Michael Pacher, "Altartavla över kyrkofäderna", 1471-1475 (foto: Wikimedia Commons)

Jag fortsätter att dokumentera några av de allra bästa citaten från kyrkofäderna i denna tvådelade artikel, som illustrerar den universella patristiska konsensusen mot "tron allena" (sola fide) och till förmån för den katolska synen på tro och gärningar som organiskt förbundna och ingjutna i rättfärdiggörelsen (ingen åtskillnad mellan rättfärdiggörelse och helgelse).

Athanasius (c. 297-373) Men var och en kommer att kallas till dom i dessa frågor - om han har hållit tron och verkligen hållit buden. (Antonius liv, s. 33)

Basileios den store (ca 330-379) Evig vila väntar dem som har kämpat sig igenom det nuvarande livet i enlighet med lagarna, inte som betalning för sina gärningar, utan som en gåva från den frikostige Guden till dem som har hoppats på honom. (Om Psalm 114, nr 5; i William A. Jurgens, redaktör och översättare, The Faith of the Early Fathers, Vol. 2 [Collegeville, Minnesota: Liturgical Press, 1979], s. 22)

Kyrillos av Jerusalem (c:a 315-387) Under den tid som kommer måste ni uppföra er värdigt denna nåd både i ord och handling, så att ni alla kan få möjlighet att njuta av det eviga livet. (Artonde kateketiska föreläsningen, 33)

Gregory Nazianzen (c. 330 – c. 390) För vår frälsning är inte så mycket en fråga om ord som om handlingar ... (Oration 43, 68)

Gregorius av Nyssa (c. 335 – c. 394) Ty tro utan rättfärdiga gärningar är inte tillräcklig för frälsning; Men inte heller är det rättfärdiga livet i sig självt tryggt för frälsning, om det är skilt från tron. (Predikningar över Predikaren, s. 8; Jurgens, ibid., 45-46)

Ambrosius (c. 336-397) På domens dag kommer våra gärningar antingen att hjälpa oss, eller så kommer de att sänka oss i djupet, nedtyngda som av en kvarnsten. (Brev II: Till Constantius, en biskop, 16; ur The Letters of S. Ambrose, Oxford: 1881)

Johannes Chrysostomos (c:a 345-407) Hur kan man då bli frälst? Det kan frågas. Genom att använda de motverkande medlen: allmosor, böner, samvetskval, ånger, ödmjukhet, ett ångerfullt hjärta, förakt för ägodelar. (Predikan 41 över Matteus 12:25–26, 6) (För att möjligen göra den hänvisade prediko-kommentaren något mera begriplig, har jag även skrivit ut hela ordet från Bibel 2000: ”Men han visste vad de tänkte och sade till dem: ”Varje rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en familj som är splittrad kan inte bestå. Och om Satan driver ut Satan splittras han. Hur skall hans rike då kunna bestå?” Övers. anm.)

Hieronymus (c. 343-420) Gud skapade oss med fri vilja, och vi är inte tvingade av nödvändighet vare sig till dygd eller last. Annars, om det är nödvändigt, finns det ingen krona. Liksom i goda gärningar är det Gud som för dem till fullkomning, ty det är inte av den som vill, inte heller av den som löper, utan av Gud som förbarmar sig över oss och ger oss hjälp för att vi skall kunna nå målet. ... Det tjänade ingenting till att varna dem för att lägga gärningar till tron, om de inte kunde synda efter dopet. ... (Mot Jovinianus, Bk. II, 3)

Theodoros av Mopsuestia (c:a 350-428) Paulus sa inte att vi håller eftersom han själv var osäker. Han sade det för att bemöta dem som av detta drog slutsatsen att alla som ville kunde rättfärdiggöras helt enkelt genom frivillig tro. (Paulinsk kommentar från den grekiska kyrkan; kommentar till Romarbrevet 3:28; i Gerald Bray, redaktör, Ancient Christian Commentary on Scripture: New Testament VI: Romans [Downers Grove, Illinois: InterVarsity Press, 1998], s. 104-105) (Så här står det i Rom. 3:28:”Ty vi menar att människan blir rättfärdig på grund av tro, oberoende av laggärningar”. Övers. anm.)

