Allt i ’Querida Amazonia’ påminner om ’Amoris’
Kommentar: De progressiva i hela världen blev bittert besvikna av vad som känts som ett skenbart bedrägeri av påven Franciskus. Dock har den Helige Fadern inte förkastat förslaget.
Vatikanens presskonferens presenterar Querida Amazonia den 12 februari 2020. Foto Daniel Ibanez /CNA/
Det ser ut precis som Amoris.
Det börjar klarna efter en förvirrande dag i Vatikanen och i katolska media hur frågan om prästvigning av gifta diakoner ska få en lösning.
Querida Amazonia följer modellen från Amoris Laetitia och erbjuder lösningar i oväntade manövrer i lokalkyrkor som Rom leende betraktar på avstånd.
Edward Pentins rapport ger detaljerna i den oklarhet och de motsättningar som framgick på Vatikanens presskonferens kring den apostoliska uppmaningen av påven Franciskus, Querida Amazonia, efter Amazonassynoden 2019.
En sak som den sekulära pressen i hela världen beklagar sig över är att den Helige Fadern inte godkände synodens rekommendationer att gifta diakoner, som i sin tjänst ”gett bevis” på mognad, skulle kunna prästvigas. Det var helt klart och tydligt. Man hade förväntat sig det, men det skedde inte. Alltifrån CNN till den tyska, kyrkliga byråkratin underströks besvikelsen och en känsla av förräderi.
Samtidigt har den Helige Fadern inte avvisat förslaget. Till de flestas stora förvåning har han inte berört frågan. Querida Amazonia har inte talat om prästernas celibat, eller gifta präster, eller kvinnliga diakoner eller något av detta. Om han alltså inte sagt ett tydligt ”Ja” eller ”Nej”, så undrar man vad som nu ska hända?
Låt oss komma ihåg att Amoris Laetitia inte gav tydligt svar på frågan om katoliker, som fått civil skilsmässa och gift om sig, trots de gällande reglerna för sakramenten, kunde ha tillträde till den heliga kommunionen, när de fortfarande var gifta i Kyrkan med någon annan. Det enda som fanns i Amoris var en tvetydig fotnot som inte uttryckligen nämnde den heliga kommunionen. De lokala biskoparna erbjöds att tillhandahålla riktlinjer vilket de också gjorde i motsägelse till varandra så att det som var heligt på ett ställe var allvarlig synd på ett annat.
Påven Franciskus valde då de tolkningar som hade hans gillande. Det som inte ändrades i princip ändrades på så sätt i praktiken i vissa delar av Kyrkan, men inte i andra.
Dessutom föreföll kapitel 8 i Amoris Laetitia motsäga undervisningen i Veritatis Splendor om samvetet. När frågan ställdes direkt till påven Franciskus – de nu berömda dubia som framförts av fyra kardinaler – besvarade den Helige Fadern inte frågorna.
Men frågan fick till slut en lösning. De två biskoparna på Malta utgav riktlinjer som tydligt uttalade att samvetet skulle förstås som helt subjektivt och då alltså helt i motsats till Veritatis Splendor. Dessa två biskopar utsågs därefter till biträdande sekreterare vid Troskongregationen (Ärkebiskop Charles Scicluna) och till förste generalsekreterare under Biskopssynoden (Biskop Mario Grech). Amoris blev alltså med tiden tolkad som en motsägelse av Veritatis Splendor. .
Vad betyder det för Querida Amazonia? Frågor kommer först och svar mycket senare.
Diskussionen i går på presskonferensen rörde sig kring frågan vilket status synodens eget ”slutdokument” har, när det godkänt förslaget om gifta präster. Querida Amazonia inleds med ”en officiell presentation” av detta slutdokument. När påven Franciskus ändrade synodreglerna 2018 införde han en bestämmelse som sa att om en synods slutdokument ”uttryckligen godkänts” av påven skulle en sådan synods slutdokument kunna betraktas som ingående i det påvliga läroämbetet, magisterium.
Kardinal Lorenzo Baldisseri som var generalsekreterare under biskopssynoden uteslöt detta i det här fallet. Slutdokumentet var inte ”uttryckligen godkänt.”
Kardinal Michael Czerny som var särskilt utnämnd sekreterare under Amazonassynoden satt alldeles intill kardinal Baldisseri. Han sa att slutdokumentet hade ”moralisk auktoritet” även om det inte var läroämbete (magisterium) och att det skulle vara liktydigt med olydnad mot påven Franciskus att bortse från det. Alla förslagen i slutdokumentet låg kvar ”på bordet.”
Slutdokumentet har således auktoritet men är inte nödvändigtvis auktoritativt.
Vad som nu händer ser ganska klart ut. Det har lagts alldeles för mycket tid och pengar på Amazonassynoden, framför allt av de tyska biskoparna, för att låta det hela stanna här.
Nästa steg för en biskop i Amazonasregionen blir att begära tillåtelse att viga en gift diakon till präst i överensstämmelse med synodens slutdokument som ”presenterats officiellt” i Querida Amazonia. Han gör det i en hemställan till Troskongregationen och Kongregationen för det klerikala ståndet (deras jurisdiktion överlappar i den här frågan). Det lär inte göras över en dag att få fram ett tänkbart fall eftersom det egentligen finns ett fåtal gifta diakoner i Amazonasregionen. (Querida Amazonia efterfrågar fler ständiga diakoner i Amazonas).
I det läget skulle tillåtelsen kunna ges men med vissa specifika krav. Det som inte då godkändes i princip kan ändå godkännas i praktiken. Det återstår förstås att se men det är så Amoris Laetitia mönstret fungerar.
En option är definitivt ur räkningen genom Querida Amazonia. Det talades en hel del i den tyska kyrkliga byråkratin under själva synoden om att ett undantag för gifta präster i Amazonas förr eller senare skulle kunna tillämpas för Tysklands del. Det finns inte nu underlag för att tro att det skulle kunna ske nu. Om ett nedslag för en sådan framställan kunde konstateras i Querida Amazonia – som är en handling av Kyrkans universella herde – skulle man kunna komma fram till att en sådan framställan kan göras överallt. Men om ett godkännande kan kopplas till ett slutdokument i en regional synod skulle det inte vara möjligt att utnyttja dess auktoritet för en tillämpning utanför den specifika regionen. Den regionala auktoriteten kan vara ”moralisk” men inte höra till läroämbetet (magisterium).
Kardinal Czerny har talat om en pågående ”resa” och en ”lång väg” framåt. Den vägen kan mycket väl gå i de uppflammande spår Amoris lämnat efter sig.
Fader Raymond J. de Souza
Fader Raymond J. de Souza är chefredaktör för tidskriften Convivium.
Översatt för Katolsk Horisont i februari 2020 av Göran Fäldt.
Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com
Direktlänk till inlägget klicka här