Diakon Göran Fäldt

Uttrycket ”Kalla ner eld från himlen som förgör dem” kan inte förstås bokstavligt av skäl som ligger i Jesu svar: ”Han tillrättavisade dem”, skriver Lukas. Om de menat bokstavligt, alltså som i fallet med Sodom och Gomorra, eller i fallet med profeten Elias som nedkallar eld över slaktoffren på stenaltaret inför de upphetsade Baalprästerna, skulle det inte räcka med en tillrättavisning. I Sodom och Gomorra har folket svårt försyndat sig i otukt, Baalprästerna tillbad avgudar av silver och guld. Israels folk gick dit och offrade i stället för att tillbe Herren som föreskrivs i Mose lag. Det är synd mot första Guds bud, ”Du skall inga andra gudar ha jämte mig”.

Den som älskar säger till sin vän, ”Jag vill inte förlora dig!” Den älskade svarar sin vän, ”Jag vill inte bli förlorad!” Gäller det också kärleken till Guds Ord, till den Heliga Skrift, till Bibeln? Jag tror det.  Den som verkligen älskar Guds Ord vill inte förlora det. Guds Ord självt vill inte förlora den som älskar Ordet. Ordet blir mer än språk och ord, ett medium som förmedlar värden, eviga värden, oförstörbara värden, skönhet och vishet.

I dag när vi firar Herrens mysterium, den barmhärtiga kärlekens mysterium, påminns vi på ett mycket tydligt sätt om att vi är beroende av Gud för att hitta rätt på vägen till Honom som vi tillber som vår Herre och Gud. Vi måste helt enkelt alltid vara öppna för Guds undervisning och hjälp till oss i vår mänskliga nöd. Profeten Amos varnar Guds folk för att "trampa på de fattiga” och dra nytta av dem för egen del. Han varnar för festandet av fel skäl och för missbruk av olika slag.

Om någon håller upp prideflaggan framför oss och frågar om vi inte vill gå med i paraden, säger oss vår instinkt att vi vill undvika konfrontationen. Det kan bli svårt om man vill provocera oss. Att fly bort uppfattas som nej till pride, att stå kvar uppfattas om ja till pride. Att säga något kan missförstås eller feltolkas.

Augustinus är viktig för att förstå krisen i Kyrkan i dag. Den heliga Monicas son är i dag upphöjd i Kyrkan till den högsta nivån, vördad, älskad och obligatorisk på alla prästseminarier, även om det inte är lika arbetskrävande överallt. Han är kyrkolärare, utnämnd 1298. Men vem var det som gav honom de första insikterna och inspirationen om inte hans mor, Monica? Han gick sin egen väg, den dåliga vägen, men hon var hela tiden med honom med en moders kärlek. Hon var för honom vad Guds Moder Maria alltid varit för Kyrkan, Kyrkans moder!

Den heliga Monica är ett helgon för alla föräldrar som oroar sig för sina barns tro. I alla familjer finns det glädjeämnen och sorger. Det gäller förstås också Kyrkan i stort, eftersom hon är helig men hennes barn kan vara både helgon och demoner. Vad exakt det berodde på att ett av den heliga Monicas fyra barn, Augustinus, helt avvek från familjens kristna tradition är inte av så stort intresse som vad det berodde på att han, som sedan blev både biskop och kyrkolärare, omvände sig och blev döpt av den helige Ambrosius i Milano, långt från hemstaden Taghaste i nuvarande Tunisien.