Predikan på Kyndelsmässodagen, Herrens frambärande i templet 2024

Mal 3: 1-4; Ps 24; Heb 2: 14-18; Luk 2: 22-40 (eller 32)

Kära bröder och systrar,

Skulle den gamle Symeon kunna vara skyddshelgon för alla våra ungdomar i Kyrkan? Någon vill nog invända och säga de behöver en ung man i deras egen ålder som förstår dem och vet vad det betyder att leva i dagens samhälle.

Det underbara med denne rättfärdige och fromme man är att han under hela sitt liv varit trogen Gud i sin bön och levt enligt Guds lag. För Kyrkans unga är han just det vittne om Gud de bäst behöver. Gud hade gett honom ett löfte. Innan han dog skulle han få se hela världens Konung och alla folks frälsare och så, när han nästan var blind av ålderdom, då infriar Gud sitt löfte till honom. Helig Ande tog honom under sina vingar och förde honom till det stora templet i Jerusalem. Han drogs till en liten familj som var på väg att tacka Gud för sitt barn. Anden för honom till dem och de blev inte förskräckta eftersom han var gammal och inte kunde vilja dem något annat än gott. Mellan Symeon och Josef och Maria uppstod ett stort förtroende och glädje. Josef och Maria kände sig välkomna i det stora templet och Symeon fick komma nära dem och barnet

Jesus som Maria bar på sina armar. Alla våra unga i Kyrkan skulle vilja vara i den heliga familjens ställe och uppleva denna heliga uppmärksamhet som Symeon gav dem. För det är ju så att alla unga behöver upptäckas och ses som viktiga på något sätt.

Den äldre, med hela sitt liv bakom sig, möter den unga familjen med hela sitt liv framför sig. Ja, då får man väl ändå tänka att S:t Symeon kan vara ett underbart skyddshelgon för alla unga, gifta eller inte, men unga och hoppfulla inför framtiden.

I Guds hemlighetsfulla försyn sker de underverk som får hela världen att gå vidare i sin långa historia. Jesus, som Symeon med sina skakiga händer får hålla, är den budbärare profeten Malaki förebådade: ”Se, jag sänder min budbärare, han skall bana väg för mig. Plötsligt skall han komma till sitt tempel, den härskare ni ber om” (3:1).

Så blir det ett möte av uppfylld förväntan och hopp om föreningen med Gud och Guds egen närvaro i det lilla barnet som med sina oskyldiga ögon ser mot den gamle. När deras blickar möts uppstår tron förklarad, hoppet infriat och kärleken förverkligad. Ty Maria låter S:t Symeon lyfta barnet och tacka Gud för det underbara som skett i templet: ”Herre, nu låter du din tjänare gå hem i frid, som du har lovat” (Luk 2:29).

Alla föräldrar vet att det är just detta deras barn eftertraktar och längtar efter. Att få frid i sina hjärtan och ha ett hem hos Gud. De kan lita på Gud som älskar dem och de kan lita på Jesus som ”förbundets budbärare”, som profeten Malaki kallar Jesus. ”Han är den härskare som ni ber om, den förbundets budbärare som ni begär. Se, han kommer, säger Herren Sebaot” (3:1).

Kära bröder och systrar, kära ni unga familjer och ni äldre som tackar Gud för livets alla gåvor, ha alltid samma förtröstan på Gud som Symeon hade, och profetissan Hanna också hade. Vad som än händer ligger livet i Guds händer. En dag ska vi alla få tacka Gud för vårt liv, vad som än har hänt med oss. Det är oss han tar sig an, ”inte änglar”, som det sägs i hebreerbrevet (2:16), utan oss, vi som också genom förbundet med Gud är Abrahams ättlingar. Oss, har han tagit sig an.

Jesus måste bli lik oss i allt för att bli en ”barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och kunna sona folkets synder” (Heb 2:17). Att Jesus offrar sig, att Han är Guds Lamm, betyder att lidandet för oss människor för oss närmare Gud. Påven Benedikt skrev om detta när han fortfarande var kardinal: ”De som lider kan träda in i en sakramental gemenskap med Kristus” (Gud och världen). ”Sjukdom kan på ett mystiskt sätt ge oss andligt helande”, skrev han.

Ja, vi är syndare alla, men alla återlösta genom Jesus Kristus, den som Symeon fick ta i sin famn, och kunna utropa: ”Mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel” (Luk 2:30).

Detta folk får vi tillhöra, när vi skrattar och gråter, i glädje och sorg, men tillsammans i tron, hoppet och kärleken. Så får vi leva i Jesu Kristi uppståndna kropp som övervunnit synden och döden och dela allt med Honom. Amen.

diakon Göran Fäldt