Inte minst i filmer som har den Heliga Familjen som tema och motiv förekommer gång på gång felaktiga tolkningar av S:t Josef som människa och person. I de här filmerna har S:t Josef utgått från att Jungfru Maria gjort sig skyldig till äktenskapsbrott innan de trolovats.

Hos Matteus läser vi: ”Innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom den helige Ande” (1:18).  

Det som först börjar förvirra är att S:t Matteus skriver att Josef ”tänkte skilja sig från henne i tysthet” (1:19) Varför? Det finns nu för tiden en utbredd och felaktiga uppfattning att Josef ville lämna henne av något slags anständighetsskäl, därför att han trodde att hon haft sex med en annan man innan hon blev gravid.

Josef beskrevs som en ”rättfärdig man.

Det gäller då att förstå ordens innebörd. Josef beskrevs som en ”rättfärdig man.” Hur kunde i så fall en sådan man ens misstänka att en kvinna, som kommit till utan arvsyndens fläck i sin mors sköte,  skulle kunna förmå sig till en sådan överträdelse? Josef har inte haft sådana misstankar! I en homilia från 300-talet säger S:t Basileos: ”

”Josef blev medveten om både Marias havandeskap och om hur det kommit till, nämligen att det var av den Helige Ande. Av det skälet såg han faran i att kallas en sådan hustrus man, och ville skilja sig från henne i tystnad eftersom han inte ville avslöja för någon vad som skett inom henne. Ändå var det hans vilja och önskan att mysteriet skulle uppenbaras, eftersom han var en rättfärdig man.”

S:t Josefs ödmjukhet framgår klart i den ”apokryfiska” skrift som beskriver valet av Josef som Marias blivande make – när översteprästen i Templet beordrade alla män av Davids hus att komma fram till altaret med sina stavar; Josefs stav började då, som av ett under, slå ut i blomning. Det uppfattades då som att profetian här uppfylldes, ” ”En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam, ett skott skall skjuta upp ur hans rot” (11:1). 

Eftersom vi har mycket lite information i Skriften som talar om S:t Josef kan berättelsen om Josef i Första Mosebok tjäna som modell för att förstå S:t Josefs inre beslut att leva i ödmjukhet och kyskhet; särskilt när Josef undflyr Potifars hustrus närmanden. I S:t Joseflitanian beskrivs han med dessa ord:

”Ite ad Joseph”

”Jungfrurnas beskyddare… De bedrövades tröst … Demonernas skräck”. Därför har frasen från Gamla testamentet – ”Gå till Josef” (1 Mos 41:55) eller ”Ite ad Joseph”, en speciell betydelse för dem som anförtror sig till S:t Josef.  Enligt S:t Thomas av Aquino kan vi förstå det så: ”En del helgon är särskilt utvalda att kunna utsträcka sitt beskydd med påfallande verkan i vissa nödsituationer, men inte i andra; vår helige skyddspatron S:t Josef, däremot, har makt att bistå oss med sin hjälp i alla situationer, i allt vi behöver och i allt vi företar oss.”

”Det var nödvändigt att Maria trolovades med Josef därför att han som hennes trolovade skulle vaka över henne på ett sätt som skyddade både hennes kyskhet och den bild man fick av henne i samhället. Vad skulle bättre kunna anstå Guds vishet och den gudomliga försynens värdighet?  I försynens planering fanns någon  som skulle anförtros Himlens hemligheter, den onde Fienden hölls i schack och Jungfrumodern Marias goda namn beskyddades för ont skvaller.

Det står skrivet att ’Josef hennes man, som var rättfärdig och inte ville utsätta henne för förebråelse, tänkte skilja sig från henne i tystnad.’ Eftersom han var rättfärdig var han med rätta ovillig att utsätta henne för förebråelse; han hade inte varit en rättfärdig man om han känt till en skuld från hennes sida och låtit henne bära den

utan sitt stöd, än mindre om han förkastat bevis på hennes oskuld… Men varför ville han skilja sig från henne?   

Av samma skäl som fick Petrus att vilja skilja sig från Herren.

