(Foto av KENZO TRIBOUILLARD/AFP via Getty Images)

Kardinal Vincent Nichols blir djupt allvarlig när han lutar sig framåt från sin fåtölj för att påminna om ett tidigt möte med människohandel.

"Den första personen jag träffade, som verkligen chockade mig", säger han, "var en blond kvinna med blå ögon, vit hy och var från England. Hon övertalades att åka till Italien, förmodligen med sin pojkvän, och hölls sedan som sexslav under de kommande 10 åren.

Kardinal Nichols har varit på en inlärningskurva sedan 2012 när polisen vände sig till kyrkan för att få hjälp mitt i en våg av utländska kvinnor som smugglade in till huvudstaden för att arbeta som prostituerade under de olympiska spelen i London.

Hans ögon har öppnats för den oerhörda och omfattande "systematiska handeln med människor" och han har kämpat mot den sedan dess.

Hans insatser innebär att ett dussintal kvinnor från lika många länder i julas, i ett av den katolska kyrkans säkra hus i hjärtat av centrala London, åt middag tillsammans i vetskap om att de är utom räckhåll för de brottslingar som smugglade in dem i landet för att utnyttja dem på ett avskyvärt sätt.

Sedan Caritas Bakhita House öppnades av ärkestiftet Westminster 2015 har totalt 188 kvinnor, mellan 15 och 70 år, hänvisats dit av polisen "så länge de behöver stanna". De har kommit från 49 länder, där rumänerna utgör den största gruppen, 37 kvinnor, och albaner den näst största gruppen med 21. Ett stort antal har också kommit från Vietnam, Kina, Bulgarien, Brasilien, Polen, Indien, Ungern, Nigeria och Etiopien.

En överväldigande majoritet av dem var offer för sexuell exploatering eller allvarliga sexuella övergrepp (134 fall). En del har anlänt gravida och totalt har 14 barn fötts av kvinnor som bor i huset. Andra invånare räddades från slaveri i hemmet (52 fall), eller groomades, fångades i skenäktenskap eller tvingades till slavarbete.

Bevisen de har lämnat till polisen har lett till att brottslingar har dömts till fängelse i sammanlagt 188 år och fyra månader. Bland de dömda fanns en serievåldtäktsman som i januari 2023 satt inlåst i 31 år.

Tillsammans representerar de räddade kvinnorna ett mikrokosmos av eländets dolda värld, levande vittnesbörd om människohandelns "inneboende ondska", som gisslet beskrevs av Andra Vatikankonciliet och mer nyligen av påven Franciskus som ett "sår i mänsklighetens kropp och därför i Kristi egen kropp".

Det globala fenomenet människohandel 2014 fick kardinal Nichols att hjälpa till att etablera Santa Marta-gruppen, där han fortfarande är ordförande, för att samla internationella aktörer i ett samordnat försök att ta itu med det "endemiska och djupt inbäddade" problemet med uppskattningsvis 50 miljoner människor som är fångade i modernt slaveri.

"Santa Marta-gruppen började ursprungligen växa fram mitt under missbrukskrisen", säger kardinal Nichols eftertänksamt. "Här var övergrepp som slaveri.

"Jag minns en intervju som Bernard Hogan-Howe (den tidigare chefen för Metropolitanpolisen) gav när vi hade ett möte i Santa Marta. Han blev tillfrågad av en ganska cynisk Channel 4 News-intervjuare varför i hela friden han samarbetade med den katolska kyrkan. Hans svar var att människohandel är ett globalt nätverk som ägnar sig åt ondska och exploatering och att den katolska kyrkan är ett globalt nätverk som är engagerat i mänsklig värdighet och godhet.

Kyrkans meritlista i kampen mot detta onda nätverk är verkligen imponerande. I synnerhet ordenssystrar arbetar i dag med slaverioffer i 80 länder genom sådana grupper som Renate och Talitha Kum i kontinentala Europa, Unanima i USA och Amrat och Acrath i Sydostasien och Australasien.

