Analys: 'Querida Amazonia' och den tyska synoden

4
min read

Analys: 'Querida Amazonia' och den tyska synoden

ons, 02/19/2020 - 13:26
Posted in:
0 comments

Cardinal Reinhard Marx at the Vatican Press Office on Oct. 17, 2014. Credit: Bohumil Petrik/CNA

 

Vatikanen 14 februari 2020 (CNA). Vad påven än skrev i den apostoliska uppmaningen om Amazonas, som kom ut under veckan, förväntade man sig hela tiden att textens inflytande skulle nå långt utöver den region som de handlade om.

Querida Amazonia, som publicerades i onsdags, ger en seriös beskrivning av den situation som Kyrkan möter i delar av Sydamerika. Den behandlar miljöfrågorna, sociala och kulturella frågor och betydelsen av evangelisation och inkulturation för den infödda befolkningen.

Men reaktionerna på detta dokument har inte handlat om vad som sägs utan vad som inte sägs i det. I synnerhet handlar det om att påven, kanske avsiktligt, inte har brytt sig om de krav som framfördes under förra årets synod om Amazonas om prästvigning av gifta män och uttalande i någon form om diakonvigning av kvinnor.

Även om de idéer som presenterades i synodens slutdokument inom det begränsade sammanhang som rör Amazonas speciella omständigheter, gjorde synodens deltagare inga försök att dölja att avsikten var att rekommendationerna skulle gälla långt utanför Amazonas gränser.

I synnerhet de tyska biskoparna var tydliga med att förslagen, och påvens förväntade positiva mottagande av dem, skulle innebära ett avgörande stöd för den ”bindande synodala vägen” som påbörjats i deras eget land.

Tillsammans med Centralkommittén för Tysklands katoliker (ZdK) inledde biskoparna processen i början av advent förra året. Deltagarnas målsättning, enligt vad de själva säger, är att ”reformera” Kyrkan i Tyskland genom att avskaffa kravet på celibat för präster, genom kyrklig vigning av kvinnor och genom att erkänna och välsigna samkönade äktenskap.

Efter ett antal ordväxlingar med Vatikanen förra året, där påven Franciskus tillsammans med flera ledande personer inom kurian, avvisade den tyska synodens planer och prioriteringar, var förväntningarna höga på att uppmaningen om Amazonas skulle ge nytt stöd för den tyska agendan.

I ljuset av detta såg man påvens tystnad om celibatet och hans ord om betydelsen och värdigheten i kvinnans tjänst utanför det klerikala ståndet, som ett nederlag för de progressiva strävandena.

“Brevet speglar naturligtvis synen på situationen i Amazonas,” sade kommittén i ett utlåtande som svar på Querida Amazonia, i ett uppenbart försök att begränsa området för de åtgärder som man tidigare haft för avsikt att utbreda.

ZdK sade att, innan påven hade publicerat sin uppmaning, ”var förväntningarna höga, beträffande de konkreta stegen mot reformer, särskilt när det gällde tillgången till prästvigning och kvinnans roll.”

“Tyvärr har han inte funnit mod att införa verkliga reformer i frågor som gäller prästvigning av gifta män och liturgiska uppgifter för kvinnor, som har diskuterats i femtio år.”

Det är snarare så att uppmaningen stärker Kyrkans existerande positioner både när det gäller tillgång till prästämbetet och kvinnors delaktighet i vigningarna.”

Men trots att Querida Amazonia ”stärker den romerska Kyrkans existerande positioner,” finns det inga tecken på att uppmaningen kommer att leda till en inbromsning, och ännu mindre ett stop, för tyskarnas progressiva march.

ZdK hävdar i sitt uttalande att ”påven genom detta budskap uppmuntrar oss i Kyrkan i Tyskland att fortsätta på den synodala vägen som vi så framgångsrikt har påbörjat.”

Deras slutsats är svår att förena med påvens tidigare karaktäristik av den tyska processen som en ”välorganiserad och moderniserad kyrklig enhet, men som saknar själ och evangelisk förnyelse.”

Kardinal Reinhard Marx, ordförande för den tyska biskopskonferensen, säger i sin egen kommentar till påvens uppmaning att två tredjedelar av deltagarna i Amazonassynoden röstade för undantag från det klerikala celibatet och för ”fortsatta reflektioner” kring någon form av kvinnlig vigning.

“Mot bakgrund av de reformförslag som diskuteras i Tyskland, blev dessa frågor särskilt väl mottagna av den tyska kyrkan och allmänheten.” Marx kallade påvens läromässiga dokument för ett ”ramverk för reflektion,” men noterade samtidigt att han inte givit några ”konkreta beslut” i frågan.

”Denna diskussion kommer att fortsätta,” avslutade Marx.

När man lyssnar till den tyska reaktionen på Querida Amazonia, är det inte klart om det finns något som skulle få slut på de synodala diskussionerna, trots att det nu har avslöjats att de är i otakt med påvens egna planer för Kyrkan.

Förra månaden gav sekreteraren för den tyska biskopskonferensen en intervju där han sade att det är ”oacceptabelt” att Rom skall fortsätta att ha allt inflytande över lära och diciplin.

Fader Hans Langendörfer SJ uppmanade andra regioner att följa det tyska exemplet  och i praktiken tvinga fram en ny federal modell för Kyrkan.

Roms ansträngningar att hålla tillbaka de tyska synodala planerna har till stor del lämnats åt kardinal Marc Ouellet, prefekt för biskopskongregationen. Det var Ouellet som skickade Vatikanens entydiga bedömning av lagligheten i de tyska synodala planerna till Marx. Slutsatsen var att de var ”ecclesiologiskt” ogiltiga. Det var också Ouellet som, i romersk opposition mot den tyskledda kampanjen mot prästerligt celibat vid Amazonassynoden i oktober, gav ut en bok i ämnet just när mötet inleddes.

Ouellet fyllde 75 i juni förra året, den tidpunkt då man som medlem i kurian kan gå i pension. Många i Rom har förutsagt att Franciskus kommer att ersätta honom under 2020. Det oväntade beslutet från Kardinal Marx under veckan, att inte fortsätta som ledare för de tyska biskoparna, kan vara en signal att han hoppas, eller förväntar sig, att han kan få Ouellets jobb om han vill.

Om Marx skulle flytta till Rom, skulle han sannolikt mer direkt kunna påverka slutarbetet med den kommande apostoliska konstitutionen om reformen av kurian och därmed Roms förhållande till de nationella biskopskonferenserna. Detta dokument betraktas redan i Rom som de tyska biskoparnas största hopp om att omfördela maktutövandet i Kyrkan och förskjuta det till fördel för nationellt och regionalt beslutsfattande.

Om Marx är på väg mot en befordran inom kurian eller inte – just nu har han rätt i en sak: hans diskussion, den tyska diskussionen kommer att fortsätta, oavsett vad påven Franciskus vill.

                                                                                                                     Ed Condon

Översättning för Katolsk Horisont: Lena Fäldt, februari 2020

 

Inlägget kommer från sidan www.catholicnewsagency.com

Direktlänk till inlägget klicka här