Kortpredikan 29 september 2021, Mikael, Gabriel och Rafael, ärkeänglar
Upp 12: 7-12a; Ps 138: 1-5; Joh 1: 47-51
”Ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”
Människan är indragen i en kosmisk kamp. ”Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken… Han som förför hela världen.” Upphovet till alla strider på jorden.
Myter från en oupplyst tid? Men när det onda triumferar på ett sätt som trotsar allt förnuft, hur ser då en ”förnuftig och realistisk” diagnos ut? Behöver vi tron på änglarna för att förstå vad som händer i världen? Och för att våga se utan att förtvivla?
Vi ser människor utföra onda handlingar. Vi kan känna igen det – i de egna tankarna.
De tidiga munkarna kämpade mot de onda tankarna, avund, upprördhet, bedrövelse… De vittnar om änglarnas stöd. Kampen övergick i jubel och tillbedjan, änglarnas slutliga uppgift.
Att leva med änglarna är både att delta i kampen, erfara änglarnas hjälp och att föregripa jublet.
Jakobs dröm, där ”änglarna stiger upp och ner”, görs av Benedictus till mönster för ödmjukheten. Men han antyder också segern när han beskriver vad som händer i psaltarsången: ”Inför änglarna vill jag lovsjunga dig”.
När det eukaristiska offret bärs fram, närvaron av Kristi kamp och seger, ber kyrkan: ”Låt detta offer genom din helige ängels händer bäras fram till ditt altare i höjden, inför din gudomliga härlighets åsyn, och låt oss alla, som har del i altaret och tar emot din Sons allraheligaste kropp och blod, fyllas av all himmelsk nåd och välsignelse.”(första eukaristiska bönen)
Att ”ha del i altaret” är att ha del i kampen där den är som intensivast, men också att ”ta emot” gåvorna av Kristi eviga offer. Därmed blir vi delaktiga i segern och kan instämma i änglarnas lovsång och tillbedjan.
Tron ”ser” Jesu löfte förverkligat i varje eukaristi. Det fortsätter i det ödmjuka och rena hjärtat.
”Ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”
pater Ingmar Svanteson