I London har Sisters of Mercy räddat prostituerade genom sitt projekt Women at the Well i mer än 20 år, medan totalt 16 religiösa församlingar i Storbritannien har tillhandahållit 29 fastigheter till ett värde av nästan 16,4 miljoner pund för att ge skydd åt offren. Nio av dessa byggnader har blivit säkra hus för män och kvinnor som räddats från slaveri. Ärkebiskop Malcolm McMahon i Liverpool har nyligen gjort egendom och ett bidrag på 50 000 pund tillgängligt specifikt för att ge skydd åt manliga offer för människohandel.

Majoriteten av de skyddade boendena drivs i hemlighet av Medaille Trust, som idag är Storbritanniens största välgörenhetsorganisation för förslavade människor, och de inkluderar en stor fristad för både kvinnor och barn. Den är en ekumenisk grupp med katolska grunder och har fått sitt namn från den franske jesuiten fader Jean Pierre Medaille, grundare av S:t Josefs systrar, som har varit aktiva i att befria kvinnor från prostitution i södra England.

Det var i en sådan anda som kardinal Nichols grundade Bakhita House. Uppkallad efter den heliga Josephine Bakhita, den sudanesiska före detta slaven som helgonförklarades år 2000 av påven Johannes Paulus II, inrättades det säkra huset med hjälp av systrar från Institutet för Vår Fru av Barmhärtighet och Adoratrices – kongregationen av tjänarinnor till det heliga sakramentet och välgörenheten, en orden med en befrielsens karisma.

I alla avseenden måste den vara stängd för världen – dess läge hålls en strängt bevarad hemlighet på grund av risken för repressalier från kriminella gäng, vilket innebär att den moderna framgångssagan om ett effektivt svar på människor i nöd, som ligger nära allas hjärtan, förblir obesjungen och i stort sett obemärkt.

Men under några veckor på hösten riktades äntligen strålkastarljuset mot detta tysta och stadiga arbete av de mest oväntade skäl. Marley, den svarta och vita före detta herrelösa katten, utsågs till Årets nationella katt 2024 och plötsligt ville journalister överallt veta varför denna katt var så speciell.

Karen Anstiss, den före detta polisen som driver Bakhita House, förklarade för media att Marley var ett "underbart exempel på kärlekens kraft" som hade skapat sig en viktig roll i att rehabilitera kvinnor som ofta anlände traumatiserade.

– Han har en otrolig gåva av empati och har hjälpt många, många kvinnor på vägen mot tillfrisknande, säger hon till BBC. "Att Marley ofta lägger en tass på våra gästers ben är den första vänligheten de har upplevt på flera år."

"Innan han kom till undsättning", fortsatte hon, "tror jag att han hade det svårt. Så han känner igen våra gästers trauma eftersom han också har lidit. Till en början sätter han sig riktigt nära, för att se hur kvinnorna reagerar. Sedan lägger han försiktigt en tass på deras ben för att låta dem veta att de inte är ensamma.

"Vi hade en gäst som var så traumatiserad att hon inte pratade med oss – bara med Marley – och eftersom hon litade på honom kunde vi med tiden nå henne."

Kardinal Nichols noterade att medias intresse för Marley förde berättelsen om Bakhita House och räddningen av kvinnor från slaveri till uppskattningsvis 5,5 miljoner människor, och skämtade om att om han hade ett pund för varje internetträff skulle den katolska kyrkan kunna göra så mycket mer för kvinnor som är i så desperat behov.

Kostnaderna för att driva enbart Bakhita House är 360 000 pund per år. Under detta hoppets jubelår påminns kyrkan om att vår Herre kom för att förkunna frihet för de fångna. Vi kan hjälpa till att göra Kristus närvarande genom att stödja detta goda arbete och liknande initiativ.

Simon Caldwell

Till svenska, mars 2025, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.thecatholicherald.com

Direktlänk till inlägget klicka här