Den som ber kommunicerar med Gud. Det är en betydande gåva. En människa kan tala med sin skapare. Det är inte endast en gåva utan ett kärleksarbete som sammanbinder änglarna och människorna i bön. Det är just bönen som skiljer människan från allt annat skapat. Bönen förädlar, ger visdom och förståelse. En människa i bön håller djävulen borta. Djävulen är nämligen rädd för den styrka som bönen ger. 

Den helige Crysostomos

Den helige Chrysostomos säger att bönen är som senorna i kroppen, de håller hela ens kropp samman, ger den flexibilitet, liv och balans. Om senorna brister, faller kroppen samman. På samma sätt är det med bönen. Den håller människans andliga liv samman. En människa som inte ber är som en fisk på torrt land. 

Bönen gör människan till Guds tempel. Genom bönen kommer Gud in i ens själ och stärker den. Vi blir Kristi tempel säger den helige Chrysostomos. Helgonet hänvisar här till aposteln Paulus som ständigt fick styrka att leva i bön trots alla utmaningar och lidande han upplevde. Det är bönen som är garant för ens odödlighet. Bönen är den mur som kyrkan har upprättat för att hålla borta alla hot och synder vilka är riktade mot den. Det är därför som påven Franciskus ständigt manar till bön. Grunden för det kristna livet är bönen. Den är själens eld som inte slocknar. Det är just därför som djävulen under bönen på olika sätt försöker störa och avbryta den. För den helige Chrysostomos är bönen avgörande i var och ens frälsningsarbete.

De heliga Gregorius teologen och Neilos

Den helige Gregorius teologen konstaterar att hålla Gud ständigt i tankarna, att be, är viktigare än att andas. Han fortsätter och konstaterar att man inte kan närma sig Gud utan bön. Johannes av Korset var inne på samma tankegångar. Att be är ingen lätt eller enkel sak. Att be är mödosamt och kan vara tyngt. Och så skall den vara. En bön i tårar är den bästa bönen. 

Bönens följder eller resultat är omfattande. Den ständiga bönen till Gud håller världen samman. Den försonar oss med Gud och ger tårarnas gåva. Man får sina synder förlåtna genom bön. Bönen är bron som för oss över frestelser. Den är det bästa medlet att övervinna bedrövelse och sorg. Bönen ger glädje. För bönen finns det inga gränser. Den upphöjer själen och klarnar ens tankar. Den bryter tröstlösheten och sorgen. Bönen ger hopp. Bönen hejdar och lugnar ilskan och vreden. 

Den helige Neilos skriver att om du vill be skall du lämna allting för att få ärva allting. Den sanna bönen stärker själen på samma sätt som bröd kroppen. 

Hur skall man då be? På morgonen genast när du stiger upp. Du skall be en tyst bön i lugn och ro. Stig upp tidigt att du hinner be en timme innan dagens arbete och bekymmer börjar. Du kan också be om du vaknar på natten. Detta förstärker ditt andliga liv och hjälper dig att bättre motstå dagens frestelser och utmaningar. Den största utmaningen i en människas liv är sysslolösheten. Det är i sysslolöshet var synden uppkommer och alla frestelser. Bön och arbete är här kyrkans nådegåvor.

För en som vill leva ett heligt liv finns ett antal beprövade nådegåvor nämligen bön, sjungande av andliga sånger, läsandet av andlig litteratur, meditation och slutligen kroppsligt arbete. Dessa regler gäller alla, men i synnerhet dem som lever i en kloster- eller andlig gemenskap. 

Pandemins martyrer

Vi lever nu under den pågående covid-19 pandemin som ständigt, genom mutationer, flyr mänskliga lösningar och botemedel. Och som redan Boccaccio på medeltiden konstaterade, pandemin ledde till ett osunt leverne hos många. Det är här som bönen har en speciell plats. Den globala pandemin lyfter fram, hos oss alla, mänskliga egenskaper, styrkor och svagheter. Somliga flyr i förströelse and nöjen. Många uppoffrar sig och t.o.m. ger sitt liv för andra. De är pandemins martyrer. Andra lever I ständig bön, de ber för de sjuka och lidande. Pandemin fortsätter och ställer oss inför nya utmaningar. Ekonomisk själviskhet och vinstbegär har lett och leder till att många, i synnerhet svaga och gamla, blir sjuka och dör. I Förenta Staterna har tillsvidare lika många dött i Covid-19 som falla soldater under andra världskriget. Vi i Finland har besparats, åtminstone för tillfället. Vi måste leva i hoppet och göra det goda. 

                                                                                                             Jan-Peter Paul

Källa: 

• Filokalia IV osa, Valamon ystävät r.y., Raamattutalo, Pieksämäki 1993 
• “Ohjeita niille jotka ovat valinneet vaikenemiskilvoituksen ja yksinäisen elämänmuodon”, Munkit Kallistos ja Ignatios

Inlägget kommer från sidan www.fides.katolinen.fi

Direktlänk till inlägget klicka här