Här ber jag er att inte lyssna på åsikterna utan på vad fäderna säger. Josef ville skilja sig från Maria av samma skäl som fick Petrus att vilja skilja sig från Herren, när han sa: ’Lämna mig, Herre, jag är en syndare’ (Luk 5:8); samma sak när det handlar om officeren som säger: ’Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak’ (Matt 8:8). På liknande sätt intalade Josef sig att han inte kunde leva ett familjeliv med någon vars helighet och enastående livsöde fyllde honom med bävan, eftersom han kände sig som en ovärdig syndare.” (se sid 58-59 i ”St Joseph” av Henri Rondet, s.j., 1956).

”De var så Origenes, S:t Remi, S:t Bernhard och många andra av fäderna tänkte, att S:t Josef aldrig umgicks med sådana misstänksamma föreställningar om Maria. Dessa fäder var av den uppfattningen att han blivit upplyst om vad som hade hänt inom henne och om den värdighet som hon upphöjts till. För honom var det förmätet att finnas kvar vid hennes sida som hennes man och uppträda som om han var fader till honom som skulle födas av henne,” (sid 73; “Discourses on St. Joseph” av Fr. Nicholas O’Rafferty, 1951).

”Det var Josefs kallelse att beskydda Marias heder och barnet och stödja dem under de år som föregick vår Herres offentliga liv.”

”Sammanfattningsvis framställer Frans av Sales vår Herre som frukten av det jungfruliga äktenskapet. Äktenskapet beskyddar vår Herres heder och vår Frus heder och av det skälet kan Josef kallas en intim medarbetare i Inkarnationens omständigheter. I Guds plan var det nödvändigt att Josef fanns med för att Jesus skulle födas av Jungfrun Maria inom ramen för ett verkligt äktenskap.”

”… Jesus skulle födas av en jungfru som var gift. Det har varit ganska lätt att i denna försyn urskilja medlen för att beskydda Moderns och hennes Sons heder; just detta har alltid framhållits med eftertryck i den kyrkliga traditionen.” (sidorna 5, 101, 137 i ”Joseph and Jesus: A Theological Study of Their Relationship” av Francis L. Filas, s.j., 1952).

Hur värdig att bli den Saliga Jungfrun Marias man är du inte!

”O, du rättfärdige, som kunnat förena rättvisan med barmhärtigheten! Hur värdig att bli den Saliga Jungfrun Marias man är du inte! ’Godhet och trofasthet möts, fred och rättvisa omfamnar varandra’ (Ps 85:11). Josef verkar aldrig ha tvivlat på Marias oskuld. ’Låt ingen tro att det bara handlar om en from förklaring som går tillbaka på en allt större vördnad för Jesu Moder. Det är S:t Hieronymus egen förklaring och ingen av fäderna var lika insatt i Skriften som han. ’Hur kunde Josef kallas rättfärdig,’ undrar han, ’om han dolde hustruns brott? Sanningen är den att hans tystnad är vittnet till Marias oskuld. Josef döljer nämligen med sin tystnad det mysterium han inte fått känna till och därför att hennes kyskhet var känd för honom samtidigt som det som skedde förvånade honom’. De kritiker som så ofta och glatt söker historier om jungfrufödslar (parthenogenesis, som man kallar det) borde vara de första som kan medge att tanken på något sådant skulle dyka upp i Josefs tankevärld.’” (sid 360, ”Mary and Joseph” av Fr Denis O¨’Shea, 1949). 

Han var väl införstådd med Marias okränkta jungfrudom.

”Evangelisten säger att ’Maria stannade hos henne omkring tre månader och återvände sedan hem” (Luk 1:56).’” ”Andra skulle aldrig föreställt sig att hon blivit havande genom den gudomliga kraften utan kommit till slutsatsen att hennes tillstånd inte kunde vara något annat än den naturliga frukten av ett äktenskap i lagens mening. Dock inte för maken Josef. Han var väl införstådd med Marias okränkta jungfrudom. Han kände också väl till hennes ouppnåeliga helighet. Han hade fått förstå att hon levde en ängels liv på jorden.”

Hur förunderligt skulle det då inte vara om det han fått se ingett honom tanken att det kanske var hon som skulle bli Messias’ moder, den jungfru som förutsagts av profeten Jesaja, hon som skulle föda Emmanuel! Vi måste komma ihåg att Josef var väl förtrogen med den Heliga Skrift och, enligt S:t Frans av Sales, visare än Salomo.

