Mikael, Gabriel och Rafael, ärke­änglar

Det pågår en kamp i tillvaron, en kamp mellan onda och goda krafter. Det kan nog de flesta instämma i. Men materialister ser inte att det i grunden är en and­lig kamp. Johannes i bibelns sista bok ser klarare. ”Mikael och hans änglar gav sig i strid med ”draken, ormen från urtiden… han som förför hela världen”. Ärke­ängeln Mikael är ledare för de goda krafterna.

”Ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.” Människan är indragen i en kosmisk kamp. ”Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken… Han som förför hela världen.” Upphovet till alla strider på jorden. Myter från en oupplyst tid? Men när det onda triumferar på ett sätt som trot­sar allt förnuft, hur ser då en ”förnuf­tig och realistisk” diagnos ut? Be­höver vi tron på änglarna för att förstå vad som händer i världen? Och för att våga se utan att förtvivla?