Predikan 5 söndagen i fastan 2024

Jer 31: 31-34; Ps 51; Heb 5: 7-9; Joh 12: 20-33

Kära bröder och systrar,

Vi kommer nog alltid hit tillsammans för att tacka Gud. Nu  tackar vi Gud särskilt genom vår fasta. Ingen av oss har upplevt exakt samma händelser att tacka för. Att tacka Gud är ändå en viktig del i att förbereda oss för det eviga livet. Det ska vi alltid komma ihåg. Livet, som sådant, har skänkts oss som gåva. Vem kan då vara otacksam?

Vad Jesus gör är att alltid uppmana oss till heligheten. Men vad är egentligen helighet? Låt oss stanna upp en stund inför liknelsen om vetekornet som måste dö för att fortplanta sig och ge nytt liv.

Söndag efter söndag möter vi Honom och lyssnar till Hans ord. Med Guds nåd får vi göra mycket som är rätt som skiljer sig från vad andra gör.  Individuella handlingar är alltid olika.

Men våra prövningar har ofta, som den helige Paulus skriver till hebréerna, stora likheter. Dessa likheter känns igen i den heliga historien med alla helgon och syndare.

En sak vi alla tackar Gud för är det som förenar oss med Gud, alltså det starka förbundet mellan Gud och människan, Guds öppna hand till oss. Han är alltid med oss och ibland märker vi det, ibland inte.

Man kan till exempel få en inre syn bekräftad i vardagen. Vi kan få en ingivelse vi inte begriper. Plötsligt visar den vägen! Man kan upptäcka något inom sig själv som strider med dopets nåd. Jag skäms för något. Samtidigt hittar jag botemedlet. Känslan av skam smälter som snöflingan i morgonsolen.

Gud har reserverat ett nytt förbund med oss ”när tiden var inne”, som Skriften säger. Den tiden är alltid nu. Så har Herren sagt: ”Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan” (31:33). Det gäller alltid.

Det betyder att det ska komma en tid för oss när vi måste stanna upp. Vi frågar oss hur vi kan fullkomna oss som Guds barn. Varje tanke måste renas inför Herren vår Gud eftersom tankarna föregår handlingarna. Vi känner våra svagheter och vår oförmåga, men ändå måste vi, när vi vet att Gud skapat oss ”för sin egen del”, av kärlek omsätta våra bästa intentioner i gärningar. Gud vill ju överösa oss med sin nåd och då vill vi besvara Hans kärlek på liknade sätt, som att vi ”valt Gud för vår egen del”.

Vi kan i denna tid av fasta och samvetsrannsakan acceptera Guds vilja och leva i ett ömsesidigt förbund med Gud. Även om vi är motvilliga i början, vill vi börja om. Gud väljer ut oss av kärlek och vi väljer livet med Gud som en förening och ett förbund med Gud.

Hur ska detta vara möjligt om vi inte vill omsätta vår tro i handling och uppträda mot Gud och våra medmänniskor med Sanningens ljus och kärlekens kraft. Hur ska det vara möjligt om vi inte följer den lag Gud lagt i våra hjärtan. Om vi känner det goda men gör det onda? Guds vilja är det med absolut säkerhet att vi lever efter den lag Han har lagt i vårt hjärta. ”Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan” (31:33), säger Gud genom profeten Jeremia till var och en av oss som vill leva i den ömsesidiga kärleken.

Gud ska vara allt för oss, liksom vi är allt för Gud. Vi är på det sättet unika i hela skapelsen. Till man och kvinna skapade Gud människan, till sin avbild och lik Gud skapade Han henne.  I den avbilden finner vi oss själva och meningen med att vi lever – här och nu – i skapelsens ordning och vishet. Just därför får vi aldrig upphäva naturens egen karaktär och utnyttja atomkraften och låta kemiska preventivmedel allvarligt skada den mänskliga fruktsamheten. Det är ett ansvarsfullt föräldraskap att varna de unga flickorna och pojkarna i tid för att använda preventivmedel som socialstyrelsen godkänt och som kan beställas eller köpas på apoteken. Alla dessa medel hör till en ”dödens kultur”. Vi är redskap för Livets kultur.

Guds Moder Maria är Vishetens säte. Låt oss be om hennes hjälp. Amen.

diakon Göran Fäldt