Uppståndelsen - efter Kardinal Pierre de Bérulle

Låt oss be: Uppståndne Herre, i tro säger vi till dig varje dag: ”Min Herre och min Gud.” Att tro är att förtrösta på dig även om vi befinner oss i mörker. Att tro är att anförtro oss åt dig i prövningar och plågor. Livets Herre, gör vår tro större. Ge oss den tro som har sin rot i ditt lidande. Ge oss den förtröstan som är påskens blomning. Ge oss den trohet som är påskens frukt. Amen. (253)

Vi lyssnar till Ord från Gud i den heliga Skrift. Ur S:t Paulus andra brev till församlingen i Korinth. (2 Kor 5:20-6:2)

Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli ett med Guds rättfärdighet. Han säger ju: jag bönhörde dig på frälsningens dag. Nu är frälsningens dag.

Meditation

I inkarnationen ger Gud sig själv och delar sin nåd med oss en meditation efter kardinal Pierre de Bérulle Ordets människoblivande är själva basen och grunden, inte bara för helgandet, utan också för gudomliggörandet av alla dessa tillstånd och mysterier som ges oss i livet. Det är också grunden för Guds Son på Hans korta vandring på jorden.

Alla dessa tillstånd och mysterier gudomliggörs och får en gudomlig värdighet, en högsta kraft och ett heligt utförande. Människoblivandet är själva basen för allt heligt verk som utförs till Guds ära. Det som är av särskild nytta och glädje för oss kommer från denna samma grund. Människoblivandet är något utöver allt ordinärt och vanligt förekommande. I sina verkningar höjs allt till en högre nivå. Vår fastetid är alltså ett Guds upphöjande av människan som fullkomnas i påskmysteriet. Vårt segrande tillstånd, vad är det om det inte är delaktigheten i Guds Sons uppståndelse i sin mänskliga person?

Och Guds råd är att dessa tillstånd äras, tillägnas och anpassas till våra själar. Och eftersom Han delar Sina gåvor och nådegåvor med oss, delar Han också med Sig av tillstånden och mysterierna som är Hans. Han fördelar dem bland människor och till och med bland änglar.

Ty eftersom Gud i Sin härlighet är själv vårt arv och vår delaktighet är Jesus själv vårt arv i dessa tillstånd och mysterier. När Han ger oss en universell plats i sig själv är det Hans vilja att vi skall ha en individuell plats i Hans egna tillstånd i det jordiska livet, barndomen, ungdomen, och det offentliga profeterandet, lidandet. Han vill ge oss en plats i relation till kallelsen vi fått och i vårt svar i tro, hopp och kärlek till Honom.

Ett av Hans stora jordiska och samtidigt gudomliga tillstånd som vi får del av är uppdraget till apostlarna att förlåta synder. Den sakramentala bikten är ett Inkarnationens mysterium. Gud förmedlar det och människan dras in i det.

Bön

Hell dig, drottning underbara
över himlens änglahär.
Du, vår morgonrodnad klara,
världens ljus till jorden bär.
Hell dig, moder, jungfrurs ära,
ibland törnen lilja skön.
Vi dig bedja, värdes bära
inför Kristus fram vår bön.

Göran Fäldt