Vem tillhör dödsfrågan?

Vi tycker spontant att den ligger i vår familj. Så långt är tiden för livets slut en helig tid. Vi vet när den tiden närmar sig och vi har en kärleksfull kontakt med de äldre och kanske de yngre som lider av sjukdom. Vi tänker på dem dygnet runt och vi är trogna i kontakterna och besöken.

Men hur är det i det fysiska rummet, i äldreboendet, på demensboendet, på den prenatala avdelningen på lasaretten? För alla dem som har sitt arbete i det fysiska rummet är tiden vid livets slut en arbetsplats. Deras dagliga liv ser hela tiden ut som en brygga mellan liv och död. Där finns så mycket ömhet och beundran för de äldre men det är och förblir en ström av avskedstagande varje dag. Det finns en sorg inbyggd i själva yrkesutövningen. Familjerna har sorgen och avskeden då och då. Vårdpersonalen har dem alltid.

Det är viktigt att det finns en ömsesidig förståelse för dödens plats i livet. Ingen kan äga dödsfrågan själv. Ingen har rätt att skynda på avskedet av något som helst praktiskt eller humanitärt skäl. Döden är alltid personlig och måste respekteras.

Hur stark är denna respekt? Hur svagt är försvaret för personens integritet i livets slutskede, i familjen, i vården, i det ofrånkomliga? Det finns områden i den mänskliga tillvaron som bör hållas heliga. Om vi inte kan hålla tillbaka vår känsla av maktlöshet och försöker överlåta födelse och död åt andra är den aktiva dödshjälpen, aborten eller eutanasin, inte långt borta som ett element i vården. Om eutanasi blir laglig påverkas kommande generationers syn på liv och död. En humanistisk religion utan Gud blir införd under respektfull tystnad. Landets historia och kultur genomgår en andlig mutation.

Är det inte just detta filosofen Martin Hägglund väljer? Läs hans bok, ”Vårt enda liv: sekulär tro och andlig frihet” (2020). Försök att förstå hur långt sekulariseringen har fört oss som nation! Låt oss i stället ta vår tillflykt till helgonen i Paradiset. Vilken ömhet och förståelse har de inte för oss som här kämpar trons kamp med Jesus och Hans moder Maria, Frälsarens jungfruliga moder!

Vi kanske accepterar att andra äger vår dödsfråga. Ända fram till den stunden då döden är min egen. Då är dödsfrågan min och den skall inte ägas av någon annan. Må korsets symbol alltid stå vid vårt namn efter oss. Må det också stå: Styrkt av Kyrkans heliga sakrament. Vila i frid!

                                                                                                           diakon Göran Fäldt