Allt är inte bra på den påvliga akademin för livet

4
min read

Allt är inte bra på den påvliga akademin för livet

fre, 12/16/2022 - 11:43
Posted in:
0 comments

Akademin som inrättades för att främja katolsk lära om mänskligt liv och personlig värdighet har helt tappat vägen, skriver Hugh Somerville Knapman OSB

Det finns två sätt att riva en byggnad. Om du har bråttom och inte har något emot att väcka uppmärksamhet kan du antingen spränga den i luften eller använda en rivningskula. Om du har mer tid och inte vill att folk ska lägga märke till det, kan du diskret nagga på grunden bit för bit. Ett kritiskt sinne kan titta på den senaste utvecklingen vid den påvliga akademin för livet och undra om ett försök till det andra har förirrat sig ganska nära det första.

Under de senaste veckorna har det varit stor oro kring utnämningen av professor Mariana Mazzucato vid University College, London, som är en känd ateist och öppet en anhängare av "reproduktiva rättigheter". En annan nyligen utnämnd är Sheila Dinotshe Tlou, en före detta hälsominister i Botswana och en ivrig förespråkare av konstgjorda preventivmedel. När Katolska nyhetsbyrån bad om hennes syn på abort, med tanke på hennes tvetydiga inställning till det i sociala medier, avböjde hon att kommentera.

I oktober kritiserade en annan ny medlem av akademin, Robert Dell'Oro, professor i moralteologi vid det jesuitdrivna Loyola Marymount University i USA, den amerikanska Högsta domstolen för att ha störtat Roe v Wade. Han kallade det en kränkning av "personlig frihet" som gränsade till det "totalitära". Vid ett tal i Los Angeles stödde han också offentligt abort upp till 16 veckor, eller till den punkt då ett embryo kan känna smärta.

Akademiens ordförande, ärkebiskop Vincenzo Paglia, försvarade utnämningen av professor Mazzucato och säger att inlägg på sociala medier som hennes som hävdar att "abort är hälsovård" inte möjliggör bedömningen av en persons "djupaste övertygelse". Han hävdade också, till Catholic News Service, att även om hennes Twitter-inlägg kan ha varit pro-choice, var de inte för abort. Med all respekt för ärkebiskop Paglia, det är en distinktion som saknar substans.

Paglia hävdade också om oktobers del av akademiutnämnda att "de är inte alla katoliker och bekänner inte alla grundsatserna i den katolska tron. Och vi vet att det finns skillnader på etiknivå, men de försvarar livet i dess helhet.” Samtidigt observerade akademins talesman, Fabrizio Mastrofini, att akademin är "ett studie- och forskningsorgan" som tillåter "debatt och dialog... mellan människor med olika bakgrund."

Lite bakgrund kan vara till hjälp här. Den påvliga akademin för livet grundades 1994 för att ägna sig åt biomedicin och juridik när de hänför sig till ”livets främjande och försvar, framför allt i den direkta relation som de har med kristen moral och direktiven från kyrkans läroämbete. ” 2016 fick den nya stadgar, som införde möjligheten att utse medlemmar utan hänsyn till deras religion.

I stället kan medlemmar nu väljas på grundval av deras "akademiska kvalifikationer, bevisad professionell integritet, professionell expertis och trogen tjänst för att försvara och främja rätten till liv för varje människa." De nya stadgarna tog också bort kravet på medlemmar att göra ett undertecknat uttalande om åtagande att försvara livet i enlighet med kyrkans lära; i stället måste de nu "främja och försvara principerna om livets värde och den mänskliga personens värdighet tolkade i enlighet med kyrkans läroämbete."

Om det finns icke-katoliker som delar det katolska engagemanget för det mänskliga livets helighet från befruktning till naturlig död, då är det förnuftigt pragmatiskt att engagera sig med dem i främjandet av livet. Däremot är Mazzucato en ateist som stödjer abort, Dell'Oro är en katolik som stöder abort och Tlou är en katolik som stödjer konstgjorda preventivmedel samtidigt som hon olycksbådande nog vägrar att avslöja sina åsikter om abort. På något sätt är det meningen att vi ska se dessa utnämningar som överensstämmande med även de mindre rigorösa 2016 års stadgar. 

Dessa stadgar är grogrunden för en riktningsändring för akademin som Paglia tillkännagav i sin introduktion till en akademipublikation i juni förra året, som också inkluderade utmaningar mot kyrkans undervisning om konstgjort preventivmedel. Flytten speglar påven Franciskus förespråkande av "ett radikalt paradigmskifte, eller snarare – vågar jag säga – 'en djärv kulturell revolution'" i 2021 års apostoliska konstitution Veritatis Gaudium om kyrkliga universitet och fakulteter.

När det gäller kyrkans lära om mänskligt liv, och den påvliga akademin för livet i synnerhet, kan detta ”paradigmskifte” ses inom två områden. Först i Akademiens personal. En av lagarna i policyprocessen som föreslås av Morton Blackwell är denna "personalpolicy". Utnämningar till Akademien både indikerar och underlättar inriktningen av dess arbete, och dessa tre nyligen utnämnda personer accepterar uppenbart inte katolsk undervisning om dessa kritiska aspekter av mänskligt liv. 

För det andra tillåter Akademiens reformerade stadgar medlemmarna att undgå att förbinda sig att försvara mänskligt liv i enlighet med kyrkans lära. Övergången till att bekräfta enbart principer om värdet av mänskligt liv och den mänskliga personens värdighet representerar uppenbart en betydande förändring av tyngdpunkten från det tidigare kravet på absolut engagemang för magistratens läror om mänskligt liv från befruktning till naturlig död.

Akademins "paradigmskifte" är alltså att tillgodose icke-katolska åsikter som skär bort den magistratiska auktoriteten i kyrkans undervisning om konstgjorda preventivmedel. Utnämningen till akademin av ledamöter som anser att den mänskliga personens värdighet kan tjänas genom att tillåta en kvinna att utöva sina förmodade "reproduktiva rättigheter", representerar ett politiskt skifte som spränger mer än naggar på kyrkans tydliga lära om människan om den oföddas personlighet. 

Det är rimligt att Akademien, som är kallad att söka de bästa sätten att effektivt främja en katolsk doktrin om mänskligt liv och personlig värdighet i en fientlig värld, kan försöka förstå denna fientlighet genom att engagera sig konstruktivt med dem som känner till den inifrån. Det är dock en helt annan sak att tillåta de som främjar åsikter som tydligt strider mot kyrkans lära som fullvärdiga medlemmar av ett sådant organ. Den påvliga akademin för livet verkar nu bara vara en av en myriad av tankesmedjor och är inte längre en agent för evangelisation.

                                                                                                Hugh Somerville Knapman OSB

Dom Hugh Somerville Knapman är en munk i Douai Abbey

 

Översättning i november 2022 Eva Johansson

 

Inlägget kommer från sidan www.catholicherald.co.uk

Direktlänk till inlägget klicka här

Gråbröderna

De senaste artiklarna

Katolsk Horisont
29/02/2024
Katolsk Horisont
10/02/2024