Inte bara han, utan andra också som var mindre upplysta än han, väntade ivrigt under den här tiden på att Återlösaren äntligen skulle komma. Alla visste att han skulle vara av Juda stam och av Davids hus och alla som kände till Jesajas profetia måste ha förstått att Han skulle födas av en jungfru.

Han måste ha haft allt detta i färskt minne.

Dessutom måste Josef ha kommit ihåg allt som föregått bröllopet med Maria och det som ägt rum i Sakarias’ hem. Han hade där, genom en rörelse från den Helige Ande, fått höra det sägas att det barn som getts honom genom ett Guds ingripande skulle stå inför den Allrahögstes anlete. Han måste ha haft allt detta i färskt minne.

”Verkar det då inte högst sannolikt att dessa olika tecken sammantagna måste ha skänkt Josefs själsliga tillstånd ett enastående bevis för att ta till sig och tro på det mysterium som vilade över Marias tillstånd? För oss kan det inte bara vara högst sannolikt, utan helt enkelt svårt, att föreställa oss att det kunde ha varit och uppfattats på något annat sätt.

Det är en tanke som hos andra män kanske hade uppväckt känslor av självtillräcklighet och triumferande stolthet men som hos den verkligt ödmjuke Josef förvirrade honom och gjorde honom bestört och som kan få oss att föreställa oss att han i den omvälvande händelsen kanske sa till sig själv om och om igen, ’Skulle Guds Moder vara min äkta maka! Skulle den Allrahögstes Son födas i mitt hus!’ Nej, en sådan ära kunde inte vara något som gällde honom.” (sidorna 187, 194-195, ”The Life and Glories of St. Joseph” av Edward Healy Thompson, 1891).

Varför Kristus föddes av en jungfru som levde i äktenskap.

”Den förste författaren som gett oss en förklaring varför Kristus föddes av en jungfru som levde i äktenskap var Origenes. Han var redan på 200-talet en föregångare i forskningen kring den Heliga Skrift. Vad han trodde var detta: ’Om inte det yttre tecknet på jungfrudom skulle avslöja synd, och om jungfruns havandeskap var synbart, måste Kristus födas av en jungfru, som inte bara levde i äktenskap i lagens mening, utan redan anförtrotts åt en make, även om denne make inte kände henne.”  

”Flera fäder kunde i äktenskapet urskilja Guds omtanke som skyddade Maria både som jungfru och moder. Med S:t Ambrosius’ ord, ’Herren föredrog att några skulle betvivla Hans eget ursprung snarare än Hans moders heder. Han kände till Jungfruns blygsamhet och anspråkslöshet lika väl som han kände till vilket osäkert rykte den jungfruliga hedern hade.’ Att S:t Josef skulle vara mer än en den Saliga Jungfruns och hennes heders beskyddare, insåg han. Han tjänade i allra högsta grad som ett oklanderligt vittne för sanningen i att hon fått föda som jungfru.” (sidorna 62-63, ”The Man Nearest to Christ” av F.J. Filas, s.j., 1944)

Det var passande och rätt att Kristus skulle födas av en jungfru i det äktenskapliga ståndet.

”Vi framlägger skälen som återfinns hos S:t Thomas och lägger till ett par förklaringar som kan bedömas av värde för förståelsen. ’Det var passande och rätt att Kristus skulle födas av en jungfru i det äktenskapliga ståndet; först för sin egen del, för det andra för hans mors del; för det tredje, för vår egen del. 1. För Kristi egen skull. Vi kan åberopa fyra skäl: det första är att Han inte skulle förkastas av de icke troende som ett illegitimt barn.

Ambrosius kommenterar därför: ’Vilken sorts skuld skulle kunna läggas på judarna och Herodes om man verkade vilja lagföra någon som fötts efter ett äktenskapsbrott?

För att förstå hur viktigt det första av S:t Thomas’ skäl är, räcker det att påminna sig om hur oförberedda människor i Kristi judiska och hedniska samtid var för att kunna omfatta ett unikt och omvälvande mysterium som Frälsarens jungfrufödelse, och göra det i ödmjuk tro. 

