november 2020

”Denna världs människor beter sig klokare mot sina egna än lju­sets människor gör.” De tänker på ”det jordiska” med klokhet, list och iver. Det är deras kloka beslutsamhet som Jesus prisar hos förvaltaren i liknelsen, inte deras metoder eller oredlighet. Vi hör om en liknande ”klokhet” när Paulus beskriver de många som är ”fiender till Kristi kors”.

Det är lätt att tro sig ”kunna” Lukas 15:e kapitel. Men Guds ord är alltid mera. Det är levande. Paulus räknar allt som förlust jämfört med ”kunskapen om Kristus Je­sus”. I gårdagens avsnitt från Filipperbrevet uppmanades vi att ”arbe­ta med fruktan och bävan på vår frälsning”. Men så fortsatte apos­teln: ”Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gär­ning förverkligar hans syfte”.

Carlo Borromeo var hängiven biskop i 1500-talets Mi­lano. Han för­dju­pa­­­de präs­ternas utbildning och värnade om de fattiga och sjuka, under en pestepi­demi också genom eget exempel, allt i det tridentinska kon­ci­liets an­da. Till sina präster säger han: ”Var inte så generös mot andra att ingenting åter­står för dig själv. Du måste ha omsorg om själarna, men inte så att du glöm­mer dig själv.”