Dr. Genowefa Abłażej (foto: opty.info)

Dr. Genowefa Abłażej stod på sig och försvarade livets helighet men till ett högt pris för sitt personliga liv. Hon hedrades av påven Johannes Paulus II 1988 med medaljen ‘Pro Ecclesia et Pontifice.’

Aborterna har varit ett moraliskt och socialt problem sedan urminnes tid. Platon och Aristoteles har beskrivit det. Hammurabi gjorde det straffbart i sin berömda lag som blivit en del av den västerländska civilisationens juridiska arv. Hippokrates’ ed förbjöd läkare att vara abortförövare enligt den ed som hör till det västerländska läkarkoden. Det romerska kejsardömet i antiken tillät det men situationen förändrades helt när kristendomen kom in i bilden för att bygga upp en västerländsk kultur som sedan bestått i de flesta länder i världen fram till tiden efter Andra Världskriget.

Polen betraktas ofta som ett ledande land i Europa för pro-life och det stämmer väl mot bakgrund av att nästan alla andra europeiska länder (senast nu också Irland) legaliserat aborterna. Men det har inte alltid varit fallet under 1900-talet och det finns lärdomar att dra av aborternas historia i Polen som borde ha betydelse i debatterna i de andra länderna. En av dem är Dr. Genowefa Abłażej.

Abortlagens historia i Polen

Polen förlorade sin självständighet 1795 till tre autokratiska grannar som delade upp landet mellan sig. Det var Österrike, Preussen och Ryssland. Under delningarna blev grannarnas lagar tillämpade i Polen. Alla förbjöd abort utom i de fall då kvinnans liv var i fara. I den österrikiska delen var också fäderna skyldiga enligt lagen om det kunde bevisas att de medverkat till att få abort genomförd. Abortförbudet kom att gälla i Polen också efter landet nya självständighet 1918.

Polen behövde skapa ett rättssystem av de tre föregående som varit i kraft fram till den återvunna självständigheten. En lagkommission tillsattes för att utveckla en brottsbalk som kom att ställa katolska och konservativa grupperingar mot liberala i fråga om aborterna.

Den nya lagen införde kravet att en läkare måste utföra abort men uttalade ingenting om kriterier eller tidsbegränsningar under vilka abort kunde genomföras. När den blev lag 1932 var den bland Europas mest liberala med undantag av Sovjetunionens lag mellan 1920 och 1936. (Under den nazistiska ockupationen 1943-1945 tilläts polska kvinnor abort på begäran under hela graviditetstiden vilket är det enda fallet så Polen befunnit sig i den situationen).

Under kommunismen krävde Polens lag ”för läkaryrket” av den 28 oktober 1950 ” att en medicinsk expertgrupp skulle avgöra om en abort var nödvändig för kvinnans hälsa eller att åklagare kunde intyga att konception var resultat av våldtäkt, incest eller våldtäkt av minderårig under 15 år enligt lag. Lagändringarna 27 april 1956 öppnade dörren för obegränsad abortfrihet ”med hänsyn till den gravida kvinnans svåra levnadssituation.”

Under år 1956 utlöstes en våldsam våg av diskussioner. Kristna, särskilt katolska grupper, kritiserade den fullständiga avkriminaliseringen av aborterna och oklarheten i vad som menades med ”svår levnadssituation”. Kommunisterna, som under sitt maktinnehav stod inför Polens döende ekonomiska situation, började främja åtgärder för en barnbegränsningspolitik. Därför sa partiledaren Władysław Gomułka på ett centralkommittémöte 1958 att befolkningsminskning skulle stimulera ekonomisk tillväxt. Under 1959 liberaliserades aborterna ytterligare med stöd av ideologiska framstötar från partiet och ”Förbundet medvetet moderskap” som leddes av ”Kvinnorörelsen” som verkade för aborterna.

 Partiets abortfrämjande stötte emellertid på patrull då läkare vägrade ha med aborter att göra. Sjukvårdsdepartementet upptäckte att antalet aborter påverkades av lokala förutsättningar och inriktningar därför att ett detaljerat regelverk för de liberala abortlagarna saknades. Alla sjukhus och vårdinrättningar i Warsawa framstod till exempel som ovilliga att utföra aborter.

Genowefa Abłażej

Genowefa Abłażej Genowefa Abłażej hörde till de ”rebelliska” läkarna. Abłażej blev klar med sina medicinska studier 1950 och skickades till en tjänstgöring på länssjukhuset i Szamotuły, nära Poznań. Hon specialiserade sig i gynekologi och blev överläkare på avdelningen för obstetrik och gynekologi. Hon vigde sig helt åt sitt arbete och förlöste barn och förklarade för kvinnorna att varje barn har rätt till livet. För dem som inte ville eller kunde behålla sitt barn föreslog hon dem att välja adoption. Hennes efterlevelse av den hippokratiska eden och att i dess konsekvenser helhjärtat stå för de ofödda barnens rätt till liv ledde till slut till samarbetssvårigheter med sjukhusledningen som avskedade henne sedan hon offentligt angripits i den lokala (kontrollerade) pressen.

Sedan hon förlorat sin tjänst anmälde sig Abłażej som läkarmissionär i Uganda och arbetade som förlossningsläkare först i Naggalama och sedan i Fort Portal och på andra håll. Som ensam läkare inom en radie av 3 mil och med ganska så ringa språkkunskaper i Swahili, blev hon efter en tid god vän med två andra polska läkare, Wanda Błeńska som arbetade för leprasjuka, och Wanda Piotrkowska som var röntgenläkare. Sedan Abłażej inte längre fick arbeta för polska barn, kunde hon alltså vårda barn i Afrika.

Hon mötte vid hemkomsten till Polen nya förödmjukelser. I det kommunistiska Polen var man tvungen att lämna in nationella identitetshandlingar för att få pass och vid hemkomsten byta ut dem. Abłażejs ID hade gått förlorat och eftersom myndigheterna inte förväntat sig att hon skulle komma tillbaka hade hon tagits bort från förteckningen av medborgare och därmed tvingat till en ny ansökan om nationell identitetshandling.

Som av en händelse fick Abłażej efter ett möte med en barndomsvän veta att man sökte en engelsktalande läkare för tjänst på ett sjukhus för poliosjuka barn i Świebodziń. Överläkaren vid sanatoriet beslöt sig för att slå ett slag för detta politiska svarta får och anställde henne som kirurg för att hon senare kunde specialisera sig inom ortopedkirurgin. Hon blev överläkare på Ortopeden 3 med inriktning på barn upp till 6 års ålder, särskilt dem ingen annan vårdinrättning i Polen ville ta sig an.

Hon arbetade också med barn med höftproblem. Från 1972 och framåt var hon också verksam i Katolska familjekliniken vid Ärkeängel Mikaels församling i Świebodziń och höll föredrag om rätten till liv i hela Polen och till och med i Östtyskland. Hon var också aktiv i äktenskapsförberedande undervisning.

Påven S:t Johannes Paulus II tilldelade Abłażej hedersmedaljen Pro Ecclesia et Pontifice 1988. Samma år har till och med de polska kommunisterna hedrat henne med en medalj med inskriften ”Polska folkrepubliken 40 år”. Dagens president för det fria Polen, Andrzej Duda, hedrade henne postumt 2018 med ”Riddarkorset av Orden det Återfödda Polen.” Hon dog den 8 juni 1988.

Fader Dariusz Śmierzchalski-Wachocz 12 december, 2020

Översättning för Katolsk Horisont, december 2020, Göran Fäldt.

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här