Bioetiken och metoder för människans fortplantning. Vilket är det etiska problemet?

3
min read

Bioetiken och metoder för människans fortplantning. Vilket är det etiska problemet?

lör, 11/13/2021 - 15:30
Posted in:
0 comments

                                                                                                   Kardinal Elio Sgreccia

Befruktning och fortplantning

Befruktningen betyder och utgörs av bildandet av en ny varelse och en ny individ. Befruktningen är hos människan detsamma som fortplantning. Man kan alltså inte i fallet med fortplantningen använda sig av samma kriterier som när man använder för biomedicinska tekniker i en fysiologisk specialistbehandling, som t.ex. njurdialysen.  Man kan inte på organiskt sätt komma in i organismens inre annat än genom ingrepp utifrån, vilket i sig inte kan utgöra ett etiskt problem.

Den sexuella handlingens betydelse

Den mänskliga befruktningen eller fortplantningen är ett handlande som paret genomför som personer. Resultatet av handlingen är en mänsklig individ. Av det skälet kommer handlingen att beröra parets förmåga till ansvarstagande. Handlingen berör det äktenskapliga livets givna förhållande till livets struktur och bestämmelsen för den person som kommer att födas.  Den som är troende förstår befruktningsprocessen, som också rätteligen kallas ”fortplantningen”, som ett handlande från Skaparens sida som, utan omvägar, skapar den andliga själen. I detta handlande kallar Skaparen en ny person till liv som genom Inkarnationens mysterium upphöjs till att bli en del av Kristi mystiska Kropp.

Ofrivillig infertilitet

Anledningen till att temat skriver in sig i ett medicinskt sammanhang ligger i behandlandet av sterilitet, såväl feminin som maskulin. Det etiska problem som bör utredas är följande: i vilken utsträckning är den medicinska handlingen, läkarens eller biologens ingrepp, terapeutiskt till hjälp, och i vilket läge blir de istället ett ersättande eller ett manipulerande ingrepp? Vårdandet betyder att avlägsna hinder, att understödja biologiska händelseförlopp. Det betyder inte att ersätta personernas ansvar, det vill säga parets, för det som är deras egna, exklusiva och odiskutabla ansvar. 

De mänskliga värdena och ansvaret

Den fråga vi alltså måste ställa oss är i vilken utsträckning den artificiella befruktningen in utero eller in vitro utgår från biologen eller läkaren. Vi måste samtidigt väga in vad vi nu vet om de möjligheter vetenskapen och tekniken ger oss. Det leder oss till centrala mänskliga värden som sätts i spel (barnet som föds som person och det naturliga med äktenskapet). Det etiska svaret bidrar också till att klarlägga de sociala och juridiska problem som följer av denna typ av medicinskt biologiska åtgärder. Att bioetiken här måste uttala sig tycks både odiskutabelt och legitimt. Det måste också sägas att de mänskliga värden som hör till vårt problem har en mycket vidare allmän sociokulturell betydelse.  De kan liknas vid samspelet mellan harmonin och jämvikten, mellan ”kärleken” och ”livet” i äktenskapet, mellan friheten och ansvaret i läkaryrket, mellan naturen och personen i det mänskliga livet, och mellan tekniken och moralen i läkarvetenskapen och i biogeni.

Det civilisationsetiska sammanhanget

Det handlar om problem som uttrycker hela vår tids civilisationskris och som karaktäriserar det svåra mötet mellan homo sapiens och homo faber. Vi har alltså inte framför oss en enkel medicinsk fallstudie. De etiska slutsatserna måste få en ny plats i ett mycket mer omfattande civilisationsetiskt sammanhang. Vi befinner oss nu på de vetenskapliga och tekniska tillämpningarnas väg som svänger av mot nya mål. På den vägen är det mer nödvändigt än någonsin att urskilja vad som är tekniskt möjligt – och till verklig nytta – och vad som är moraliskt tillåtet. Det handlar också om avgörande steg i parets och läkarens uppträdande i praktiken. De moraliska valen måste då bygga på en objektiv etiks kriterier och inte enbart på vilka avsikter man har i sina val.

Den goda intentionen och moralens gränser

Det är väl känt att avsikters moraliska värde inte är tillräckligt för att avgöra om en handling kan definieras som positivt etisk. Den goda avsikten kan ursäkta det subjektiva begångna felet eller det juridiska ansvaret men inte rädda det integrerade goda i personen i hans eller hennes helhet. En icke utförd god handling (och a fortifiori en dålig handling) gör världen fattigare vilken intention man än kan ha haft som varit det val den agerande personen gjort. Intentionen att bota en sterilitet rättfärdigar aldrig utnyttjandet av vilket medel som helst och vilket utförande som helst för att åstadkomma en befruktning. 

                                                                                                   Kardinal Elio Sgreccia

Översättning till svenska (november 2021), Göran Fäldt, ur Manuel de Bioéthique, Les fondements et l’éthique biomédicale, Kapitel XI, sidorna 523 – 525. (NB: De sex underrubrikerna är tillägg av översättaren).

Elio Sgreccia (1928 – 2019) var italiensk bioetiker och kardinal i Katolska kyrkan. Han var ordförande för Pontifical Academy for Life, chef för den internationella medicinska etikjournalen Medicina e Morale.   (Cit. Wikipedia).

De senaste artiklarna

Katolsk Horisont
6/11/2021
Katolsk Horisont
7/09/2021
Katolsk Horisont
7/09/2021