Augustinus (354-430) Denna fråga tycks mig alltså inte på något sätt kunna lösas, om vi inte förstår att även våra goda gärningar, som belönas med evigt liv, tillhör Guds nåd, på grund av vad Herren Jesus säger: Utan mig kan ni ingenting göra. [Johannesevangeliet 15:5] Och aposteln själv sade: "Ty av nåd är ni frälsta genom tron. Inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar,  ingen skall kunna berömma sig.” [Efesierbrevet 2:8-9. (Överensstämmer inte ordagrant med artikeln, utan översatt med Bibel 2000. Övers. anm.) såg naturligtvis möjligheten att människor skulle tro utifrån detta uttalande att goda gärningar inte är nödvändiga för dem som tror, utan att tron allena är tillräcklig för dem; och vidare, möjligheten för människor att skryta med sina goda gärningar, som om de av sig själva var kapabla att utföra dem. För att bemöta dessa åsikter på båda sidor tillade han genast: Ty vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar, som Gud från början  har bestämt oss till [Efesierbrevet 2:10] (Om nåd och fri vilja, kap. 20; skriven år 436 eller 427, bara tre eller fyra år innan han dog)  (Jag har använt Bibel 2000 vid översättning av Bibelorden. Övers. anm.)

Johannes Cassianus (c. 360 – c. 435) Begynnelsen till vår goda vilja ges till oss genom Herrens inspiration, när han leder oss mot frälsningens väg, antingen genom sin egen handling, eller genom någon människas förmaningar, eller genom tvång; och att fullbordandet av våra goda gärningar beviljas av honom på samma sätt, men att det står i vår egen makt att följa upp Guds uppmuntran och hjälp med mer eller mindre iver, och att vi följaktligen med rätta besöks antingen med belöning eller med straff, eftersom vi antingen har varit vårdslösa eller noga med att motsvara hans plan och försynens anordning som gjorts för oss med sådan vänlig hänsyn. (Konferens 3, kap. 19)

Kyrillos av Alexandria (c. 376-444) Det är ett sant talesätt att frukten av goda gärningar är ärofull. För dem som vill leva ett rent och obefläckat liv så långt det är möjligt för människorna, kommer Kristus att smycka med sina gåvor och ge dem en riklig belöning för alla deras helgonlika gärningar och göra dem delaktiga av hans härlighet. (Kommentar till Lukasevangeliet, v. 9:1-5; översatt av R. Payne Smith, Oxford University Press, 1859) (För att kommentaren möjligen skall bli mera förståelig, så skriver jag här ut vad det står i detta Bibelord i Bibel 2000: ”Han kallade samman de tolv och gav dem makt över alla demoner och kraft att bota sjukdomar. Och han sände ut dem för att förkunna Guds rike och göra de sjuka friska. Han sade till dem: ”Ta inte med er något på vägen, ingen stav eller påse, inte bröd eller pengar och inte mer än en enda skjorta. Har ni kommit till ett hus, så stanna där tills ni skall vidare. Och är det någon stad där man inte tar emot er, så gå därifrån och skaka bort dess damm från era fötter. Det skall vittna mot dem.”  Övers. anm.)

Påven Leo den store (c:a 400-461) Ni borde alla hjälpa varandra i tur och ordning, så att ni i Guds rike, som nås genom rätt tro och goda gärningar, kan lysa som ljusets söner ... (Predikan 33, 5)

Theodoret (c. 393 – c. 466) Att göra gott är för en tid, men belöningen är evig ... Paulus ville visa att det finns många belöningar för dem som är goda. (Tolkning av Romarbrevet; kommentar till Romarbrevet 2:7; i Bray, ibid., 60) (Så här står det i Rom.2:7 enligt Bibel 2000: ”… evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och oförgänglighet, …”   Övers. anm.)

Dave Armstrong

Dave Armstrong är en katolsk författare och apologet på heltid, som aktivt har förkunnat och försvarat kristendomen sedan 1981. Han upptogs i den katolska kyrkan 1991. Hans hemsida/blogg, Biblical Evidence for Catholicism, har funnits på nätet sedan mars 1997. Han har också en populär Facebook-sida. Dave har varit lyckligt gift med sin fru Judy sedan oktober 1984. De har tre söner och en dotter (alla hemundervisade) och bor i sydöstra Michigan.

Till svenska, maj 2024, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Läs också: 16 Kyrkofäder kontra tron allena

Läs också: Var de tidiga kyrkofäderna verkligen de första katolikerna?