Predikan 4 söndagen under året 2024

5 Mos 18: 15-20; Ps 95; 1 Kor 7: 32-35; Mark 1: 21-28

Kära bröder och systrar,

Ni kanske har hört att svenska folket ska vara beredda på krig. Eftersom man inte vet hur man förbereder sig känner man oro och köper konserver och dunkar för vatten att dricka. Ett gammalt uttryck säger också: ”Vill du har fred, förbered dig på krig”.

Det betyder att ett folk som bygger upp ett försvar, slipper krig. Problemet är att de flesta inte vet hur modernt krig förs och därför inte heller hur man förbereder sig. Kriget har kanske redan börjat? Stora organisationer, kyrkor, domstolar, regeringskansliet hackas av okända maffialiknande bedragare som tar över datasystem och förlamar normal verksamhet.

Hur förbereder folket sig på det? Om en fiende tar över radio och teve, mobiler, köpkort och kontantsystemen, saboterar fjärrvärme, laddsystem för elbilar och oljeimporten för drivmedel, hur försvarar vi oss då? Vi vet inte.

Det första och bästa sättet är att inte ge vika för rädsla och uppträda nervöst. Vi ser till familjerna och grannarna. ”Den gifte tänker på vad som hör till världen”, säger S:t Paulus i talet till folket i Korinths församling. Ja, i tider av oro har vi alla ansvar för varandra och delar med oss av det vi har. Församlingen tänker på prästerna så att de kan styrka, trösta och vägleda. Kyrkorna är bönens hus, här kan alla samla sina tankar i tystnad och be sina böner.

Församlingskyrkorna är kraftcentra, även om värmen kopplats bort och lamporna slocknat. Det eviga ljuset från Gud finns där genom tron. Alla kan värma upp sina frusna själar framför tabernaklet där Jesus väntar på sina bröder och systrar för att bevisa dem sin kärlek.

I oroliga tider är ensamheten och ovissheten det mest plågsamma. I evangeliet idag talar Markus om en man som var besatt av en ond ande. Varför kom han till synagogan? Var det inte för att få hjälp? Där mötte han Jesus som befriade honom från den onda anden. Samma sak för oss. Vi går till Jesus. Genom Honom får vi hjälp att hjälpa oss själva och andra.

Bönen i mässan idag är en bön om att finna vägen, att veta vad vi kan göra, att lita på Gud som håller oss vid liv och bär vårt kors åt oss. Det är just den bön vi behöver be, ”Herre vår Gud, lär oss att älska dig av hela vårt hjärta och tjäna vår nästa med den kärlek som utgår från dig”.

Alla behöver förbereda sig på sitt eget liv och tänka på Gud i tid. Himlen är vårt mål och vägen dit är tron, hoppet och kärleken. Det viktigaste av allt är att ha frid med Gud och göra det som är rätt inför Gud.

Det betyder så mycket att vi ser oss själva som Gud ser oss, som hans älskade barn. Det är lika viktigt att vi ser Gud i vår nästa och är tacksamma för varje mänskligt möte.

Ett vänligt ord, en förstående blick, en enkel fråga, ”Hur har du det?”, gör mer gott än man kanske tror. Gud talar ju genom oss och genom våra försök att göra det goda. Tänker vi på det som något dyrbart? Det vackraste och underbaraste vi fått erfara här i det jordiska livet ger oss en föraning om himlen.

De finns bevisligen de som har lättare att föreställa sig helvetet än den saliga extasen i himlen. Vi har bara inte ord eller tankar som kan uttrycka lycka. Folket i synagogan i Kafarnaum ”överväldigades” av Jesu ord och sätt att se på dem. Som föreställning av vad det himmelska livet ger de räddade själarna är nog ”överväldigandet” så nära vi kan komma i vårt nuvarande tillstånd. I djupet av vårt hjärta kan vi ana det.

Gudsfruktan tillåter oss inte att uppleva den fulla saligheten här. Något håller oss tillbaka, som den sanna profetens ord i femte Moseboken: ”Jag vill inte höra Herrens, min Guds röst igen, och denna väldiga eld vill jag inte mera se, ty då kommer jag att dö” (18:16). Skriftens ord talar en sanning vi inte helt kan förstå – nu.

Ja, vi har alla en chans att förbereda oss, inte på krig utan på den verkliga freden. ”Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner”, säger Jesus i saligprisningarna. Ju mer vi ber, ju mer frid får vi. Det är så vi ska förbereda oss. Vi upptäcker då vad det betyder att vi hör till Guds folk. Gud är allas fader. Han talar hela tiden till oss genom sin Son och sänder Anden som fridens duva i vårt hjärta.

Vi ber till Gud och samlar våra inre krafter. ”Kom, låt oss falla ner och tillbe, knäböja inför Herren, vår skapare, ty han är vår Gud och vi hans folk, får i hans hjord”, säger kung David i psalmen 95. Det är vår kallelse och vår sång på vägen till det sanna Paradiset där evig fred och kärlek råder. Amen.

diakon Göran Fäldt