Den gudomliga barmhärtighetens söndag och den frid Kristus erbjuder oss
Bild av Den gudomliga barmhärtigheten i St. Mary's Cathedral i Perth, Western Australia. (foto: 2021 foto / M.G.O./Shutterstock)
Söndagen den 7 april är andra söndagen i påsken/Den gudomliga barmhärtighetens söndag. Massläsningar: Apostlagärningarna 4:32-35; Psaltaren 118:2–4, 13–15, 22–24; 1 Johannesbrevet 5:1-6; Johannesevangeliet 20:19-31.
Detta evangelium talar om för oss var vi kan finna Herrens välsignelse: i kyrkans gemenskap, i hans ord och i sakramenten.
Texten säger att lärjungarna var samlade "på kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar, av rädsla för judarna.” (Joh. 20:19a. Översättningen från Bibel 2000, Övers.anm.) På sätt och vis är detta allt vi behöver veta, för det bereder vägen för välsignelser och för den uppståndne Herrens närvaro. De låsta dörrarna vittnar om deras rädsla för de judiska myndigheterna. Man kan också anta att de är missmodiga, saknar hopp och kanske till och med är arga. De har upplevt den jordbävning som Jesu korsfästelse var för dem. Några av kvinnorna mitt ibland dem påstår sig ha sett Kristus levande, men nu är det natt och de har inte hört talas om några andra iakttagelser.
De är åtminstone på rätt plats.
"Jesus kom och ställde sig mitt ibland dem ... och sade till dem igen: 'Frid vare med er.'" Plötsligt finns det en helt ny verklighet, ett nytt hopp, en frid – men bara för dem som är närvarande. Detta är ett grundläggande syfte med den heliga liturgin. Genom det proklamerade ordet får vi i allt högre grad möjlighet att se saker på ett nytt sätt som ger oss hopp, klarhet och tillförsikt. Vidare: "Du dukar ett bord åt mig i mina fienders åsyn.” (Psaltaren 23:5, översättning från Bibel 2000. Övers. anm.). Eukaristin är alltså tecknet på vår seger och vår utkorelse. När vi tar emot Herrens kropp och blod förvandlas vi gradvis till Kristi likhet.
Sedan har vi Thomas.
Tomas, som kallades Didymos och var en av de tolv, var inte med dem när Jesus kom. Då sade de andra lärjungarna till honom: 'Vi har sett Herren.' Men han sade till dem ... 'Jag vill inte tro.'" (Joh. 20:25. Enligt översättning Bibel 2000 lyder texten ordagrant: ” Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte”. Övers. anm.) Tomas är inte med de andra apostlarna på uppståndelsekvällen och går miste om välsignelsen att få se och uppleva uppståndelsen och Herren. För det andra vägrar han också att tro på kyrkans vittnesbörd om att Herren har uppstått. En del människor vill ha Jesus utan kyrkan – det går inte. Jesus finns i sin kyrka, bland dem som har samlats. Det finns säkert glädje i en personlig relation med Jesus, men Herren förkunnade också en särskild närvaro närhelst två eller tre samlas i hans namn. Det är viktigt för oss att upptäcka hur viktigt det är för oss att delta i mässan om vi vill uppleva Herrens helande och välsignelser.
Evangeliet visar att Tomas veckan därpå återvänder till gemenskapen med de andra apostlarna. Oavsett hans kamp med tron har han valt att arbeta med den i gemenskap med kyrkan. Han har samlats med de andra.
Nu kommer välsignelsen: Han ser den uppståndne Herren.
Det är en väsentlig sanning att Kristus finns i kyrkan. Alla aspekter av Jesu närvaro som finns utanför kyrkan är bara glimtar eller skuggor som kommer från kyrkan. Han måste sökas där han finns, bland syndare i sin kyrka. Kyrkan är hans kropp och hans brud. Det är här han hittas. Den uppståndne Herren är här och nu: "Se, Guds Lamm som tar bort världens synder. Saliga är de som är kallade till Lammets måltid."
Fader Charles Pope
Charles Pope är för närvarande dekanus och pastor i ärkestiftet Washington, DC, där han har tjänstgjort i prästrådet, konsultkollegiet och prästpersonalstyrelsen. Förutom att publicera en daglig blogg på ärkestiftet Washingtons webbplats har han skrivit i pastorala tidskrifter, lett många retreater för präster och lekmän, och har också lett bibelstudier varje vecka i den amerikanska kongressen och Vita huset. Han utnämndes till Monsignor år 2005.
Till svenska, april 2024, Eva-Lotta Svensson
Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com
Direktlänk till inlägget klicka här
Läs också: Gudomlig barmhärtighet och det Heliga Hjärtat delar ett gemensamt budskap