Göran Fäldt

Den viktigaste kunskapen våra barn kan få är kunskapen om Gud. Den kunskapen lutar inte utan står rak och riktar sig mot himlen som den kommer från. Maria besitter kunskapen om Gud mer än någon annan skapad varelse. Hon är dess säte. Gud har lagt visheten i hennes bröst. Kyrkan, med Skriftens Ord, kallar henne Vishetens säte.

Den andliga diktningen i Sverige är oerhört stark och rik – men fascinerad mer av mörkret som livskänsla än av längtan till ett befriande ljus. Stjärnornas ljus, som de tre vise männen upptäckt, börjar nu i advent föra dem till en för dem okänd trakt och till en för dem okänd konung! Men vad gör vår tids vise män – och kvinnor? Vem vill de tillbe? Vilken ny religion vill de skapa sig? Varför så stor oro i Kyrkan?

Hur kommer det sig att ord så allmänt i vår tid bara har en ytlig funktion att väcka känslor i stället för att ha en inre substans som väcker förnuftet och tänkandet till liv?  Substansen, det som har stöd underifrån och är något givet, kläds förr eller senare i ord, medan ord i sig inte genererar substans.

Abort och eutanasi hänger ihop: Vi har ingen bestämmanderätt över vårt liv och därför kan vi inte som medborgare begära av Riksdagen att utreda för att sedan genomföra möjligheterna till eutanasi, som betyder självmord på begäran inom det lagstiftade rummet!

Guvernören i Fatimaregionen i Portugal var avfallen katolik som blivit portugisisk frimurare. Kyrkan hade många mäktiga fiender under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet i många katolska länder, också i Nya världen, i Mexiko. De tre barnen Lucia, Francisco och Jacinta skulle förhöras om Guds Moder Marias första uppenbarelse för de tre barnen som börjat den 13 maj 1917, en morgon efter att de varit i den heliga mässan. När barnen varit hos den lokale prästen och blivit utfrågade hade han sagt att han var som aposteln Thomas tvivlaren att han ville se själv innan han kunde tro barnen.

”Kärleken är tålmodig och mild”, säger den helige Paulus i sitt första brev till Korinthierna. Det skulle inte vara en förtjänst inför Gud för människan om hennes tålamod och mildhet inte var utsatt för prövningar. Det är själva prövningarna som bevisar den sanna kärleken. ”Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst”, låter det vidare i den heliges analys av kärlekens väsen.

Hur kan någon kristen tro att lidandet på jorden i sig självt – svåra sjukdomar eller kroppsliga och själsliga, blödande sår – är gottgörelse för synder? Den som lidit mycket skulle den undslippa skärseldens smärtor, men den som inte lidit i sin kropp, skulle den inte slippa undan?

Den som kommer till Sverige som flykting måste känna en nästan svindlande känsla av lättnad och förnyat hopp om livet. Vad man än lämnat bakom sig är det nya och oprövade en förbättring. Saknaden av vänner och familj, vardagliga traditioner, språk, sång och musik, uppvägs av de stora möjligheterna att forma ett nytt liv med nya relationer, traditioner, språk, sång och musik.

Samvetet kan inte gradera synderna för att slippa erkänna dem! Visserligen är synder allvarligare eller mindre allvarliga, men samvetet dömer ändå besluten att gå till handling oavsett syndens grad av allvar. Själens disponibilitet för Gud är beroende av bekännelsen och ångern.

Djävulen söker de bästa huvudena - för att överta dem och förvandla dem till demoner. Djävulen är en realitet – en makt, en person, en ondska av ofattbar styrka och skandalöst utmanande sätt och arrogant. Han talar rakt in i vår fåfänga och girighet.