februari 2024

Ljuset som lyser i mörkret. Det ljus vi bar i våra händer vid gudstjänstens inledande procession, ett ljus med en flämtande låga, är starkare än mörkret. Det ljuset symboliserar barnet i Symeons famn. Dess liv var hotat från början och slutade på ett kors, men visade sig vara star­kare än döden. Till det yttre såg man ingen skillnad mellan detta barn och andra barn. Men den gamle Sy­meon och Hanna såg. De hade inte glömt Jesa­jas profetia som vi hör­de under jul­natten för fyrtio dagar sedan: ”Ett barn blir oss fött, en son blir oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila”. De flesta i de­ras sam­tid hade slutat hoppas.

Redan som ung blev Ansgar munk i Corbie i Frankrike. Han skic­ka­des till Corvey i Westfalen, Tyskland, vid den tid på 800-talet när kyrkan började sträcka sig mot Norden. Ansgar grundade församlingar i Danmark men hade inte stor fram­­­gång i sitt missionsarbete i Sverige. Det skul­­le dröja flera sek­ler innan de frön som Ansgar hade sått bar synlig frukt. Ans­gar dog som ärkebiskop i Ham­burg-Bremen 865.

Som sammanfattning av Davids historia låter oss kyrkan höra ur Jesu Syraks bok. Den vise Syrak beskriver David som den store hjälten. ”Han lekte med lejon som med killingar.” Han fällde Gol­jat till marken och krossade filistéerna. Men David visste att det var Gud som gav både styrkan och segern. Enligt Jesu Syrak införde David en storslagen liturgi i templet. Han lät sången lju­da från tidig morgon ”med sköna melodier”. För­fattaren, som skriver långt senare när templet var byggt, ser ändå David som upphovet till altartjänsten i templet.