december 2023

Vad betyder kunskap om tron i undervisningen av barn och unga?

En historiker som Steven Shapin, som kritiskt klarläggande skrivit om ”den vetenskapliga revolutionen”, har sagt något väsentligt om kunskapens betydelse. Han menar att den allmänna inställningen sedan Upplysningstiden, den att ”den vetenskapliga revolutionen” har ersatt Bibelns utsagor och det kyrkliga läroämbetets tolkningar, inte är trovärdig. Problemet är att allt som i stället presenteras som ”vetenskap” är sanningar, även om de är löst sammanfogade teorier som bygger på ”forskning”, som ändå i sig inte kan förklara själva uppkomsten av materia eller liv.

Kortpredikan 5 december 2023

Ingen bland GT:s profeter talar så tydligt om den kristna trons mysterier som Jesaja. Hieronymus menade att han kunde kallas evangelist snarare än pro­fet. En avhuggen stam, en stubbe, det är vad som återstår av den mäktiga Da­vids­dynastin. Ur denna stubbe skall det skjuta upp ett skott, en telning och gren från dess rötter skall bära frukt.

Predikan 1 söndagen i advent 2023

Kära bröder och systrar, när vi nu går in i en tid av förberedelser för att möta Jesus Kristus i firandet av hans födelse som människa genom jungfru Maria, bör vi först besinna vilka vi är, och vad vi är. Inför Gud är vi, för att låna profeten Jesajas ord, ”leran som är formad av hans hand”. Det är ord som gör det helt klart för oss att vi inte kan vara vår egen skapelse, utan att vi kommer av Gud.

Predikan 1 söndagen i advent 2023

Ankomsten som förvandlar människans väntan. Människan är en väntande varelse. Väntan är hennes öde. Inte bara i smått, som när vi väntar på bussen eller i telefonkön, inte bara väntan på att hälsan skall bli bättre och prob­lemen få en lösning. Det började redan vid födseln. Barnet måste växa till. Den unge vän­tar på att bli vu­xen. Den vuxne på att fullborda sitt liv. Men inte heller ett fullbordat liv på jorden tillgodoser hennes innersta väntan och längtan. Väntan finns nerlagd i hennes in­ner­sta. Människan är inte nöjd med mindre än honom som skapat henne. ”Du, Her­re,” säger Augus­tinus, ”har skapat mig till dig och mitt hjärta är oroligt till dess det fin­ner ro i dig.”