Efter Mässan är det Kyrkans officiella bön - Timmarnas Bön (eller Tidegärden, som vi brukade säga förut) som har högsta rang. Denna text återger hela dagens böner för de avlidnas själar.
Och en tanke dök upp, medan jag funderade över mina vänner och min Pizza Diavola: Vem har framtiden? Åldrande förespråkare för en marsch tillbaka till det katolska sjuttiotalet under rubriken "paradigmskiften"? Eller dessa mina unga vänner, som inspireras av Johannes Paulus II:s och Benedictus XVI:s undervisning och exempel och som tror att vi fortfarande kan lära oss mycket av Augustinus och Aquino?
”Var Kristi tjänare som helhjärtat gör Guds vilja.” Det gäller både barn och föräldrar, både underordnade och dem som är satta att leda. Barnen uppmanas av aposteln att lyda sina föräldrar. Samtidigt uppmanas fäderna att ”inte reta upp sina barn”. Föräldrarna är inte barnens herrar, utan deras vägledare. De skall ”fostra och vägleda dem efter Herrens vilja”.
I förstone tycks aposteln inte ifrågasätta sin tids syn på förhållandet mellan man och kvinna i äktenskapet. – Ändå sker något som förändrar och förnyar allt. Han uppmanar båda makarna att ”underordna sig varandra av vördnad för Kristus”. Han uppmanar mannen att älska sin hustru som Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för henne. Det var ett nytt budskap i antiken. Det är här aposteln blir ivrig och vältalig. Apostelns ord blir en surdeg som genomsyrar alltsammans.