Du ropade på mig, Herre. Här är jag!

Under den första veckan i augusti (4 - 7 augusti 2020) har 45 ungdomar från den neokatekumenala vandringen, från olika delar av Sverige, samlats i Ralingsåsgården, Aneby, för att påbörja en pilgrimsfärd, den neokatekumenala vandringen, som enligt Johannes Paulus den II:s ord, är ”en vandring i den katolska identiteten i vår tid”.

En ständig formation för medlemmarna är något man förutsätter, men det händer ofta att man behöver djupare stöd, i synnerhet då man söker får klarhet i den egna kallelsen.

Den här pilgrimsfärden kunde i år börja som en vandring på platser där kristendomen växt fram i Sverige och där helgon och martyrer levt sitt liv som gåva till Gud. Ledare var två par kateketer, en präst och en prästkandidat.

Pilgrimsfärden började med en botandakt som gav de unga tillfälle att få ta emot Guds kärlek och förlåtelse.

Det är ju bara synden som skiljer oss från Gud. Om människan inte inser det, kan hon inte öppna sig och bli verkligt lyssnande.

De första platserna som besöktes var Varnhems klosterruin och gamla klosterkyrka, och Sankta Elins källa i Skövde, där ungdomarna fick lyssna till en katekes om martyriet. Genom att berätta om martyrernas liv förkunnades för ungdomarna skönheten i att vara evangeliets autentiska vittnen i vardagslivet. Dessa kristna hade utgjutit sitt eget blod som verkliga vittnen för Kristi kärlek.

Deras martyrium, och vårt eget än så länge oblodiga martyrium, handlar ofta om att konsekvent förneka avgudarna och världens frestelser som istället för att berika oss gör oss fattiga och tar från oss livets verkliga glädje. 

Sedan ägnades en hel dag åt kallelsen. Det var i Motala, i Helige Maximilian Kolbes kyrka, där de franciskanska konventualerna tog emot oss.  Där hölls en katekes om den prästerliga kallelsen av prästen i vårt team. Han talade om skönheten i vigningens sakrament som ofta är rätt okänd för dagens ungdomar. Genom att berätta om sin personliga erfarenhet och ta inspiration från den helige Johannes Maria Vianneys liv, fick ungdomarna mer konkret en uppfattning om vad kallelsen innebär och att detta levnadsval är gratis därför att det är en särskild nåd från Gud.

I Vadstena har vi sedan talat om kallelsen till ordenslivet och kallelsen till äktenskapet genom att lyssna till berättelsen om den Heliga Birgittas liv. Vår Heliga skyddspatron i Sverige, hustru, moder och sedan vigd till att vara Kristi brud, är ett konkret och upplysande exempel på dessa två kallelser.

Sista dagen, vid Heliga Hjärtas kloster i Omberg, fick vi lyssna till en benediktinnunna som berättade om hur hon upplevt sin kallelse. Det glada och fria vittnesbördet från denna syster blev för många av oss som en bekräftelse på att den bästa framtidsinvesteringen man kan göra, är att ge sitt liv för Kristus.

Under dagarna har vi levt i en bönens atmosfär, laudes på morgonen, rosenkrans och eukaristi då det var möjligt, och ändå hann vi med att också ha roligt tillsammans med glada lekar. Dessutom har vi velat ge alla ungdomar möjligheten att prata, berätta om sina erfarenheter och få ett personligt ord från Gud och från kyrkan.

Efter pilgrimsfärdens avslutande eukaristi har några av ungdomarna visat en första vilja och intresse att inleda en särskild kallelsevandring för att kanske i framtiden söka sig till ett prästseminarium eller ett kloster.

Allt till Guds ära!

                                                                                                                     Fader Fabio D'Amora