(foto www.catholicherald.co.uk)
 

I Sverige liksom i andra skandinaviska länder är katolikerna en mycket liten minoritet. Samtidigt är det ett av de få områden i Europa där antalet katoliker stadigt ökar tack vare immigrationen. Flertalet katoliker i Sverige har invandrarbakgrund. I genomsnittsförsamlingen är det inte ovanligt att möta 50 och kanske ända upp till 100 olika länder representerade. Man kan se tre kategorier bland invandrarna nämligen flyktingarna, de som kommer för att arbeta i landet och de som kommer för kärlekens skull.

Sveriges flyktingpolitik var tidigare generös. Det är nu omvända förhållanden. Eritreaner och syrianer tas emot. Arbetstagare från Polen och Ukraina kommer hit liksom IT-specialister från Indien och kvinnor från Filipinerna. Ett stort antal katoliker från de Orientaliska katolska kyrkorna har etablerat sig i Sverige. Vi har också den största gruppen kaldéer i Europa hos oss.

Det betyder att Katolska kyrkan i Sverige verkligen är katolsk, universell. Det gäller för prästerskapet också. Vi har omkring 170 präster från hela världen på omkring 170 000 trogna. Polackerna är den största gruppen bland prästerna framför de svenska. Det finns också infödda svenska som är katoliker! Omkring 100 konvertiter tas upp i Kyrkans fulla gemenskap varje år. En del av dem har varit protestantiska pastorer (både manliga och kvinnliga). Vi har sju gifta präster som tidigare var lutherska pastorer. Det finns också katoliker som blir protestanter. Många invandrare från Latinamerika och Afrika har anslutit sig till pentekostala grupper.

Ekumeniska relationer är mycket goda här. Det ör mycket viktigt att främja ekumeniken i ett så sekulariserat samhälle som vårt, liksom också interreligiöst samarbete. Sverige har varit ett enhetligt samhälle när alla var lutheraner. I dag är 60 % lutheraner och det finns en stor kulturell mångfald i landet.

Förra månaden hade jag förmånen att få inviga två nya kyrkor som varit protestantiska i Karlskrona och Motala. På båda håll vinner man på sådana ”övergångar” eftersom vi sparar pengar på att inte behöva bygga nya kyrkor som alltid är mycket dyrt och att de tidigare protestantiska ägarna tycker det är fint att deras gamla kyrkor ändå förblir bönens hus. Ändå saknas kyrkolokaler för till exempel de orientaliska katolikerna som är mycket aktiva och går mer regelbundet till kyrkan än andra grupper. Lyckligtvis har vi nyligen för de syrianska katolikerna kunnat köpa en kyrka i Akalla, som är ett av Stockholms många ”invandrargetton”.

I hela den västerländska världen är Kyrkans största utmaning att förmedla tron till ungdomarna. Sverige hör till de mest sekulariserade länderna i världen. Ungdomarna dras in i en starkt individualistisk och hednisk atmosfär. Har man invandrarbakgrund gäller det att bli ”riktiga svenskar” och då är det inte en fördel av vara katolik. Katolikerna betraktas fortfarande som utlänningar. Jag beundrar dem som är unga och mycket aktivt dynamiska som katoliker. Antalet kallelser till det religiösa livet ser också ut att vara lite på uppgående. Idag har många av dem invandrarbakgrund medan det tidigare handlade mest om konvertiter som i mitt eget fall.

Trots att Sverige är mycket sekulariserat så saknas inte öppenheten för det andliga livet. Katolska och ortodoxa andliga författare uppskattas i protestantiska kretsar. Många lutherska pastorer har varit på reträtt i ett andligt centrum i Wales som jesuiterna har. I vårt stift Stockholm har vi två Benediktinska kloster som konverterat. En franciskansk kommunitet har grundats av förre detta protestantiska munkar.

Det katolska inflytandet i Sverige ganska så oansenligt. Ser man till kultur och högre studier måste man ändå nämna den stora och aktiva gruppen katoliker. Rektor för Stockholms universitet är katolik och lekmannadominikan. En annan del av samhället där katoliker är väl representerade är landets fängelser. Frihetsberövade kommer gärna till katolsk andlig vägledning och kan få del av till exempel Ignatianska andliga övningar.

Vårt stift Stockholm, som är det enda katolska stiftet i Sverige, har fått mycket hjälp från Storbritannien under årens lopp. Engelska och irländska passionister har varit till stor hjälp för att bygga upp församlingslivet i hela Sverige. Till dem hör också biskop William Kenney c.p. Den svenska och brittiska mentaliteten ligger nära varandra och även om det finns skillnader i befolkningsstorlek finns paralleller. Det faller sig därför helt naturligt att några av våra studenter till prästämbetet studerar vid Venerable English College i Rom.

Kardinal Anders Arborelius är biskop av Stockholm

Intervju med Kardinal Anders Arborelius, 9 oktober, 2020 kl. 12.00

Översatt till svenska för Katolsk Horisont, oktober 2020, Göran Fäldt

Inlägget kommer från sidan www.catholicherald.co.uk

Direktlänk till inlägget klicka här