Diakon Göran Fäldt

Nu är vi i väntans tider, kära medkristna! ”Amen, kom, Herre Jesus,” är det sista ordet vi har i den Heliga Skrift, Uppenbarelseboken. Det är en bön av aposteln och evangelisten Johannes som av den Helige Ande upplysts om de yttersta tingen och om det som ska komma. För honom är allt annat i livet underordnat det budskap Anden uppenbarat.

Kära bröder och systrar, Tiderna har alltid varit fulla av allvarliga varningar, exempel på det hör vi idag både hos profeten Malaki, i brevet till församlingen i norra Grekland, Thessalonike, och i Lukas’ evangelium. På vilket sätt skulle de vara meningsfulla i vår tid nu och här? Tiderna och samhällena går alltid igenom olika faser och ser olika ut. Politisk oro, livsmedelsförsörjning och frihetliga frågor finns alltid men på olika sätt.

Kära bröder och systrar, Det är en sak att stå sörjande vid en välsignad grav på kyrkogården och be för en avliden mor, far, hustru, man, bror eller syster, barn eller nära vän, en annan sak att stå vid ett slagfält med stupade soldater, eller i en folksamling som gripits av panik och trampat ihjäl varandra. Vår tid har stor känslighet för döden som olycka, vi är medkännande och vill trösta, var än döden har drabbat människor, även dem vi inte har en relation till.

Kära medbröder och medsystrar, Det finns – enligt den helige Paulus – tröst och styrka att hämta ur Anden för varje troende kristen människa. Det här är en mycket viktig erfarenhet, kanske den viktigaste. Viktig därför att tidens svåraste prövningar och utmaningar ändå övervinns och livet får gå vidare. Det finns alltid ett hopp. Att Anden vädjar ”för de heliga så som Gud vill” betyder att det inte är en självklarhet att vi som kristna gör det Gud vill men att vi till slut ändå gör det, om vi märker att Gud vill något särskilt med oss.

Kära systrar och bröder, Vi hör idag hur aposteln Paulus undervisar sin älskade medbroder och medarbetare i evangeliets tjänst, Timotheos. Många människor har kommit på tro på Kristus genom dem och de har gått vidare från plats till plats och vunnit fler för Kristus. Det är också martyrernas tid i den unga Kyrkan. Paulus talar därför om att härda ut, särskilt om man måste sitta i fängelse för Jesu skull. ”Härdar vi ut ska vi också härska med honom; får vi dö med honom måste vi också leva med honom”, säger han.  Det gäller alltså att inte ge upp, utan fortsätta i Herrens efterföljd och hålla ut i trohet.