Tredjekönsutredning bör inte beslutas av kommande regering
Det sägs från många olika håll att folkbokföringslagen måste ses över så att inte personer som inte vill beskriva sig som man eller kvinna ändå känner sig helt accepterade i samhället. De ska kunna kalla sig ”annat kön”. Personnumren måste i så fall göras könsneutrala. Frågan blir då om personer som beskriver sig som man eller kvinna känner sig utmanade i sin hållning som om könsidentiteten skulle vara tecken på diskriminering av dem som inte vill kalla sig man eller kvinna. Frågan är också i förlängningen hur det uppväxande släktet ska se på det naturliga normalfallet att människan är född med ett visst bestämt kön.
Existensiell osäkerhet
Ska det råda osäkerhet om det medfödda könet, manligt eller kvinnligt? Frågan för lagstiftaren är om en ny lag kan stiftas på ett kön som inte finns. Det är möjligt eftersom man kan stifta lag om grön energi som man vet inte räcker till eller ens finns till.
Vad lagstiftaren – eller en utredare – också måste svara på är om lag om tredje kön ohjälpligt bygger in relationskonflikter i familjer när ett barn vill registrera sig som ”annat kön”. Familjens sköra trygghet skulle i vissa fall bli inte bara skör utan bräcklig.
Det är en extrem och utopisk jämlikhetsideologi som är kraften bakom förslagen om ett tredje kön i folkbokföringen. Även om en lag i den riktningen skull bli verklighet kommer den inte att fullt ut helt tillfredsställa grupper av medborgare som kallar sig icke binära och transsexuella. Om nämligen en lag inte också garanterar rätten att adoptera barn så kommer man att fortsätta kampen. Man vill ha full respekt, visas uppskattning som jämlika och värderas som människor som inte vill kalla sig man eller kvinna.
Om den respekt man kräver ska kunna fungera i samhället måste hela samhället ställa upp på en definition av människan som är konstruerad. Fullt fungerande respekt för avsiktligt avvikande och normneutrala människor kan bara åstadkommas genom en revolutionär förändring av hela samhället. Det skulle innebära att icke tillräckligt uppnådd respekt kan blir föremål för polisanmälan, rättegång och straffrättsliga påföljder.
Bara diktaturer tvingar
Det går inte att föreställa sig att ett helt samhälle i alla generationer från och med en viss historisk utgångspunkt i tiden skulle acceptera definitionen i lag av en människa som kan välja att vara varken man eller kvinna. Att påtvinga ett folk en acceptans av något som avviker från gemene mans uppfattning om vad människan är skapar bevisligen ett dubbelsamhälle, precis som vi kan se i diktaturerna.
För att uppnå en sådan absolut jämlikhet för alla åsikter måste obönhörligen en form av rättslig diktatur införas. I ett sådant revolutionärt samhälle är alla former av icke binärt mänskligt liv en absolut norm vid sidan av man-kvinna normen och kommer att propageras genom skollagen.
Skulle samhället införa en lag om ett tredje kön skulle fler, inte färre, börja fundera över sin identitet och varför man ser ut som man gör. Fler kan med en sådan signal vilja ändra sin genitala natur utan att förstå att också hjärnan är programmerad till det sexuella könet. Hjärnan kan aldrig omprogrammeras. Vilket ödesdigert ansvar för människors framtid skulle samhället ikläda sig om en lag leder till mer olycka och lidande?
Kan man föreställa sig att lösa folkbokföringsproblemen på juridiskt fungerande sätt och som också medför fullständig social acceptans? Den icke binära personen som kräver respekt för sin vägran att kalla sig man eller kvinna föds ju alltid som tillhörande det ena eller det andra könet. Från ett visst beslutsdatum skall personen alltså juridisk, och i folkbokföringen med alla dess konsekvenser, vara personen X. Kan en X person gifta sig civilt? Hur ska Skatteverket hantera hindersprövningen?
X, Y eller Z kromosom?
Kan en X person ha barn och föräldraansvar? När och av vem skall förändringen säkerställas? Kan en X person få skilsmässa och hur ska vårdnaden och arvsrätten regleras? Vad händer om X personen sorteras bort i anställningsprocessen och i rekryteringsfrågor i vissa yrkeskategorier? Kan en X person genom en ändring i folkbokföringen senare återgå till det kön han eller hon fötts med? Det är ju ett känt faktum att många homosexuella återgår till heterosexuell livsföring. Vad säger studierna i ångrade könsbyten?
Det finns alldeles tillräckligt många problem redan i grundfrågan om samhället ska förändra sin mångtusenåriga könsdifferentierade människosyn. Av bara det skälet bör tredjekönsfrågan inte upphöjas till status för utredning inför möjlig proposition i Riksdagen. Skulle frågan komma på Riksdagens bord och bli föremål för parlamentarisk omröstning finns möjligheten att ett tredje kön – som inte finns men som konstrueras fram efter en persons födsel – inrättas som persongrund.
