Kära bröder och systrar, ”Så blev han en stötesten för dem”, hör vi i evangeliet idag. Varför blev uppfattningen om Jesus både positiv och negativ? De som var med i synagogan och lyssnade på honom erkände att han talade klokt, annorlunda kanske, mot vad de var vana att höra. Ändå tvekade de. Är vi för eller emot? Fanns det något samband mellan hans sätt att tala och de gärningar han blivit känd för? Han hade ju botat sjuka. Om han talade väl och övertygande, måste man då inte ta till sig och fråga sig själv vad man vill göra i livet? En mästare har ju efterföljare.
Hinder kan röjas undan på vägen till en allt större glädje. Människan kan vara allt från en förhärdad syndare till ett helgon med glädje i hjärtat. Dagens läsningar uppvisar hela spännvidden. Profeten Hesekiel skickas till Israels barn som har trotsiga hjärtan och hårda pannor. Jesus själv avvisas och blir en stötesten för sina tidigare grannar i Nasaret. I andra läsningen hör vi om glädjen. Paulus gläder sig till och med åt svaghet, svårigheter och nöd. – Kanske suckar vi när vi hör om sådant, men låt oss i stället bli nyfikna på hur en sådan glädje kan upplivas, ty den finns i den döptes hjärta under lager av synd och annat skräp. Hinder kan röjas undan på vägen till en allt större glädje.
”Var annorlunda än andra och lämna bekvämlighetszonen!” Kära systrar och bröder i Kristus, Andra Vatikankonciliet beskriver kallelsen till Kristus efterföljd som en profetisk uppgift[1] som förutsätter det Jesus i Matteusevangeliet kallar för att tyda ”tidens tecken”[2]. Det är inte detsamma som att leta efter spektakulära händelser utan handlar om att förstå hur det som händer, både det som är vanligt och ovanligt, pekar på vad som uppfyller Guds löften om frälsning i Jesus Kristus, och bekräftar den eviga sanningen om Gud, och därmed om människan, uppenbarad i Jesus liv, död och uppståndelse. Liksom om att förstå vad som är motsatsen.
Vägen till glädje – och några hinder som kan röjas undan. Människan kan vara allt från en förhärdad syndare till ett helgon med glädje i hjärtat. Dagens läsningar uppvisar hela spännvidden. Profeten Hesekiel skickas till Israels barn som har trotsiga hjärtan och hårda pannor. Jesus blir själv en stötesten för sina tidigare grannar i Nasaret. Glädjen hör vi om hos Paulus i andra läsningen. Han gläder sig till och med över sina svårigheter.
”'Tolka tidens tecken' och 'söka Gud i allt’ betyder motsatsen till vad många tror”. Kära systrar och bröder i Kristus, Andra Vatikankonciliet har beskrivit kallelsen till Kristus efterföljd som en profetisk uppgift av ”ett levande vittnesbörd om Honom”, för vilket vi rätt måste förstå ”tidens tecken”. Det här missuppfattas besvärande ofta som att det, som just nu är på modet skulle tala om vad vi ska tro. En likartad missuppfattning omger uppmaningen från Jesuitordens grundare, den Helige Ignatius av Loyola, om att ”söka och finna Gud i allt”, som alltför många tror betyder att Gud aktivt sympatiserar med allt vi gör.