mars 2020

​​​​​​​Kan man lita på människor? Det tycks rimligt och låter ”kristligt”, men både Skrift, Tradition och Kyr­kans er­farenhet varnar för det. Profeten säger att det vilar en förban­nel­se över ”den som förtröstar på männi­skor”. Vår ”gränslösa” kultur utgör dessutom en lukra­tiv marknad för självutnämnda vägledare. Många har blivit djupt besvikna genom en naiv tro på människans ”mo­raliska godhet”. Jeremia kallar hjärtat ”ett falskt och fördärvat ting. Vem kan förstå det?”

​​​​​​​Jeremia har bett och vädjat för sitt folk. Deras synder, avfall, avguderi och sociala orättvisor hotar att dra över sig Guds vrede. Det var också vad som skulle ske när Jerusalem intogs och förstördes av ba­byloni­er­na år 587 f.Kr. Folket och deras ledare, inklusive präster och profeter, har hårda hjär­tan. De tror att allt är i sin ordning. De vill inte höra. "Vi behö­ver inte bry oss om vad han säger." Men profetens ord irriterar. De vill få tyst på honom. De tänker ut en plan mot honom. Trots att han älskar och vill rädda bå­­de folket och staden.

”De säger ett och gör ett annat.” Hyckleri kallas det. Allvarligast blir hyck­leriet när det har religiösa förtecken. Je­sus talar med bitande iro­ni om "breda böneremsor och stora man­tel­tofsar". I teorin är alla eni­ga om att fördöma hyckleriet. Var finns proble­met? Inte heller profetens ord är kontroversiella: "Upphör att göra vad ont är. Lär att göra vad gott och rätt är, visa förtryckaren på bättre vägar, skaffa den faderlöse rätt, utför änkans sak".