Diakon Göran Fäldt

Kära bröder och systrar, när vi läser Johannes kända skrifter, Bestigningen av Berget Karmel, Levande kärlekslåga eller Själens dunkla natt och hans dikter, försöker vi kanske uppnå något av vad denne mystiker och kyrkolärare har uppnått. Det är gemensamt för alla de stora helgonen, Franciskus också, att de ger oss en målinriktning, en slags bild av fullkomlighet som är mer än ett ideal därför att det kräver det absoluta och fordrar de absoluta ansträngningarna.

Alla helgons dag är en särskild glädjens dag i Kyrkan. Vår tro firar sin största triumf. Vi upplever en stor glädje tillsammans. Det är Alla helgons minnesdag i Kyrkan. I den stora skaran i Paradiset, det himmelska Jerusalem, sjunger de alla tillsammans Guds lov, de som inte är helgonförklarade av Kyrkan men som också har nått målet. Alla tillsammans inför Gud! Guds älskade barn tillsammans i kärleken.

Den helige Fadern påven Franciskus har upprepat S:t Johannes Paulus II: s uppmaning till de kontemplativa karmeliterna, kvinnliga och manliga, att vara ljusfyrar i denna tids mörka natt för Kyrkan i världen. På olika sätt har Teresas döttrar och bröder kunnat bevara det ljus de två påvarna finner så avgörande, nämligen den outtröttliga tilliten till Guds kärleksfulla försyn och nåd. Jesus säger ju till alla sina efterföljare, ”Ni är världens ljus” (Matt 5:14).

Den helige Franciskus kan påverka oss på tre sätt: I: Han har valt att ställa sitt liv helt till förfogande för Kristus. II: Han levde bara på djupet av sig själv III: Han älskade Kyrkan som Kristus gjorde. Att säga så kan verka som ett försök att förenkla helgonet till tre begripliga aspekter eller synsätt. Men det är en illusion. Vart och ett av dess tre synsätt är utvecklingsbara och mycket större än vi först kan tro. Om vi väger ihop de här tre sidorna till en enda och får en bild av helgonet Franciskus så är meningen inte att teckna ett porträtt utan att lyssna och ställa oss frågan, hur blir vi påverkade?

Det finns åtminstone två sätt att betrakta ett helgon. Det första är nog för de flesta upplevelsen av en människas yttersta bestämmelse som en av Gud skapad varelse. Helgonet är en människa som vi alla – men som vi får tro har kommit hem till sin himmelske Fader och hos Honom får erfara ett tillstånd av fullkomlig lycka. Det lilla barnet, människan, får se sin Skapare. Det fyller oss med trons glädje.

Kära vänner, jag vill bara inledningsvis säga några ord om vad Kyrkan lär om äktenskapet, det som vi ska fira här i dag om en liten stund. Ser vi till vad Katolska kyrkans katekes (§1602) säger om äktenskapets sakrament märker vi att utgångspunkten är den Heliga Skrift. Man kan försöka sammanfatta Skriftens undervisning om äktenskapet genom att peka på skapelsen av mannen och kvinnan som Guds avbild och likhet, som är själva inledningen i Första Mosebok, och till synen av ”Lammets bröllop” som avslutning i Johannes Uppenbarelse. Mellan dessa två poler i Bibeln utspelas äktenskapet.