Vem tillhör dödsfrågan?

Vem tillhör dödsfrågan?

Vi tycker spontant att den ligger i vår familj. Så långt är tiden för livets slut en helig tid. Vi vet när den tiden närmar sig och vi har en kärleksfull kontakt med de äldre och kanske de yngre som lider av sjukdom. Vi tänker på dem dygnet runt och vi är trogna i kontakterna och besöken.

Men hur är det i det fysiska rummet, i äldreboendet, på demensboendet, på den prenatala avdelningen på lasaretten? För alla dem som har sitt arbete i det fysiska rummet är tiden vid livets slut en arbetsplats. Deras dagliga liv ser hela tiden ut som en brygga mellan liv och död. Där finns så mycket ömhet och beundran för de äldre men det är och förblir en ström av avskedstagande varje dag. Det finns en sorg inbyggd i själva yrkesutövningen. Familjerna har sorgen och avskeden då och då. Vårdpersonalen har dem alltid.

Det är viktigt att det finns en ömsesidig förståelse för dödens plats i livet. Ingen kan äga dödsfrågan själv. Ingen har rätt att skynda på avskedet av något som helst praktiskt eller humanitärt skäl. Döden är alltid personlig och måste respekteras.

teresa
S:ta Thérèse av Jesusbarnet och det Heliga Anletet, S:t Petrus katolska kyrka, Ohio, USA

Hur stark är denna respekt? Hur svagt är försvaret för personens integritet i livets slutskede, i familjen, i vården, i det ofrånkomliga? Det finns områden i den mänskliga tillvaron som bör hållas heliga. Om vi inte kan hålla tillbaka vår känsla av maktlöshet och försöker överlåta födelse och död åt andra är den aktiva dödshjälpen, aborten eller eutanasin, inte långt borta som ett element i vården. Om eutanasi blir laglig påverkas kommande generationers syn på liv och död. En humanistisk religion utan Gud blir införd under respektfull tystnad. Landets historia och kultur genomgår en andlig mutation.

Är det inte just detta filosofen Martin Hägglund väljer? Läs hans bok, ”Vårt enda liv: sekulär tro och andlig frihet” (2020). Försök att förstå hur långt sekulariseringen har fört oss som nation! Låt oss i stället ta vår tillflykt till helgonen i Paradiset. Vilken ömhet och förståelse har de inte för oss som här kämpar trons kamp med Jesus och Hans moder Maria, Frälsarens jungfruliga moder!

teresa
Jesus sade: ”Jag är Uppståndelsen och Livet” (Bild: ourdailybread.org)

Vi kanske accepterar att andra äger vår dödsfråga. Ända fram till den stunden då döden är min egen. Då är dödsfrågan min och den skall inte ägas av någon annan. Må korsets symbol alltid stå vid vårt namn efter oss. Må det också stå: Styrkt av Kyrkans heliga sakrament. Vila i frid!

                                                                                                           diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran FäldtGöran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han är mångårig ordförande i katolska stiftets Utskott för  Äktenskap och familj. Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område. Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2010 och är för närvarande engagerad i förberedelserna till de nordiska familjedagarna i Norge i maj 2020. Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta tillfälle att vara en hjälpande hand i människors nödsituationer och kan förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med debattartiklar i Katolskt Magasin och skriver betraktelser inför helgen i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982. Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.