årgång C

För att förjaga allt ditt mörker. Kyrkan medi­terar över det oerhörda som har skett. Påskdagens högmässa firas i en ”stillsam­ma­re” ton­art än påskvakan. I ingångsversen (introitus) låter hon samma psal­tar­psalm som vi hör­de i natt vid påskljuset ut­trycka sin lågmälda förundran. Först talar Kristus: ”Jag har upp­stått, jag är än­nu hos dig”. Så svarar Kyrkan: ”Du omger mig på alla si­dor, jag är helt i din hand. Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt för­stånd”.

Exsultet – påskljusets budskap. Påskens hisnande budskap hörde vi vid påskljuset i det så kallade Exsul­tet, en av Kyrkans mest innehållsrika och förtätade liturgiska texter. (Se Cecilia s. 1181) Lovsången började med en uppmaning till jubel, inte bara till Kyrkan, utan till hela jorden, och dessutom till änglarna. För­sång­a­ren uppma­nas att basunera ut den höge Ko­nungens seger. För att kunna göra det ber han först om de troendes hjälp. Vi påminns om hur prästen i varje mässa ber om hjälp att rätt frambära det eukaristiska offret, ”bed att mitt och ert offer blir välbehag­ligt inför Gud”. Exsultet skall visa sig ha flera likheter med den eukaristiska bönen.

I går var kyrkan högtidsklädd, klockorna ringde och vi jublade på eukaristins födelsedag. I dag är kyrkan avklädd och klockorna tysta. Några har minnen av långfredagen som den sorgli­gaste da­gen på hela året. Något ligger det i det. Ändå stämmer det inte. Det märkliga är det ljus som skymtar fram. Jesus säger det redan när Judas går ut i mörkret: ”Nu är människosonen förhärligad”.  Soldaterna kommer för att ta Jesus till fånga, men de behöver inte släpa fram honom ur buskaget i Getsemane. Han kommer dem till mötes och säger: ”Det är jag”.