Predikan Kristi Himmelsfärdsdag 2024

Apg 1: 1-11; Ps 47; Ef 1: 17-23 eller 4: 1-13; eller 4: 1-7, 11-13; Mark 16: 15-20

Kära bröder och systrar, kära unga, kära barn i familjerna,

På Olivberget strax utanför gamla Jerusalem står idag ett kapell. Pilgrimerna samlas där för att vara på den plats där Herren Jesus Kristus steg upp till himlen, fyrtio dagar efter uppståndelsen. ”När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden och ett moln tog honom ur deras åsyn” (Apg 1:9).

Hur gärna skulle vi inte själva vara på den platsen. Våra blickar skulle vändas mot himlen. En sista skymt av Herren innan han lämnar oss. Hans sista ord till oss som tror på Honom: ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen” (Mk 16:15).

Kära bröder och systrar, om vi bara kunde få kyssa hans händer en sista gång och höra honom säga: ”Ni skall få kraft när den helige Ande kommer över er och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien ända till jordens yttersta gräns” (Apg 1:8).

Det ska vi få uppleva, så som den Heliga Skrift lovar oss, i Pingstens tid ty då kommer Anden på nytt till oss ”som dagg från himlen på törstande gröna blad”. De som älskar får sin gamla, första kärlek tillbaka, de som hoppas på kärlek, gör sig mottagliga och beredda att besvara kärlek. Allt får nytt liv, hela naturen blomstrar, himlens fåglar, skogarnas djur och havens fiskar sjunger i hela Skapelsens sångtävlan, ”O vilken glädjerik, strålande högtidsdag”.

Vi tackar Gud för att Han talar tröstens ord till oss när han lämnar oss för att gå till Fadern i himlen, som vi alla också hoppas få göra en dag som Gud bestämt för oss. En älskad medbroder bland stiftets gifta diakoner visade med sin död för några veckor sedan att Gud bestämmer tiden och platsen. Ena dagen var han vid fullt liv, den andra dagen dog han på sin joggingrunda i skogen på morgonen. Må han nu få gå in i sin Herres glädje!

När vi är i vår inre kammare där bara Gud ser oss, är det en nåd att få känna glädjen strömma in i vårt troende hjärta. Döden skrämmer oss inte. Allt vi önskar i livet finns i den nåd Gud ger oss av kärlek.

Med den nåden kan vi sörja, lida, gråta och klaga utan att glädjen lämnar oss. Apostlarna och lärjungarna, unga och gamla, grät kanske just på den plats där Himmelsfärdskapellet står i dag, som ett minne av den stora dagen då Herren Jesus återvände till sin älskade Fader.

Men de gråter inte längre, ty Herren kommer en dag åter, som de två männen i vita kläder sagt dem, ”Han skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp i himlen” (Apg 1:11).

Så får vi alla i denna vår egen prövotid sjunga ”O vilken glädjerik, strålande högtidsdag” (Cecilia 335). Här finns en vers vi gärna instämmer i: ”Han som i blodig kamp krossade dödens makt skänker nu mod åt dem som kämpar här”.

Gud har gett oss, som är hans troende barn, ett uppdrag, ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen”.

Vad är då meningen med uppdraget? Är vi demonstranter på stadens gator och torg, är vi reklammakare eller säljare, opinionsbildare eller djävulens advokater? Nej, meningen med uppdraget är – som det så vackert sägs i brevet till Efesierna –  vi vittnar som Kristi lärjungar med vårt liv ”tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son” (4:13). Genom Guds nåd ska vi bli ”fullvuxna och nå en mognad som svarar mot Kristi fullhet” (4:13).

Kära bröder och systrar, kära unga, kära barn i familjerna, kära ni som fått kallelsen till prästämbetet, kära ni som vill leva i äktenskapets sakrament, kära ni som vill hjälpa andra på något sätt och får dem att upptäcka den egna värdigheten som skapade varelser, lika Gud och efter hans avbild, vittna nu frimodigt om Herrens Uppståndelse, Herrens Himmelsfärd och Hans gränslösa kärlek och barmhärtighet. Var inte rädda! Herren är uppstigen till himlen! Amen.

diakon Göran Fäldt