diakon Göran Fäldt

EU-beslut om abort öppnar för ny och människofientlig tid

Genom ett nytt beslut vill EU betrakta alla aborter som vårdfrågor. När samvetsfriheten inte respekteras och det ofödda livet inte längre skyddas i lag, då är vår civilisation på väg mot sin undergång, menar diakonen Göran Fäldt.

EU-parlamentet har den 24 juni olyckligtvis i votering godtagit en rapport om sexuell hälsa och reproduktiva rättigheter med 378 röster för, 255 emot och 45 nedlagda. Propositionen har byggt på ett underlag från 2020 som kallas Matić-rapporten, efter namnet på en kroatisk politiker, Predrag Fred Matić (tillhörande socialdemokratiska gruppen i EU).

Beslutet i EU betyder att unionen rekommenderar medlemsländerna att garantera bland annat sexualundervisning och tillgång till säker abort på begäran. I de flesta medlemsländerna är beslutet redan uppfyllt i lag, utom i två, Malta och Polen. I dessa två länder är katolsk morallära normalt fungerande tack vare den katolska kyrkan, som är majoritetsreligion i de båda länderna.

Då är att märka att republiken Irland, där katolsk tro också är i majoritet, genom samtliga irländska delegater röstat för rapporten Matić. Bakgrunden är att Irland i en folkomröstning godkänt lagförslag att tillåta aborter. I fallet Irland ”räddar” alltså inte normen det ofödda livet, trots moralläran, medan i fallen Polen och Malta normen ”räddar” liv på grund av Kyrkan, eller tack vare Kyrkan.

Att vi nu blir vittnen till en upprörd strid i många länder mellan skyddet för det ofödda livet och mödrarnas valfrihet att avbryta graviditeterna, förklaras av generationsväxlingen. Det som för de äldre var oantastlig sanning är det inte alls för de yngre.

Senast har det helt katolska lilla landet San Marino godkänt abort i en folkomröstning, som med klar majoritet valde rätten till abort. Vem kunde tro det?

För Sveriges del innebär inte EU-beslutet någon skillnad. Sverige har visserligen haft problem med att EU, fram till i dag och Matić-rapporten, i sin konstitution skrivit in rätten till samvetsfrihet för medicinsk personal, vilket inte accepteras i Sverige. Det finns ett litet antal kända fall där barnmorskor som hävdat samvetsfriheten inte kunnat behålla sina tjänster utan valt att arbeta i Norge som – utanför EU – i praktiken godtar samvetsfriheten för barnmorskor och läkare. De har inte heller fått rätt i tingsrätten.

EU vill nu betrakta alla aborter som vårdfrågor – med protester från både Malta och Polen och från till exempel de katolska biskopskonferenserna i EU. Resolutionen den 24 juni innebär tyvärr också att samvetsfriheten inte kommer att gälla inom EU. Här måste man dock läsa beslutsdokumentet i minsta detalj för att vara säker.

Den nordiska katolska biskopskonferensen har också uttalat sin inställning till försvar för respekten för livet från konceptionen och för samvetsfriheten för medicinsk personal. Huruvida Svenska kyrkans biskopar, eller ärkebiskopen, uttalat sig vet jag inte i dag.

Vilka skäl man än kan ha för att vilja göra rätten till abort till en mänsklig rättighet måste man erkänna att en sådan internationell rätt inte finns som bindande. Det är en åsikt. Å andra sidan säger tolkningen av rättspositivismen i Sverige att det inte kan finnas universella bindande och sanna moraliska lagar.

Att hävda samvetsfrihetens plats i rättsväsendet är då en icke-existerande åsikt.

Det är inte beklagligt bara för att man som människa har fel i sin uppfattning och kan besegras i domstol, utan mer än beklagligt därför att en rättsprincip går förlorad som hör till varje civiliserat samhälle. Det måste vara beklagligt också för en person som Ellinor Grimmark och andra barnmorskor. Beklagligt för advokater och andra sakkunniga som haft modet och förmågan att ge en röst åt kompetenta med från tjänsten som barnmorskor avskedade kvinnor.

De är värda allt det stöd de får av människor runt omkring dem.

Var och en som orkar tänka sig in i vad som sker i lagliga aborter måste erkänna att det är fundamentalt felaktigt, men att det accepteras för att det inte finns någon annan lösning. Man kan då hävda att den katolska moralläran, som ensam upprätthåller universellt bindande normer, faktiskt kan ”rädda” liv, om den respekteras, och att den också förlorar sin skyddande kraft för det ofödda livet, när den inte efterföljs.

Ja, det är en ny tid som brutit in i västerländsk historia. Vem vill tyda tecknen?

                                                                                                    Göran Fäldt

Inlägget kommer från sidan www.varldenidag.se

Direktlänk till inlägget klicka här