§ 30. […] De vigda herdarna har fullt klart för sig hur mycket lekmännen bidrar till hela Kyrkans väl. De vet ju att de själva inte är tillsatta av Kristus för att ensamma åta sig Kyrkans hela frälsningsmission gentemot världen, utan att det är deras främsta uppgift att så leda de troende och så anlita deras tjänster och karismer att alla, var och en på sitt sätt, endräktigt kan samarbeta vid det gemensamma verket. Vi måste nämligen alla ”genom att göra sanningen i kärlek växa upp i honom som är huvudet, Kristus; från honom hämtar hela kroppen sin tillväxt, så att den uppbygger sig själv i kärlek; den fogas samman och håller samman genom varje stödjande led, allteftersom den kraft som är tillmätt varje del” (Ef. 4:15-16).

Vad är en lekman?

§ 31 Med benämningen lekmän avses här alla kristtrogna som varken hör till det prästerliga ståndet eller någon av de av Kyrkan godkända ordnarna, dvs kristtrogna som genom dopet är inlemmade i Kristus, konstituerade till Guds folk och på så sätt delaktiga av Kristi prästerliga, profetiska och konungsliga ämbete och därför fullgör sin del av det för hela det kristna folket gemensamma uppdraget i Kyrkan och i världen.

[…] Där är de kallade av Gud till att, ledda av evangeliets anda, utföra sin egen uppgift, så att de därmed likt en surdeg inifrån bidrar till världens helgande och framför allt genom sitt livs vittnesbörd, lysande av tro, hopp och kärlek, för de andra uppenbarar Kristus. Deras uppgift är alltså att bringa ljus i och ordna alla jordiska ting, som de står i nära samband med, så att dessa ständigt sker och utvecklas efter Kristi sinne och blir en lovprisning till Skaparens och Frälsarens ära.

Utdrag ur Katolsk dokumentation 4, Katolsk Informationstjänst, Uppsala 1970; andra upplagan granskad av Josef Garlach.

En service från Katolsk Horisont, juli 2019, inför kommande synod i Amazonas 2019 (G. Fäldt).