Diakon Göran Fäldt

Ute i världen är vi kristna ofta förföljda. Fysiskt, socialt, religiöst. Medialt, ideologiskt, rättsligt. Som i fallet kardinal George Pell i Australien som är fängslad för ett brott ingen tror han kan ha begått. Ingen av oss kan välja en viss form av förföljelse för trons skulle, inte heller undvika förföljelse. Var vi än är, är vi, i princip, förföljda – om vi är Kristi lärjungar. Inte heller kan vi önska att inte vara eller finnas till. Men vi kan önska – och för kallelsens skull måste vi önska – någon form av förkastelse eller utlämnande.

Kära vänner i Herren Jesus Kristus, När 33 dagar gått efter att kvinnan fött ett barn skulle hon enligt moselagen komma till templet med ett årsgammalt lamm som brännoffer och en duva, eller en ung duva som syndoffer, till prästen som väntade vid ingången till uppenbarelsetältet.

Kära kristna bröder och systrar, kära barn och unga, ”Ingen har någonsin sett Gud”, säger Johannes i sitt evangelium. Nej, men måste man se kärleken för att förstå att den finns? Naturligtvis inte, man vet ändå att kärleken finns och man förbereder sig för att möta den och när man har mött den vill man behålla den. I den första läsningen ur Bibeln i dag hör vi talas om visheten. Också om den kan vi fråga oss: har någon sett den? Finns den? Den svarar för sig själv: ”Av evighet från begynnelsen är jag skapad av Honom och jag skall aldrig någonsin förgås” (24:9).

Kära kristna familjer, Under hela kyrkoåret firar vi ett stort antal helgondagar och med dem grunden för vårt firande, Guds människoblivande i Jesus Kristus. Ingen högtid, ingen fest, inga minnesdagar kan firas på begripligt sätt utan att gå tillbaka till källan, Jesus Kristus. Det är tron på honom som är det enda som verkligen förenar oss i Kyrkan. Alla sakramenten pekar på Honom och för tillbaka till Honom. Allt utgår från Honom, tron, hoppet och kärleken kommer från Honom och återvänder till Honom för att förnyas och bekräftas.

Kära bröder och systrar, kära barn och ungdomar. Den helige Stefanos var, vad vi vet, den förste martyren i den unga kristna kyrkan i Jerusalem. Kyrkan har mycket tidigt i sin historia velat fira hans martyrium som en fest, alltså en högtid som först inbjuder till vördnad för helgonet men som också påminner varje kristen om att han eller hon är kallad att gå korsets väg efter Jesus själv. ”Den som inte tar sitt kors på sig och följer mig kan inte vara min lärjunge”, säger ju Jesus. Alla skall inte bära samma kors. Men ett kors måste alla bära, även barn och ungdomar, bär kors. Små kors, men kors!