Diakon Göran Fäldt

Kära bröder och systrar, Idag får vi fira det enastående ögonblicket då Ängeln Gabriel sänds av Gud att ställa sig inför den utvalda kvinnan och säga till henne att hon ska föda en son och att hon ska ge honom namnet Jesus. ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig!” (1:28). Den utvalda kvinnan är jungfru Maria. Allt som sker efter denna bebådelse förändrar människosläktets hela framtid och eviga frälsning. Vårt liv som kristna och troende är uppfyllt av denna hälsning och av det som sedan sker. Vi kan alla säga att hela vårt liv hänger på detta ängelns budskap, Marias bebådelse och hennes svar.

Kära bröder och systrar, Barmhärtighetens söndag den Andra Påsksöndagen är en dag under året då Guds barmhärtighet öppnar sina portar och låter förlåtelse för svåra synder strömma över alla djupt ångerfulla hjärtan. Vi får tro och lita på att Guds förlåtande barmhärtighet fullständigt saknar gränser. Det får oss att inse att våra onda gärningar, som av Guds rättvisa kan förlåtas om vi ångrar dem och erkänner vår skuld, bara överträffas av den gudomliga kärleken.

Idag får vi fira Herrens uppståndelse från de döda. Graven där han låg är tom och änglar visar platsen där kroppen legat. Maria Magdalena möter Herren på morgonen i närheten av graven. Hon verkar missta sig på person. Hon tror att det är en trädgårdsmästare. Hon ser alltså Jesus men tror inte. Petrus och Johannes tror inte heller på Uppståndelsen. Något händer: Jesus uttalar Maria Magdalenas namn, det har omedelbar effekt: hon tilltalar honom med igenkännande, ”Rabbouni”! Rösten har övertygat henne.

Mycket folk befann sig i Jerusalem för högtiden. Så snart de hörde att Jesus var på väg, tog de sig en annan väg för att hälsa honom, som Israels konung. När Jesus satte sig på åsnan, kom folket ihåg Skriftens ord: ”Frukta inte, dotter Sion. Se din konung kommer sittande på en ungåsna” (Joh 12:15). Jesus låter detta ske helt medvetet. Folket får hylla honom som man hyllar en konung. Fariseerna däremot såg sig återigen som förlorare i folkets ögon. De kunde bara konstatera att ”alla sprang efter” Jesus. ”Välsignat är vår fader Davids rike som nu kommer. Hosianna i höjden!” (Mk 11:9-10), ropade folket.

Kära bröder och systrar, S:t Josef hade det dubbla ansvaret för sin hustru Maria och Jesus. Vem kan tänka sig ett större ansvar? Ett för alla mer betydelsefullt ansvar? För Josef själv, när han förstod att det var hans egen Frälsare och Konung han vakade över och fostrade? Josef var Marias äkta man och Jesus hans fosterson. Han var en god och hederlig och from man. Han lyssnade till Gud och gjorde vad Gud befallde honom. I allt var han en trogen man och en god far. ”Med en faders hjärta har Josef älskat Jesus”, skrev påve Franciskus vid 150-årsfirandet av den dagen då Kyrkan tillkännagav att S:t Josef var den universella kyrkans skyddspatron.