Diakon Göran Fäldt

Kära bröder och systrar, kära äldre och yngre, kära ni de allra yngsta, Gud talar till oss alla med samma kärleksfulla budskap som vi alla förstår olika, eftersom vi är olika och eftersom vi har varit med om så olika saker den senaste tiden, Gud är alltid kärlek och ändrar sig inte, men vi kan inte alltid tro på det. Om och om igen vill Gud övertyga oss om att Han är med oss i allt, vad som än händer omkring oss. Han är särskilt på sin vakt när Han vet att modet börjar svika oss och vi i panik ropar, Gud vår Gud var är du, varför låter du detta ske oss, har du alldeles övergett oss, finns du o, Gud?

Kära bröder och systrar, kära unga! När Maria kommer till templet med ”ärans konung” i sina armar och med Josef vid sin sida möts den heliga familjen av en trogen gudsman, Simeon, som ber att få hålla Jesus i sin famn ett lite tag. Hur länge hade han hoppats på den här stunden i slutet av sitt liv? Kanske ett helt långt liv?

Kära bröder och systrar, Om vi låter Guds Ord komma till oss denna 4:e söndag under året på samma sätt som när vi låter kulorna i radbandet glida mellan fingrarna, och låter dem ha sin verkan i vår törstande själ, då skulle vi ge mer av vår tid åt Gud själv som talar till oss. Och om vi var fria att välja ut Guds ord, liksom vi är fria att välja mysterierna i rosenkransbönen, då kunde vi låta den första kulan i det bibliska radbandet idag vara Herrens ord genom Sefanja idag, ”Fröjda dig dotter Jerusalem, ty Gud har upphävt domen över dig.”

Kära bröder och systrar, Vi får betrakta det stora undret att vara levande, att finnas till, att vara sovande eller vakna, stilla i Gud. Det är den tiden. Vi känner igen den. Det är allt vi behöver. Gud är allt. ”Den som du ser Anden komma ner över, han är den som döper med Helig Ande” (Joh. 1:33). ”Nåd och frid från Gud vår Fader, och Herren Jesus Kristus” (1 Kor 1: 1-3). ”Du är min tjänare, Israel, genom dig skall jag visa min härlighet” (Jes. 49: 3).

Kära bröder och systrar, Idag firar vi Herrens Dop som fest efter alla de andra stora festerna under slutet av det gamla året och början av det nya. Festerna har ett stort budskap till oss och de lyser upp vårt liv på olika sätt. Jesu Födelse, Maria Guds Moders fest, Herrens uppenbarelses fest och Hans dops fest. Efter alla dessa fester kommer en period av lugn och vila i Kyrkan, fram till fastetiden som förbereder oss till påsken. Jesus är ju början och slutet av hela världens historia, han är Alfa och Omega (som Johannes säger i Uppenbarelseboken, 1: 8).