Att tro och hoppas på glädjen. Påsken väntar på Pingsten. Påsken behöver Pingsten. Vi ser det redan bland apostlarna. De var övertygade om att Kristus hade uppstått från de döda. Han hade visat sig för dem. Men de börjar inte omedelbart predika. Något mera måste till. Efter himmelsfärden ser vi dem samlade, kanske i samma sal där de firat den sista måltiden. Apostlarna samlade runt Maria, i bön. På samma sätt väntar kyrkan de nio dagarna mellan Kristi Himmelsfärd och Pingst, den s.k. Pingstnovenan, i bön om och väntan på Anden.
Kära bröder och systrar i Kristus, Det finns en fortfarande ganska utbredd teologisk missuppfattning att inkarnationen framför allt innebär att Herren slår rot i världen. Gud blir människa och kommer hit till världen liksom för att stanna. Enligt det här synsättet är människoblivandet tillräckligt för frälsningen, och Herrens lidande och kors reduceras till ett slags epifenomen, någonting som visserligen symboliserar Herrens makt och gudom, men som inte har någon egentlig verkan för vår frälsning. Framför allt Kristi himmelsfärd framstår då som en olöslig gåta eftersom den tycks gå emot själva frälsningens idé. För om frälsningen består just i att Herren förenar sig med oss genom att komma till världen, måste inte hans himmelsfärd i så fall betyda att vi går miste om gemenskapen med honom när han lämnar världen?
Kristen tro ska förändra världen – inte förändras av världen. Kära systrar och bröder i Kristus, Dagens evangelieläsning är ett utdrag ur det som kallas Jesus översteprästerliga förbön, dvs det tal han håller till apostlarna vid den sista nattvarden. Vi hör ett budskap som verkar på två olika, men helt sammanhängande och sammanfogade, nivåer. Den ena nivån gäller apostlarna och det ämbete Jesus insätter dem i. När Jesus ber om deras helgelse, att Fadern särskilt avskiljer dem för tjänst åt sig, använder han samma språk som i vigningen av det Gamla förbundets offerpräster i templet.
Att invänta glädjen. Påsken väntar på Pingsten. Påsken behöver Pingsten. Vi ser det redan bland apostlarna. De var övertygade om att Kristus hade uppstått från de döda. De hade sett honom. Men de börjar inte omedelbart predika. Något mera måste till. Efter himmelsfärden ser vi dem samlade, kanske i samma sal där de firat den sista måltiden. Apostlarna samlade runt Maria, i ständig bön. På samma sätt väntar kyrkan de nio dagarna mellan Kristi Himmelsfärd och Pingst, den s.k. Pingstnovenan, i bön om och väntan på Anden.
Vi har just firat Jesu Kristi Himmelsfärd. Vid detta tillfälle hörde vi i torsdags ett viktigt vittnesbörd ur Apostlagärningarna när evangelisten Lukas berättar om när Jesu lärjungar såg att Herren ”lyftes upp i höjden, och ett moln tog Honom ur deras åsyn. (Apg 1)” Apostlarna fick inte se Herren längre. Strax efter...
Apostlarna var övertygade om att Kristus uppstått från de döda. De hade sett honom. Men de börjar inte omedelbart predika. Något mera måste hända. Påsken behöver Pingsten. Apostlarna är samlade runt Maria, i bön och väntan. Det motsvarar de nio dagarna mellan Kristi Himmelsfärd och Pingst, den s.k. Pingstnovenan, då Kyrkan ber om och väntar på Anden.
Kära bröder och systrar, kära unga, Vi har lyssnat till slutet av Jesu avskedstal till apostlarna enligt Johannes. Är det då viktigt för oss att förstå vad som menas med ”att helgas genom sanningen”? Jesus uppenbarar sin relation till Fadern; ”liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen, och för deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas genom sanningen” (Joh 17:16-18), är hans ord.