De skulle säkert betraktat honom som ”oäkting” och vanärat och förtalat honom.  Den gudomliga försynens vishet valde därför att dölja mysteriet med detta äktenskap, som med en slöja, fram till den tid då judarna och hedningarna var förberedda att öppna sig för Frälsarens hemlighetsfulla och enastående inträde i denna synliga värld. Vägen dit gick framför allt genom Hans uppståndelse från de döda och hans uppstigande till himlen.”

”Med det gudomliga Barnets obefläckade renhet och helighet är Hans moders renhet och helighet av nödvändighet förbundna.

Guds enastående kärlek till den Obefläckade Jungfrun.

Äktenskapet med Josef var därför det som behövdes för att hennes helighet aldrig skulle kunna bli föremål för misstankar eller tvivel. Varje fläck, ens i närheten av havandeskapet med Jesus och hans födelse, skulle vara ytterligt oförenligt med Guds helighet och försyn.

Människor skulle i sina hjärtan bli ovilliga att följa med i Guds frälsningsplan som kunnat omintetgöras. Guds enastående kärlek till den Obefläckade Jungfrun har inte heller kunnat tillåta att hennes fullkomliga frihet från varje synd, särskilt okyskheten, skulle kunna ge anledning till vilka frågor som helst.

Det är vad S:t Ambrosius menar när han säger: ’Herren hade hellre låtit människor ha tvivel om Sitt eget ursprung än om Sin mors renhet. Ty han visste hur känslig Jungfrun var i sin blygsamhet och hur ömtåligt ryktet är för den rena kvinnan. Han tänkte inte att tron på Hans eget ursprung skulle byggas upp på bekostnad av skam och vanära för Hans moder.’” (sidorna 72, 76, i ”The Fatherhood of St Joseph” av Fr Joseph Müller, s.j., 1952).

”… vi är helt säkra att ingen skam i allmänhetens ögon drabbade Maria eller senare Jesus. Hatet mot Kristus från hans fiender kommer på evangeliernas alla sidor till uttryck i alla sorters förolämpningar bland annat angreppet som hävdade att Jesus var av enkel härkomst. Men de har aldrig ens antytt att Jesus kunde ha fötts under ett äktenskapsbrott.”

Skulle henne beskyddare någonsin skulle ha hyst onda misstankar om henne?

”En mycket liten minoritet tolkade tvivlet i ett ofördelaktigt ljus och ansåg att Josefs känslor var uppblandade med raseri, svartsjuka, misstänksamhet och hämndlust. Majoriteten kommentatorer urskilde en ädelt upphöjd karaktär, djup försiktighet och osviklig strävan efter rättvisa i Josefs beteende.”

”Det kunde knappast ligga i linje med Marias renhet om den som vittnade om hennes kyskhet som henne beskyddare någonsin skulle ha hyst onda misstankar om henne … därför kunde inte Josef vara övertygad om att Maria hade varit otrogen mot honom och mot Gud. Att han blev så bestört är ett uttryck för hur starkt övertygad han var att vår Fru var obefläckad – immaculata.”

Gud har beslutat att hon skulle förenas i ett verkligt äktenskap med Josef!

”… Jesus skulle födas av en jungfru som var gift. Det har varit relativt lätt att urskilja de medel och möjligheter som fanns för att beskydda Moderns och hennes Sons heder i denna försynens skickelse; detta faktum har starkt betonats i Kyrkans tradition.” (sidorna 136, 143-144, 295; ”Joseph: The Man Closest to Jesus” av Francis L. Filas, s.j., 1962).

”Om det var Guds vilja att det människoblivna Ordet skulle födas av en jungfru, som skulle vara gift med Josef, för att både hon och hennes Son alltså skulle skyddas mot allt som liknade skandal, hur kan vi alldeles i början av det som skedde påstå att både hon och Han var utsatta för Josefs falska misstankar? Det är en verklig motsättning att föreställa sig att den stora Guds Moder skulle ha varit föremål för en öppen misstro när Gud för att beskydda henne från just detta onda beslutat att hon skulle förenas i ett verkligt äktenskap med Josef!” (sidorna 68-69; ”The Carpenter” av David P. McAstocker, s.j., 1934; 2001 utgåvan).

                                         Bloggen Christ Our Lady & the Saints, Sons of St Joseph

Översättning i januari 2020, Göran Fäldt

Inlägget kommer från sidan www.josephsciambra.com

Direktlänk till inlägget klicka här