Diakon Göran Fäldt

Kära bröder och systrar, Gud håller ut sin hand till oss. Han gör det när vi faller i synd. Tar vi Hans hand kan vi resa oss upp och gå vidare i livet. Tar vi inte Hans hand ligger vi kvar i gropen i marken och dör. I evangeliet idag går Jesus in i ett hem där det låg en ung flicka på en säng och som man trodde var död. Utanför hemmet samlades folk som grät högt. Det var ju synagogföreståndarens dotter och alla kände familjen. Folket såg i Jesus en profet och en andlig mästare som man hade respekt för. Hans tid var dyrbar. När ryktet spred sig att dottern var död, tyckte man att det var respektlöst att be mästaren om hjälp. Föräldrarna började själva tveka. Hade folket rätt? Skulle de tacka Jesus och be honom gå vidare?

Kära bröder och systrar, Job var framgångsrik och ansedd av sina medmänniskor men – säger Skriften – inte inför Gud. Gud tog ifrån honom allt och lät honom genomleva de svåraste lidanden. Om det lidandet säger Paulus i Romarbrevet: ”Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår” (8:18). Ett tecken på denna slutliga härlighet finns också i slutet av berättelsen om Guds tjänare Job. Efter alla hans prövningar blir han genom Guds vilja omätligt rik och fick ett långt liv med barn och barnbarn i fyra led. ”Han dog gammal och mätt på år,” slutar Jobs bok.

Kära bröder och systrar i Kristus Jesus, vår Herre! Vad vill Jesus säga till oss idag? Kyrkan låter som alltid på söndagarna och helgdagarna tre bibliska texter bli en enhet, eller ett samlat budskap. Predikantens uppgift är att försöka få fram budskapet till de troende som i tro lever dag och natt inför Gud som lever med dem och för dem i sin gudomliga kärlek. Ur Gamla testamentet talar i dag en av de fyra stora profeterna, Hesekiel. Han var känd för att predika Israels ruin. Folket förflyttades till Babylon, alltså till det stora tvåflodslandet i öster.

Kära bröder och systrar i Kristus Jesus, den Uppståndne och levande Frälsaren! Läsningarna idag säger oss: Se upp så att den Onde inte får er på fall med sitt smickrande och sina löften om fördelar och bekvämligheter! Vi har än en gång hört om syndafallet i Edens lustgård, det jordiska paradiset. Adam och Eva faller, men vi förstår att Gud inte vill överge dem. ”Herren Gud ropade på mannen: ’Var är du’”. Som en far ropar till sina älskade barn. Var är ni? Kom tillbaka!

Kära bröder och systrar, kära unga, kära barn i familjerna, På Olivberget strax utanför gamla Jerusalem står idag ett kapell. Pilgrimerna samlas där för att vara på den plats där Herren Jesus Kristus steg upp till himlen, fyrtio dagar efter uppståndelsen. ”När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden och ett moln tog honom ur deras åsyn” (Apg 1:9). Hur gärna skulle vi inte själva vara på den platsen. Våra blickar skulle vändas mot himlen. En sista skymt av Herren innan han lämnar oss. Hans sista ord till oss som tror på Honom: ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen” (Mk 16:15).