Det sägs ju med rätta att de gifta paren, männen och kvinnorna, kompletterar varandra. Grunden för äktenskapets sakrament förklaras genom den ömsesidiga förståelsen av den sexuella olikheten som måste vara kompletterande av naturen och ha karaktär av lag, det vill säga som ett mönster som hela tiden upprepas. Visserligen kan det finnas avvikelser från mönstret, som vår tids filosofer efter Isac Newton sagt, nämligen ”att om något sker i naturen på exakt samma sätt ett hundra gånger, utesluter det inte att det den ett hundraförsta gången inte sker”.