Diakon Göran Fäldt

Kära medvandrare denna fastetid, Den stora skillnaden mellan de troende som går ofta i mässan och de som mer sällan kommer till kyrkans gemenskap är att de förra låter sig undervisas av Guds ord och att de senare litar mer på sig själva och sin egen trosuppfattning. Att vilja ta emot Guds undervisning kräver faktiskt både ödmjukhet och vilja att förändra sig själv till det bättre. Många har viljan till fortbildning och utveckling men inte så många vänder sig till Kyrkan för att med henne lyssna till Gud som talar till alla sina skapade varelser.

Vårt problem är ofta att tillfällena att göra det goda sveper förbi så snabbt att vi missar dem helt eller delvis. Vi kan överföra domen över den obarmhärtige tjänaren i Jesu liknelse idag till våra egna andliga beslut. Jesus talar om en kung som av goda skäl blir vred, mycket arg, på sin tjänare och säger att han måste betala av en skuld, intill sista öret! Vi kan tala om situationer på ett mer vardagligt och allmänmänskligt plan.

Kära bröder och systrar i fastetidens eftertanke och samvetsrannsakan, Fastetiden är en allvarlig tid för oss alla, var vi än befinner oss på livets väg, den väg som är vår till det eviga livet hos Gud. Förutsättningen är att vi aldrig ger upp den tron, tron på det eviga livet hos Gud. Psaltaren vill inpränta detta hos oss: ”Låt oss falla ner och tillbe, knäböja inför Herren vår Skapare”.

Kära bröder och systrar, kära unga och kära barn! Gud inbjuder oss till stillhet, tyst bön och uppmärksam kärlek under hela fastetiden så att vi senare har mer kraft att leva det kristna livet i vardagen och vittna om Guds rike. Gud vill ge oss ”ett villigt sinne och hålla oss uppe”, som psalmen säger. Han stödjer oss så gärna, när vi söker Honom! Vi har därför rätt att dra oss lite tillbaka den här tiden för att vara närmare Gud.