Diakon Göran Fäldt

Kära bröder och systrar, kära barn i familjerna, Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd, säger Herren. Visst är det skönt att av Herren själv få veta att Han älskar ödmjukheten hos oss, varför skulle Han annars upphöja oss? Herren Jesus själv är ju som en levande bild av ödmjukheten i allt Han gör och säger. Aldrig upphöjer han sig över andra utan ger oss förebilder i ödmjukhet. När Pilatus säger till honom efter förhöret i residenset, ”Du är alltså kung?” (Joh. 18:37), svarar han ”Du själv säger att jag är kung”. Och i stället för att säga till Pilatus: ”Jag är också din verklige konung och jag har makt över dig”, säger Han ”Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak, att vittna för sanningen” (18:37b).

Kära bröder och systrar, kära barn i familjerna, Söndagens undervisning talar om Guds bud och sanningen. Det största budet är ”att älska Herren, vår Gud, med hela vårt hjärta och med hela vår själ och med hela vårt förstånd”, säger Jesus (22:37). Det finns ett andra bud som är knutet till det första, ”kärleken till nästan” (22:39), säger Jesus. Hur hänger nu dessa två ihop?

Kära bröder och systrar, kära barn, Vad ska vi ha till middag idag? Eftersom alla i familjen vet vad alla tycker om att äta, gör man måltiden tillsammans, även om inte alla lagar maten. Den kristna katekesen, trons viktigaste innehåll i det skrivna ordet, är också en slags måltid man gör tillsammans, även om inte alla har ordet. ”Vad ska vi tro idag?” Allt smakar inte lika bra, men tro måste vi, lika mycket som vi måste äta. Också det som inte smakar bäst!

Kära bröder och systrar, Vi är här tillsammans i en och samma tro, det är det första och viktigaste vi ska tänka på. Tron på Kristus som vår Herre och Frälsare förenar oss i kärlek till varandra. När profeten Jesaja på sin tid talade till folket om Gud, påminde han om det lidande och den förnedring deras förfäder hade gått igenom som prövningar. Hur allvarligt hade det varit för dem?

Kära bröder och systrar, kära barnfamiljer, Så här dagarna innan Kyrkan inleder den emotsedda synoden i Rom läser vi evangeliet om vingårdsarbetarna och om den olika lön de får av ägaren till jorden där vinträden växte. Det förstår vi ju så snart vi hör hur ägaren belönar sina arbetare att han har en metod som inga fackföreningar i världen skulle godkänna. Några av arbetarna protesterar också och säger: ”De där som kom sist har bara hållit på en timme och du jämställer dem med oss som slitit hela dagen i solhettan” (20:12).