Skulle det ske skulle samhället genomgå en historisk omvälvning utan möjlighet att återgå till den tidigare naturliga normen man och kvinna. De som är övertygade om rättvisan i ett icke binärt och transsexuellt samhälle tror på ett häpnadsväckande sätt att lag genom Riksdagen också medför lydnad och förändrar tänkandet bland alla människor i samhället. Lagen löser, tror man, de mellanmänskliga relationerna. Men det är en utopi.
Den nya normen skulle vara överordnad världsreligionernas undervisning om människan och beskära religionsfriheten. De intersexuella grupperingar i samhället som med stöd av andra skulle ha framgång skulle, om de var politiska partier, ligga långt under riksdagsspärren men ändå bestämma över människosynen.
Revolutionära händelser i rättssamhället
Det är en revolutionär händelse om den går igenom. Den följer det klassisk mönstret med propaganda, upplopp, våld och offer.
När det gäller stora och omvälvande förslag till ändringar i samhällsstrukturen föreskriver svensk lag att så bara kan ske under två riksdagsmöten med mellanliggande folkliga val av representanter till den lagstiftande församlingen. Det betyder till exempel att Sverige inte kan rösta bort monarkin till förmån för republik under en och samma riksdag.
Stora förändringar kan enligt grundlag bara genomföras av två på varandra följande Riksdagar med mellanliggande val. Regeringen i Sverige har hittills (februari 2021) trots påtryckningar från många håll inte fattat beslut om utredning om tredje kön. Besvikelsen är stor på sina håll.
Men det är klokt och modigt av regeringen. Vad dess skäl är kan man bara gissa sig till. Antingen är man skeptisk i sakfrågan eller är man valtaktisk. Jag hoppas regeringen inte glömmer barnperspektivet. När det gäller rätten att adoptera vore det olyckligt om man från statens sida uttalade att barn inte nödvändigtvis mår bättre av att ha binära föräldrar!
Politisk fingertoppskänslighet
Man var politiskt fingertoppskänslig när det gällde samkönade relationer som fick status som civilt äktenskap 2009. Vi fick inte en ny könsneutral äktenskapsbalk eftersom en sådan skulle vara ”en större händelse av vikt”, utan behöll den gamla med en justering av portalparagrafen och borttagande av Partnerskapslagen från 1994. Frågan var för stor och för känslig för tas upp under två Riksdagar med mellanliggande allmänna val. Men vägen fram gick genom en enmansutredning. Religionen behövde aldrig beaktas. Svenska kyrkan ålades i praktiken vigslar av samkönade. Men ingen präst eller vigselförrättare skulle vara därtill tvungen i sin tjänsteutövning. Det var den nödvändiga kompromissen. Inte mycket av den kommer gissningsvis finnas kvar när kandidater till prästutbildning i Svenska kyrkan i framtiden måste redogöra för sin principiella inställning.
Kan man ”förbättra” människan?
Äktenskapsbalken av 1987 har ställning som grundlag. Den tidigare kallades Giftermålsbalken och var från 1920. Får vi i framtiden se en ny äktenskapsbalk som omsluter alla former av äktenskap, också polygamiska, och alla former av sexuell identitet? Var finns då författaren till en ny ”Brave New World” (Aldous Huxley, 1932)? Som på den tiden finns i vår tid en övertro på teknologins möjligheter att ”förbättra människan”. Det är väl ändå en ganska så svart komedi!
Minns vi fortfarande turbulensen kring de civila samkönade äktenskapen kring 2009? Samma sak skulle kunna hända i frågan om tredje kön. Det skulle efter utredning, utan remissförfarande, kunna leda fram till en kompromisslagstiftning som ändå inte skulle tillfredsställa de grupper som gärna skulle kalla sig Sveriges intersexuella. De skulle möjligen kunna bilda ett Riksförbund efter modellen RFSU.
Andra länder har försökt, bland annat Island. Försöken där tycks trots lagändring 2019 inte främja respekt, jämlikhet och verklig frihet. Landet splittras.
Föräldraauktoriteten och familjehälsoperspektivet
Det finns också en mörk sida i kraven att göra valet av kön eller icke kön till ännu en ”mänsklig rättighet” och det är folkhälsoperspektivet. Samhället bör helst inte göra inkörsporten högre och bredare för psykisk ohälsa, depression och suicid. Samhället bör inte bidra till svårare familjerelationer – som till exempel när en pappa åtalas för att ha sagt till sin unga dotter att hon är flicka, vilket hon vägrat acceptera och uppmuntrats av andra att inte acceptera. Pappan fälldes för diskrimineringsbrott enligt ett modernt upplysts lands nya lagar (Kanada). Föräldraauktoriteten led ett svårt nederlag.
Nej, samhället bör satsa på det tålmodiga och medkännande samtalet och inte marginalisera personer som upplever sig leva ”i fel kropp”. Man måste förstå hur det känns och välja ett klokt och förnuftigt politiskt ledarskap. Men inte lagstifta om ett tredje kön!
Regeringen har handlat rätt som inte inlett en revolution genom att tillsätta en utredning med ett förutsägbart resultat. En nytillsatt regering bör visa samma förnuftiga ledarskap.
diakon Göran Fäldt
