Göran Fäldt

Kyrkohistorien innehåller tyvärr så svåra konflikter på trons område att splittring och fiendskap många gånger uppstått och att budet om den tjänande kärleken mellan systrarna och bröderna inte kunnat upprätthållas. Grundläggande är att schismatikerna hör till gemenskapen. Schismen – liksom heresin – kommer inifrån Kyrkan. Det är avgörande för Kyrkan hur hon i stort förhåller sig till de inre schismerna och heresierna. Jesus säger att ”varje rike som är splittrat blir ödelagt”

Varför har Gud i varje människa skapat ett djupt inre rum där Han kan uppenbara sig för oss? Det måste vara ett rum av obeskrivlig skönhet, frid, ständig tillgänglighet och livslängtan, som vi är omedvetna om.

Utrensningsprocesser, rasförföljelse, dödsvandringar, arbetsläger för att döda människans gudomliga självbild, folkmord och hot mot livet är avsiktliga och planerade illdåd av ren ondska. Får vi glömma det, måste vi komma ihåg det och ta varning? Är människan verkligen kapabel till ren ondska? Vad svarar vi? Vi erkänner vår svaghet och vi bekänner oss till tron som segrar över ondskan!

Socialläran – i den form vi nu känner den genom samlingsverket utgivet av Veritas förlag (2019) – är av den karaktären att nästan alla människor uppfattar den som värdefull, särskilt som tillgång i deltagandet i det politiska arbetet – som inte måste vara partibundet.

Den påvliga undervisningen i de 17 socialencyklikorna som publicerats i en enda samlingsvolym av vårt stifts bokförlag Veritas är en tillgång för särskilt lekmännen som ständigt konfronteras med rättvisefrågor i samhället. Om de katolska lekmännen i aktiv tjänst i det svenska samhället märker att det finns genuint intresse för katolsk tro och moral så är man medveten om att dialog med samhället kräver kunskap om vad Kyrkan säger och lär. Det är inte den egna personliga ”uppfattningen” i tros- och moralfrågorna som ökar förståelsen av Kyrkans budskap.

Anbefallning av livet i Guds händer är så viktig för Guds söner och döttrar att den avslutar varje dag med bön vid nattens inbrott. I Kompletoriet ber Kyrkan: ”Symeon tog honom i famnen och prisade Gud och sade: ’Herre, nu låter du din tjänare gå hem i frid som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel’”.

Tankar på döden är vanligare och intensivare under olika åldrar i livet. Gud kallar oss att lämna livet på jorden under oförutsägbara omständigheter. Men Han har också uppenbarat det övernaturligas verklighet för oss i sitt Ord.

Vi firar nu Herrens frambärande i templet, i vanligt tal Kyndelsmässodagen, som egentligen är ett svårare begrepp efter som ”kyndel” syftar på det tända ljuset med en veke som kan slockna och behövas tändas om. Ljusen välsignas och bärs tända i procession in i kyrkorummet – templet. Det är ett tecken på att Herren själv kommer till sitt Tempel. Men traditionen har också en annan anknytning. Maria själv är det ljus som skall bära och föda det Sanna ljuset, Kristus, världens Ljus och ende Frälsare.

Att manifestera sitt engagemang och sin övertygelse på gator och torg i gemensam aktion tyder på någon form av misströstan vad gäller statens eller Kyrkans förmåga att ”göra skillnad”. I yttre offentliga manifestationer möter man människor vars åsikter man gärna delar. Man önskar en förändring.