Medurs från övre vänster: Padre Pio och Gemma Galgani, stigmatistiska helgon; bokomslaget till Paul Kengors "The Stigmatists"; och "Den helige Franciskus av Assisi i extas" av Jusepe de Ribera, 1639 (foto: TAN Books och foton som är allmän egendom)

Datumet: 20 september 1918.

Platsen: Our Lady of Grace Chapel, kapucinerbrödernas kyrka i San Giovanni Rotondo, som ligger i den italienska provinsen Foggia.

Där, ensam framför ett krucifix av den lidande Kristus, stod en lidande, ödmjuk, from munk vid namn Francesco Forgione (1887-1968), uppkallad efter den helige Franciskus av Assisi – en annan lidande, ödmjuk, from munk, som år 1224 för första gången bar Kristi sår; det vill säga stigmata.

"Efter att ha firat mässan", mindes Padre Pio, som han senare kallades, "stannade jag kvar i kören för den tillbörliga tacksägelsebönen, när jag plötsligt överrumplades av en kraftig darrning, sedan följde lugnet, och jag såg vår Herre i ställningen av någon som är på ett kors ... och sörjer över människors otacksamhet, särskilt de som är helgade åt honom och av honom mest gynnade."

Jesus uppenbarade sitt lidande och sin önskan att förena själar med sin passion. Pio sade: "Han inbjöd mig att ta del av hans sorger."

Rösten från korset uppmanade den unge munken att arbeta för sina bröders frälsning. Rösten sa då till honom: "Jag förenar dig med min passion."

Han skulle komma att bära märkena, som blödde varje dag i 50 år och försvann bara strax före hans död den 23 september 1968, 81 år gammal.

Det som hände Padre Pio var helt klart ovanligt och obestridligen mirakulöst. Det var dock inte ovanligt för en sällsynt typ av välsignade själar som vi kallar stigmatiker – vilket jag lärde mig när jag gjorde efterforskningar i den nya boken The Stigmatists: Their Gifts, Their Revelations, Their Warnings.

Stigmata är fysiska märken som ges till den lidande själen som både en återspegling och delaktighet i Jesu Kristi offerpassion. Märkena är blödande sår, som skänks till den så kallade "offersjälen" som en andlig gåva till enskilda individer som verkar klart villiga att offra sig själva för andras synder, som deras Herre gjorde på Golgata.

"Det stigmatiserade representerar den korsfäste Kristus för en värld som ständigt behöver ett kärleksfullt offer som sonar för vår synd", skriver diakon Albert Graham i sitt Compendium of the Miraculous. "Stigmatiseringen ges inte till stigmatiseringen för hans eller hennes skull utan för andras skull." Det stigmatiserade blir ett offer till sig själv, "förvandlat till ett levande krucifix som delar Herrens lidande för världens återlösning".

Det finns en debatt om vem som var den första stigmatikern i historien. Det antas vanligtvis att den helige Franciskus var den förste. Han fick stigmata för 800 år sedan, den 17 september 1224. Men bortsett från Franciskus kan den första stigmatikern mycket väl ha varit den helige Paulus. Lägg märke till Paulus ord i Galaterbrevet 6:17: "Jag bär Herren Jesu märken i min kropp." Vi vet dock inte om Paulus syftade på det som vi idag uppfattar som stigmata. Han kan ha talat symboliskt och sagt att han led fruktansvärt, precis som Kristus gjorde.

Från Paulus till Franciskus är det ett långt steg på mer än 1 000 år. Men sedan Franciskus på 1200-talet har det funnits flera framstående stigmatiker genom historien, som i alla tider förbluffat de troende med sitt extraordinära kristna vittnesbörd.

Hur många stigmatiker har det inte funnits sedan Kristi tid? Sannerligen, det är bara Gud som vet. Mig veterligen har Vatikanen själv ingen löpande lista. Att ha en definitiv lista över autentiska stigmatiker skulle vara omöjligt i efterhand (många påstådda fall under tidigare århundraden har aldrig undersökts) och skulle idag kräva att kyrkan grundligt utreder varje påstått fall. Men vi har en del data baserade på studier och några böcker. Jag har försökt att komma fram till någon form av allmän uppskattning. Det bästa vi kan säga är kanske att det verkar ha funnits hundratals fall sedan den helige Franciskus tid, förmodligen omkring 400 till 500. Intressant nog har de två mest kända fallen varit män, Francis och Padre Pio, men den stora majoriteten av stigmatikerna (nästan 90 %) har varit kvinnor. Nästan alla har varit katoliker. Och bland länderna har Italien producerat mycket mer än något annat land (cirka 70 %).

Vi kan också urskilja att stigmatiker ofta delar vissa avslöjande drag, bland annat:

Prövotid. Bland stigmatikerna verkar det finnas en period av prövningar och förberedelser genom vilken offrets själ lider fysiskt och andligt innan han får märkena. Detta kan inkludera dolda sår till en början. Det kan också handla om skrämmande attacker från demoner och djävulen, eller till och med förföljelse av präster som avfärdar stigmatikerna och anklagar dem för hyckleri, bedrägeri eller värre. Dessa prövningar verkar nästan som ett prov på deras andliga mod, som om Kristus bedömer om de är redo att gå ännu djupare.

