Diakon Göran Fäldt

Vi är alla utvalda. Kära bröder och systrar! Det är viktigt att förstå vår utvaldhet på det rätta och ödmjuka sättet. Inte så att vi skulle ha särskilda förtjänster inför Gud som gjort Gud benägen att välja oss till sitt himmelska rike. Har vi förtjänster så har de kommit till efter det att Gud kallade oss och vi svarade med vår tro och med det förnuft som getts oss genom skapelseakten.

När vi umgåtts en tid med de helgon som är våra viktigaste ledsagare som ”himmelrikets lärjungar” frågar vi oss om vi verkligen förstår dem. Allt de gjort är så överväldigande och egentligen svårt att hålla ihop. Vi kan finna stöd i de underbara orden hos aposteln Johannes, ”Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar våra bröder”; det  säger oss att det kanske enda sättet att förstå Kolbe är kärleken till medmänniskan. Vi kan vara säkra på att Kolbe levt denna kärlek. Hans helgonförklaring av Kyrkan är vårt bevis. Vi får, och vi kan, vörda Kristus i honom som fått efterfölja Mästaren in i det heliga korsets vishet och storslagna seger.

”Håll er därför vakna”, säger vår Herre. ”Ni vet inte när dagen och timmen är inne”. Theresia Benedicta av Korset är ett lysande exempel på den andliga vaksamheten som vår Herre alltid uppmanar oss sina lärjungar till. Senast nu i söndags predikades detta tema och förklarades genom Herrens liknelse om tjänaren som inte behövde tack för den tjänst han gjorde eftersom det var hans plikt

Vår Herre liknar himmelriket vid en skatt som ligger gömd i en åker och som en köpman hittar och sedan köper hela åkern för skattens skull. Han liknar himmelriket också vid en handling, något man gör. Den som lägger ut nät i vattnet kan få mängder av fisk att sälja, äta och salta in och bevara. Men detta fiskafänge, säger han, är som domen vid tidens slut. Änglarna ska skilja de onda från de rättfärdiga.

Gud ville födas som människa i en familj med man och hustru i förening och i deras förening med Gud. Som ett tecken på denna Guds uppenbarade plan har Kyrkan upphöjt ett par gifta människor till altarets värdighet som heliga, Louis och Zélie Martin. Alla som lever sin kallelse som gifta i Kyrkans gemenskap är alltså också tecken, tecken på Guds kärleksfulla närvaro i tiden. I dessa dagar finns det många sådana tecken i världen som har sin kraft och sin trovärdighet i föreningen med Kristus som kallat dem.

När vi idag firar högtiden Kristi Kropp och Blod bör vi försöka förstå evangeliet om brödförökelsen på berget som ett led i Guds uppenbarelse av det Livets bröd som vi tar emot i kommunionen. Det första ledet i det Gud uppenbarar för oss är mannat som fäderna fick i öknen under Mose ledning. Ordet ”manna” används på svenska bara i sitt bibliska sammanhang. Brödkakorna som liknade frost under kyliga nätter, kan ha kommit från bark på träd eller från vanliga växter.