkelt, av Gud ta emot, vad Gud vill ge oss.

Johannes Paulus II varnade oss redan för denna tendens att utveckla kyrkliga program i det apostoliska brevet Novo millennio ineunte (I början av det nya tusentalet, övers.anm.):

Det är därför inte en fråga om att uppfinna ”ett nytt program”. Programmet finns redan. Det är ju den plan som finns i evangeliet och i den levande traditionen, densamma som den alltid har varit. Ytterst har den sitt centrum i Kristus själv som skall vara känd, älskad och efterliknad, så att vi får leva den Heliga Treenighetens liv och med Honom omforma historien tills den fullkomnas i det himmelska Jerusalem. Det är ett program som inte ändras med tidens och kulturernas växlingar även om det räknar med tiden och kulturen för den sanna dialogens och den effektiva kommunikationens skull. Detta program för alla tider är vårt program för det tredje årtusendet (6 januari, 2000).

Det påminner mig om en mycket vacker text av kardinal Ratzinger i vilken han undrar hur en reform av Kyrkan skulle se ut. Han liknar Kyrkan med en staty. När Michelangelo fick sitt marmorstensblock, såg han redan från början den staty som satt fängslad i den formlösa marmorn. Att skulptera betydde för honom att avlägsna ytterhöljet kring statyn. Vi kan då i jämförelse säga att vi inte behöver skulptera Kyrkans kropp efter våra egna små idéer. Vi behöver inte uppfinna Kyrkan. Kyrkan är Jesu utförda arbete. Vi måste få bort alla överloppsgärningar som våra synder och kompromisser med världen lagt uppe på hans verk, så att det nästan övertäcker hennes skönhet, som en mask. Ja, låt oss göra oss av med alla dessa världslighetens avlagringar, den rena rama fegheten, och synderna som gömmer undan det som ändå kan ses av helighet, strålglans och den gudomliga skönhet som finns i Guds kyrka. Vad finner vi då? Först kommer de kristna dygderna. Vi får dem av Gud för att gudomliggöra vår natur som människor. Vi får dem i dopet. Dygderna är själsliga rörelser som är i sällskap med den heliga Treenighetens närvaro i vår själ. De är vår andliga dynamik.

Kardinal Sarah i Notre-Dame de la Tronchaye (foto: Diocèse de Vannes, Frankrike).

Ordet dygd betyder på grekiska ”det utomordentliga”, det ”ypperliga”, det ”utmärkta utförandet”, det ”förträffliga”.  Dygderna samverkar till att varje egenskap vi har, kommer till sin fulländning. Om vi lever vårt liv på de kristna dygderna, kan vi vara säkra på att inte göra misstag.

Översättning till svenska, Kristus Konungens högtid, 2023, G. Fäldt

Läs också: Kardinal Robert Sarah är en sann andlig ledare