Moderns liv och barnets
Det finns en berättelse i Bibelns Första kungabok kapitel 3 om två mödrar som stred om att få en avkomma genom okänd fader. Båda födde men ett barn dog. Ingen av dem kunde ge upp rätten till det barn som överlevt. Kung Salomo beslöt att låta en soldat med svärd dela barnet i två delar och ge delarna till de stridande kvinnorna. När svärdet höjdes ropade den verkliga modern: det är inte mitt barn, ge det till den andra kvinnan.
Kärleken till barnet räddade dess liv. Salomos klokhet tjänade både rättvisan för de två prostituerade och den rätta moderns kärlek.
Samvetsfriheten upplöst – den värsta kränkningen
I våra dagar är det så viktigt med aborträtten att EU parlamentet i omröstning i somras infört en övergripande kvinnans rätt att försvara sitt eget val och rätt till sexualitet framför barnets rätt till liv när omständigheterna tycks kräva det. Det var en horribel och egentligen oförlåtlig omröstning. Även om vi har avskaffat dödsstraffet för mördare har vi återinfört det för oskyldiga.
Någon måste genomföra handlingen. Nästan alla är utbildade till att se det som en plikt att på begäran avsluta en oskyldig varelses liv. Men inte riktigt alla! Vår tid har verkliga hjältar!
De modiga förföljs – som en gång de verkliga profeterna
Den som efter sitt samvete vägrar att genomföra avslutandet av en graviditet kunde tidigare med stöd både av svensk lag och av Förenta nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna hänvisa till den samvetsfrihetsklausul som EU parlamentet så tragiskt röstade bort i somras med rösterna 378 för och 255 mot.
Det är ett mycket allvarligt fel av lagstiftarna att tvinga en offentligt anställd person att handla mot sitt samvetes genomtänkta beslut. Det är allvarligt för hela samhällsgrunden.
Salomo försvarade livet – EU parlamentet gör tvärtom
Lagstiftaren höjer nu svärdet i feg rättslös eftergift och gör det modern till det ofödda barnet inte kan eller vill göra själv. Är det verkligen vad människor tycker är rätt?
Statens viktigaste uppgift – upprätthålla rätten
Skall inte staten och samhället alltid skydda och försvara allas rätt till liv? Varför ska inte staten och samhället kunna försvara både kvinnans och barnets liv och rätt? Människor kan faktiskt reda ut sina problem själva utan statens hjälp.
Är inte frågan om livet viktigare än frågan om cementen och frågan om halvledarna?
Talas det om det? Kanske det är livets fel att det är gratis? Det har tydligen inget börsvärde.
diakon Göran Fäldt
