Den verkliga förloraren – rätten

En person förlorar i ett tvistemål med arbetsgivaren sin anställning som barnmorska och får stå för rättegångskostnaderna. Barnmorskan är utbildad och dokumenterat skicklig i sitt arbete men nekar till att medverka i aborter med hänvisning till samvetet. Enligt EU lagstiftningen och FN deklarationen om de mänskliga rättigheterna kan en arbetsgivare inte kräva att en anställd ska utföra uppgifter som strider mot personens samvete. Men en sekulär arbetsgivare kan ändå begära det. Det visar fallet Ellinor Grimmark.

Domstolen har gett arbetsgivaren rätt att neka barnmorskan anställning med hänvisning till att det ingår i en barnmorskas uppgifter att medverka till de aborter havande mödrar begärt.  

Att avsiktligt ta oskyldigt liv är i sig ett brott mot förnuftets lag och mot Guds femte bud, ”Du skall inte dräpa”. Om den civila lagen tillåter det är det ett missbruk av staten som infört den. Nu kan staten inte ställas inför sin egen domstol och åtalas för brott men denna rättsliga immunitet gör inte dödandet av oskyldigt ofött barn rätt.

Om en domstol i ett tvistemål däremot inte försvarar det ofödda livet, och den som vägrar den dödande handlingen, är det rätten och domstolen som är de verkliga förlorarna. Det finns ingen ursäkt för staten att tillåta mord på oskyldiga och inte heller krav på ånger eller gottgörelse för att tillåta en brottslig gärning.

Bara Gud kan döma i dessa fall. Staten och dess representanter går fria i det jordiska och kan inte straffas. Samhället känner sig skyddat av staten. Hur Gud dömer och straffar i dessa fall kan vi inte veta, bara att Gud är rättvis och barmhärtig och dömer rättvist och barmhärtigt. Om domstolen – och samhället som tillsatt den – inte tar hänsyn till Gud och Hans lag går domstolen ändå inte fri utan kommer att ställas till svars inför en högre domstol, även om den jordiska domstolen inte erkänner Guds överhöghet utan reserverar all makt till sig själv.

Denna inställning till Gud och Guds eviga lag kallar vi som tror och är upplysta genom tron på Gud, högmod. Här måste vi stå fasta och inte vackla. Den som däremot – som barnmorskan som nekar till att i sin vårdande tjänst utföra mord – fälls i domstolen och drabbas av konsekvenserna att förlora sin anställning, kan inte dömas för ond gärning av Gud eftersom hon lever efter Guds bud och bär sitt lidande med kärlek och tålamod.  

I den bok Ruth Nordström skrivit om sin kamp för mänskliga rättigheter som advokat blir det klart och tydligt att en rättfärdig person, som följer sitt samvete och vägrar onda gärningar, går fri. Det är ju vad vi också tror. Genom sin ödmjukhet får den rättfärdige sin lön i det eviga livet. Det som är avgörande är det moraliska beslutet och det praktiska valet att handla här på jorden bland människor.

Den verkliga förloraren i det tragiska fallet om samvetsfriheten är rätten själv. Det är förlusten av rätten som försätter domstolen i skuld. För dem som dömer då, måste vi be om Guds nåd och barmhärtighet. Det är en verklig möjlighet om det bara finns ett frö av insikt och vilja till gottgörelse hos dem som dömer. Ansvaret är ju inte helt deras eftersom de förletts till falsk rättsskipning av den personifierade ondskan, djävulen.  

       (Ruth Nordström, Till de utsattas försvar, Libris 2021)

                                                                                                        diakon Göran Fäldt