Diakon Göran Fäldt

Kära kristna familjer, Under hela kyrkoåret firar vi ett stort antal helgondagar och med dem grunden för vårt firande, Guds människoblivande i Jesus Kristus. Ingen högtid, ingen fest, inga minnesdagar kan firas på begripligt sätt utan att gå tillbaka till källan, Jesus Kristus. Det är tron på honom som är det enda som verkligen förenar oss i Kyrkan. Alla sakramenten pekar på Honom och för tillbaka till Honom. Allt utgår från Honom, tron, hoppet och kärleken kommer från Honom och återvänder till Honom för att förnyas och bekräftas.

Kära bröder och systrar, kära barn och ungdomar. Den helige Stefanos var, vad vi vet, den förste martyren i den unga kristna kyrkan i Jerusalem. Kyrkan har mycket tidigt i sin historia velat fira hans martyrium som en fest, alltså en högtid som först inbjuder till vördnad för helgonet men som också påminner varje kristen om att han eller hon är kallad att gå korsets väg efter Jesus själv. ”Den som inte tar sitt kors på sig och följer mig kan inte vara min lärjunge”, säger ju Jesus. Alla skall inte bära samma kors. Men ett kors måste alla bära, även barn och ungdomar, bär kors. Små kors, men kors!

Kära bröder och systrar, Johannes av Korset kan verkligen representera många människor i vår värld och vår historia som genom svåra livsomständigheter reser sig till en anmärkningsvärd höjd av mänsklig värdighet och andlig rikedom. En antifon på minnesdagen säger ”Han öppnade sin mun i bön och Herren fyllde honom med ande och kunskap om Gud”. En annan antifon tycks kunna sammanfatta hela hans liv: ”Herren gav honom rikedomar ur ett stort mörker och en stor skatt som var undangömd”.

Kära bröder och systrar, kära barn i Herren. Varför skulle den här tiden vara annorlunda? Är inte alla tider likadana i vardagslivet? På arbetet och i skolan är det alltid samma sak. Uppgifterna ändras men platsen är densamma. I huskyrkan, i det kristna hemmet däremot, är väntetiden fram till Jesu födelse mycket speciell. Vi tror på ett löfte, en annorlunda händelse, som om vi väntade en kär gäst som ska besöka oss. Våra olika huskyrkor gör sig i ordning på olika sätt för att välkomna den efterlängtade gästen. I den stora gemenskapen, den där huskyrkorna samlas på söndagarna, är tiden som nu börjar mycket speciell.