februari 2020

Den enda "hållbara utvecklingen”, är ett Katolskt samhällle

Att skriva kritiskt om det som händer i vår tid i världen och i Kyrkan, kommer inte från lusten att kritisera, hitta fel eller för att man inte kan tala om det goda som händer. Istället kommer det från ens förkrosselse över det osunda som alltmer breder ut sig och in sig i världen och i Kyrkan. En sån situation gör att man vill be mer , tänka mer, urskilja mer; sant från falskt, bra från dåligt och gott från ont. Det blir allt klarare hur sökandet efter sanning, efter att tänka som Jesus, blir nästan det enda konkreta att göra.

Predikan på Kyndelsmässodagen, Herrens frambärande i templet 2020

Kära systrar och bröder i Kristus, För antikens judendom var Jerusalems tempel världens viktigaste plats. Där bodde Herren mitt i sin skapelse, där kunde människor möta Gud och återupprättas i tjänsten för hans vilja. Templets liturgi uttryckte hoppet om att Israels folk skulle bära Guds ljus till alla världens folk för att Gud skulle etablera sitt eviga rike av fred och rättvisa, med början i den här skapelsen och slutligen fullkomnad i en ny.

Kortpredikan 1 februari 2020, S. Blasius, biskop och martyr

​​​​​​​”Du är den mannen.” Natans pedagogik är genomtänkt. Han berättar en histo­ria för Da­vid om en rik man som berövar en fattig man hans enda får. Därmed gill­rar han en fäl­la för David. Han känner David och lockar fram hans häftiga reak­tion: ”Dödens barn är den man som har gjort detta”. David går i fällan och bekräftar domen över sig själv. Men det är mer än skicklig pedagogik. Det är Herrens Ande som av­slö­jar ho­nom. Endast Herrens pil träf­far absolut rätt. Utan den pilen väcks inte den nöd­­vändiga ångern. Ännu mera gäller det förlåtelsen. Att David blir förlåten direkt tycks oss som billig nåd. Men vi vet inte vad som händer mel­lan Gud och David. Det vi ser, att David fastar och ligger på marken, är uttrycken för hans ånger.