Påven Franciskus hälsar på kardinaler och biskopar under påskmässan på Petersplatsen den 31 mars. (foto: Antonio Masiello / Getty Images)

Ett förvånansvärt stort antal präster sägs på senare tid ha svarat "Nej tack" när de blivit inbjudna att bli biskopar. Om så är fallet kan det hjälpa till att förklara varför påven Franciskus, som svar på diskussioner som ägde rum i oktober förra året vid Synoden om synodalitet, har beställt en studie som kommer att innehålla "kriterier för att välja kandidater till episkopatet".

Det är en del av ett av 10 ämnen som dök upp på synoden utan tillräckligt med tid för att diskutera dem. Påven sa förra månaden att han överlämnade de 10 till "studiegrupper" bestående av personal från Vatikanens synodsekretariat, andra delar av den romerska kurian och icke namngivna "pastorer och experter från alla kontinenter".

Studiegrupperna kommer att göra en delrapport till synodens andra (och förmodligen sista) session i oktober nästa år och avsluta i juni 2025. Till vem eller vad de kommer att rapportera och med vilken effekt är inte känt.

Det kan naturligtvis vara mindre än vad man kan tro. Men även om de flesta ämnen på listan är oansenliga, kan åtminstone ett – "Teologiska kriterier och synodala metoder för delad urskiljning av kontroversiella doktrinära, pastorala och etiska frågor" – syfta på antingen något stort eller inte mycket alls. Jag återkommer till det.

Om jag gör för mycket av för lite här, ursäkta felet. Efter tre år av synodala diskussioner och möten är det fortfarande svårt att hitta någon större substans i resultatet av processen.

I den domen inkluderar jag den "syntesrapport" som utarbetats av Vatikanens Synodsekretariat och som sammanfattar överläggningarna vid den första synodsessionen. Dessvärre uppvisar detta dokument en retorisk chutzpah (chutzpah är ett hebreiskt ord som betyder ”oförskämdhet”. Övers. anm.)  när det gäller att göra det overifierade och okontrollerbara påståendet att "den Helige Ande i synoden har begåvat oss med en upplevelse av den harmoni som endast Han kan frambringa".

Under tiden – och till skillnad från personer som står påven Franciskus nära, biskopar som Rom ber att hålla det synodala maskineriet igång lokalt, kyrkoadministratörer som ser sig själva som potentiellt intresserade av allt detta, och den katolska pressen – är det svårt att urskilja något större intresse för synoder och synodalitet bland folket i kyrkbänkarna.

I slutet av februari sponsrade Notre Dame-universitetet en session om synoden för biskopar. Även om tonen på denna välbesökta men föga synliga sammankomst sägs ha varit hoppfull, dök några varningssignaler upp här och där.

Notre Dame-teologen John Cavadini, mötets huvudorganisatör, fann i synodsekretariatets sammanfattning "i bästa fall en variant av protestantisk ecklesiologi" och i värsta fall en version av synodalitet som ger föga erkännande åt "kyrkan som mysterium".

Och i en uppsats om kyrkans tradition som en nyckelkomponent för att urskilja trons innehåll i ett synodalt sammanhang, säger teologen Christopher Ruddy vid Catholic University of America att traditionen fyller den viktiga funktionen att vara ett korrektiv till "frestelsen att tro att vi vet bättre idag än våra föregångare gjorde". (Korrektiv = ett medel eller en metod till rättelse eller förbättring. Övers. anm.)

Som exempel nämnde Ruddy påtryckningar för att få till stånd en förändring av kyrkans lära om sexualmoral och om prästvigning av kvinnor. Han frågade: "Vill vi hävda att två årtusenden av konstant, obruten undervisning om mänsklig sexualitet och ordinerad tjänst är felaktiga och behöver förändras på grundval av påstått större insikt?"

Medan du funderar över det, ta en ny titt på det mystiska ämnet, citerat ovan, som finns bland påven Franciskus frågor för övervägande av 10 studiegrupper förutom synoden själv: "Teologiska kriterier och synodala metoder för delad urskiljning av kontroversiella doktrinära, pastorala och etiska frågor."

Jag håller ett öga på den.

Russell Shaw

Russell Shaw är en erfaren journalist och författare till mer än 20 böcker. Han var sekreterare för offentliga angelägenheter vid den amerikanska biskopskonferensen från 1969 till 1987 och informationschef för Columbusriddarna från 1987 till 1997. Han har en kandidat- och masterexamen från Georgetown University och ett hedersdoktorat från The Catholic University of America.

Till svenska, april 2024, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här