Inedia. Inedia är den vetenskapliga termen som används för personer som kan leva genom att äta lite eller nästan ingenting. (Detta skiljer sig från anorexi.) Flera stigmatiker har livnärt sig på praktiskt taget ingen mat alls, förutom eukaristin. Det blir deras dagliga bröd. I vissa fall kräks stigmatikern upp någon annan form av näring. Otroligt nog har vissa stigmatiker inte levt på något annat än eukaristin i årtionden, som den heliga Angela av Foligno (1248-1309), som nyligen helgonförklarades av påven Franciskus.

Brist på sömn. Intressant bland många stigmatiker är också deras förmåga att överleva utan mycket sömn. Padre Pio levde med mycket lite sömn, ofta trots långa, kontinuerliga, mödosamma timmar av att höra bekännelser.

Therese Neumann fortsatte också med lite sömn, liksom S:ta Katarina av Siena och Gemma Galgani. Häpnadsväckande nog sägs det att Catherine de' Ricci bara sov ungefär en timme varje vecka.

Död vid 33 års ålder. Bland de mest fascinerande egenskaperna hos flera stigmatiker, även om de inte på något sätt är en majoritet, är det slående faktum att flera – praktiskt taget alla kvinnor – dog vid 33 års ålder. Det var naturligtvis också Jesu Kristi tidsålder, vars sår de bar när han gick under på korset. Döende vid 33 års ålder var bland andra Katarina av Siena och Faustina Kowalska (1905-1938), liksom Louise Lateau (1850-1883), kanadensisk-amerikanska Marie Rose Ferron (1902-1936) och syster Josefa Menéndez (1890-1923).

Dold stigmata. En del stigmatiker fick utstå osynliga stigmata. Naturligtvis, i vår skeptiska tid, kommer påståenden om dolda stigmata att få många observatörer att tvivla på om de verkligen existerade. Liksom Tomas vid sidan av den uppståndne Kristus vill vi själva kunna se såren. Icke desto mindre, av någon anledning, fick vissa lidande själar sår som endast de kunde se och känna, kanske för att hålla dem ödmjuka och borta från högmodets synd. Två framstående bärare av dolda stigmata var Katarina av Siena och Faustina Kowalska.

Oförstörbarhet. Flera anmärkningsvärda stigmatiker uppvisade ytterligare ett sällsynt fysiskt fenomen efter deras död: Deras uppgrävda kroppar visade sig vara oförstörda. Så var fallet med bland andra Frances av Rom, Lucy av Narni, Catherine de' Ricci, Veronica Giuliani, Anna Maria Taigi och Padre Pio. Deras uppgrävda lik – år, årtionden och ibland århundraden efter deras död – visade få eller inga tecken på förruttnelse och såg ofta nästan identiska ut med deras tillstånd innan de dog.

Profetiska visioner. Det kanske mest spännande är ett vanligt drag bland stigmatiker som fick mig att skriva boken: deras profetiska gåva. Det är ganska avslöjande, och jag skulle våga mig på att säga att det inte är någon tillfällighet – och framför allt något som inte ska ignoreras – att nästan alla kyrkliga stigmatikörer har varit både visionärer och stigmatiker.

Så många stigmatiker utfärdade förfärliga profetiska varningar, som de hävdade hade getts till dem av sådana som Kristus själv, eller ofta av hans Välsignade Moder. Dessa har inkluderat visioner om tre dagar av mörker eller en sista dags eld från himlen som kommer att tukta mänsklighetens synder, rena jorden ännu en gång, och initiera den Sista Tiden och Återkomsten.

Begrunda bland dem den polska nunnan S:t Faustina, det första kanoniserade helgonet i vårt nya årtusende. Av alla stigmatiker som jag profilerat tror jag att hennes visioner har en särskild tyngd för vår tid. Hon skrev ner dessa visioner i detalj i sin publicerade dagbok.

Faustina skrev i sin dagbok i maj 1935 att Jesus hade sagt till henne: "Du skall förbereda världen för min slutliga ankomst" (429).

I december 1936 rapporterade Faustina att Jesus Kristus hade sagt till henne: "Tala till världen om min barmhärtighet; låt hela mänskligheten erkänna Min ofattbara barmhärtighet. Det är ett tecken för den sista tiden" (848). Två månader senare, i februari 1937, sade den polska nunnan vidare att Jesus sagt till henne: "Min barmhärtighets sekreterare, skriv, berätta för själar om denna Min stora barmhärtighet, ty den fruktansvärda dagen, Min rättvisas dag, är nära" (965).

Är nu den stund, som Faustina så ofta skrev om, nära? Är det över oss i dag i vår tid? Faustina Kowalska var inte den enda stigmatikern som bar sådana tecken och budskap. Flera andra från förra århundradet utfärdade liknande dramatiska, profetiska varningar med den andliga slutsatsen: Sök Guds barmhärtighet nu och alltid.

Bland deras visioner och budskap och verkligt otroliga liv, uppmanade dessa stigmatiker inte till något mindre. De hade mycket att berätta för oss och visa oss, särskilt med sina gudomliga märken. Men framför allt ville de visa oss en gudomlig glimt av himlen och vara förberedda för att komma dit.

Paul Kengor

Paul Kengor är professor i statsvetenskap vid Grove City College i Grove City, Pennsylvania. Bland hans böcker kan nämnas A Pope and a President, The Divine Plan and The Politically Incorrect Guide to Communism, The Devil and Karl Marx: Communism's Long March of Death, Deception, and Infiltration.

Paul Kengor är redaktör för The American Spectator och mångårig professor i statsvetenskap vid Grove City College. Han är författare till mer än 20 böcker, bland annat The Stigmatists: Their Gifts, Their Revelations, Their Warnings (TAN Books, september 2024)

Till svenska, september 2024, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här